Att vara yrkesarbetande är ingen barnlek. Jag är som en trasa på kvällarna. Jag hoppas att det är en övergångsfas för nu orkar jag just ingenting mer än att jobba på vardagarna. Jag har slutat läsa, prata, baka, träna och kolla på TV på kvällarna. Duschar gör jag fortfarande varje dag men det är med nöd och näppe (och mest för att jag är rädd att få öknamnet Svettsvenskafröken av eleverna).
I helgen fick jag dock glömma vardagen för ett tag - då blev jag under högtidliga former stolt fadder till lilla Oscar.