Snällheten måste få en renässans, det är en bortglömd egenskap som alla borde sträva emot. Ordet snäll är fullständigt urvattnat och har nästan blivit ett skällsord, synonymt med dumsnäll och mesig. Tänk efter själv, vilka egenskaper brukar du tänka att du behöver utveckla? Knappast snällheten. Kanske tar vi förgivet att vi redan är det, men i dessa egotider är det inte så säkert. I tidningar, böcker, på internet och i TV-program får vi lära oss hur vi ska bli bättre på olika vis och det handlar nästan uteslutande om hur vi ska bli snyggare, säkrare och sexigare. Allt kretsar kring "jaget". Vi får sällan tips om hur vi blir snällare och mer omtänksamma mot andra människor. Typ: "Gör upp en strategi, idag ska du fråga minst två personer hur de mår och verkligen lyssna på svaret. Du ska dessutom skicka minst ett vykort till någon du tycker om. Du ska dessutom ge tvp komplimanger och kramas åtminstone fem gånger." Sin snällhet måste man också jobba aktivt med. Som snäll blir man omtyckt och garanterat mer lycklig. Att vara snäll är en cool egenskap, mycket coolare än att vara cool.
Jag kommer att tänka på Peter Dalles rollfigur i Yrrol som till svar på sin frus fråga: "Hur ska jag vara då?", svarar: "Ja vad sägs om lite kåt, glad och tacksam?". Det låg ändå något i de klumpiga orden. Det förstnämnda kanske man inte kan sträva efter ständigt, men vad sägs om lite snäll, glad och tacksam? Att försöka vara snäll och omtänksam mot andra människor, vara glad och sprida glädje omkring sig och vara tacksam över det man har, istället för att sörja det man inte har. Vi har ett ansvar gentemot våra medmänniskor. Hur vi är påverkar även deras liv.
Vi översköljs av tips på hur vi ska förändra och förbättra oss. Och det är inget fel i det, man kan alltid bli en bättre människa och alla är utvecklingsbara. Sedan är det upp till var och en var man lägger sitt fokus, på att förändra sitt yttre eller sitt inre. Självhjälpskulturen är här för att stanna. Det här får bli mitt bidrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar