söndag 30 september 2007

Befriande höstrusk

Detta har varit en oerhört skön helg. Dåligt väder förvisso, men ibland är det befriande att bara få vara inne med gott samvete. Helgen har erbjudit bra film, god mat, långpromenad, loppisfynd, gott rödvin, chokladpraliner, en massa tända ljus, trevligt umgänge i liten skala och bra balans mellan nytta och nöje - men framför allt - inte en tid att passa! Det är faktiskt inte ofta en sådan helg inträffar, men när det gör det är det bara att tacka och bocka. Och helgen är inte slut än...

fredag 28 september 2007

Min favoritlåt på radio just nu

Vackraste låten i etern just nu är Hey Delilah med Plain white T´s. Följ länken, kolla på videon och lyssna.

Skohysteri

Jag hade laddat så mycket inför gårdagens shoppingrunda att det nästan blev löjligt. Och det började bra, jag fick tag i tre snygga billiga toppar och sedan var det dags för skorna, vilket kom att bli en hel följetong... Jag hittade ett par boots med tillräckligt låg klack direkt, men kände att det var dumt att ta första bästa så jag bad expediten stoppa undan dem en timme. Sagt och gjort. Efter trekvart hade jag bestämt mig för dem och halvsprang ivrigt mot Din sko. Hör och häpna när skorna inte fanns där! De hade råkat sålt dem! Och det var sista paret i min storlek. Besvikelsen visste inga gränser. Plötsligt var det som om jag velat ha just de där skorna i hela mitt liv och jag är, till skillnad från många andra tjejer (och min käre bror), långt ifrån en skofetischist. Jag kunde inte riktigt glömma skorna. Men i skuggan av krisen i Burma kändes mitt problem pinsamt litet. Hursomhelst ringde jag en Din sko-butik i en annan stad i förmiddags. Jag hade inga större förhoppningar, men till min stora lycka hade de ett par kvar! Så nu har jag åkt sammanlagt tio mil för de skor ni ser på bilden. Om det var värt det? Ja, det kan ni hoppa upp och klappa er på. Lyckan är total när jag likt Askungen hittat den där skon som tycks gjord för just mig.

onsdag 26 september 2007

Shopping

Imorgon kommer lönen och jag och systra mi drar till närmaste köpcentrum (på nätta fem mils avstånd). Jag tror att jag påbörjade min inköpslista för typ två veckor sedan. Det måste vara ett småstadsfenomen att ha en shoppinglista. Tillfällena kommer inte så ofta, så det gäller att passa på och inte glömma något.

När eleverna blir paparazzis

I förrgår fick jag veta att en elev lagt ut mig på sin bilddagbok. Hon hade tagit kortet med sin mobil. Hon hade spelat in en filmsnutt också. Det känns inte direkt jubelkul att man kan bli smygfotad och filmad i tid och otid. Jag blev lite arg på henne, men kunde inte bli mycket arg eftersom bildtexten löd "Världens bästa lärare". Dessvärre såg jag helt ryggradslös ut på bilden.

Oattraktiva egenskaper topp 3

Helt utan anledning listar jag de mest oattraktiva egenskaperna enligt mitt tycke och smak.

1. Fördomsfull

2. Gnällig

3. Snål

måndag 24 september 2007

Fyrklöver

Igår var 28 års letande över... Många års enträget sökande och irrande med blicken i grönskan hade äntligen gett resultat. Jag hittade en fyrklöver! Den var helt perfekt och jag såg det som ett tecken. Nu skulle turen komma och allt jag någonsin önskat skulle bli verklighet. Jag är inte skrockfull annars, men just fyrklövern som symbol för lycka är väldigt stark. Ett par timmar senare är den borta! Jag hade tappat den... Nu återstår att se om lyckan står mig bi trots att jag var så klumpig. Vad tror ni?

lördag 22 september 2007

Tjurfäktning

Jag läser att tjurfäktningen (följ länken "tjurfäktningen"och kolla blicken på tjuren om du vågar...) blomstar i Spanien. Det är ett mysterium. Hur kan detta blodiga och grymma nöje få fortgå bara för att det är tradition? Det finns en jäkla massa traditioner som dött ut för att de är förkastliga. Nej, jag ska ta mig fan skriva till Spaniens högsta höns att så länge detta djurplågeri försigår tänker inte jag semestra där. Basta!

P.S. Är det någon som har mailadressen till José Luis Rodríguez Zapatero?

torsdag 20 september 2007

Veckans matsedel

Det är intressant att snegla på kollegorna på lunchrasten. Det finns två tydliga kategorier. De ambitiösa (igår hade en av mina kollegor fyllda rullader! och hade dessutom tagit en joggingtur medan de lagade sig själva) och de som bara fyller magen (pasta med korv/köttbullar alternativt färdigmat). Dessa kategorier borde ha skilda matsalar för att undvika avundsjuka och värdelöshetskänslor. Jag tillhör definitivt den sistnämnda kategorin, men vill så oerhört gärna höra till den andra gruppen. Den här veckan har vår middagsmeny nått nya bottenrekord. I måndags stekt potatis och korv. I tisdags kokt potatis och köttbullar, igår ingen riktig middag alls (Mats åt en Dafgårds paj) och nu ska jag gå och laga - håll i er - makaroner, korv och köttbullar! Matlagningsglädje - vad är det?

Grabbtidningarnas död?

Härom dagen kunde man läsa att de lättklädda grabbtidningarna är på utdöende. Slitz och Café satsar på mindre nakna brudar och mer stil. Silikon plockas ut och bimbon börjar bli passé hos de modemedvetna männen. Jag kan inte annat än gratulera denna förändring och hoppas att tidningarna inte återuppstår i sin ursprungliga form. En hoppets låga har tänts i machovärlden, kanske kan de börja värdera tjejer utifrån något annat än deras fysionomi. Tidningen Moore nappar dock inte på denna trend utan uppmanar istället sina läsare att ta en "bild på valfri Moore-modell (det är en fördel om hon har stora bröst) och förvara i plånboken. Visa stolt upp för grabbarna". Suck... Det finns alltså ingen anledning att hetsa upp sig över denna nyhet. På en punkt är jag och Moores chefredaktör överens - den svenska grabbigheten är inte på väg att dö ut. Men varje liten förändring i rätt riktning är bättre än ingen förändring alls.

måndag 17 september 2007

Eländes elände

Måndagmorgnar är liksom redan från början lite motiga och ibland är de mer överjävliga än vanligt. Imorse spöregnade det så mycket att vovven vägrade kissa. Redan när jag kom till bilen var jag genomblöt om fötterna eftersom mina skor glappar vid sulan (billiga skitskor!). Vid första utfarten på en större väg får jag motorstopp och stannar mitt i vägen, och då menar jag mitt i vägen. Stressnivån stiger. Det kommer bilar från båda hållen och en busschaufför kommer ut och frågar om jag vill ha hjälp att putta bilen av vägen?
- Nädå, den startar nu, säger jag självsäkert då jag känner att bilen ger ifrån sig några livstecken.
Jag lyckas till slut åka vidare, men upptäcker snart att jag inte har någon bensin. Hmm… kan det ha berott på det? När ska jag lära mig hålla koll på mätaren, jag vet mycket väl att den inte kan komma ner på rött utan att krångla?
Jag vänder och åker mot närmsta mack, rullar bilen när jag kan. Cirka hundra meter från macken stannar bilen igen och jag inser att jag måste gå sista biten i spöregn för att köpa bensin. Jag köper en dunk och klarar inte ens av att tanka, trycker in knappen för 95-oktanig bensin och tar pumpen för 98-oktanig. Känner blickarna från gubben på macken. Upptäcker mitt misstag, fumlar, häller bensin bredvid och går slutligen in med den bensindroppande dunken för att betala.
- Öj du kan lämna bensinen utanför, gastar gubben och jag får vända och gå ut igen.
Suck… självklart... Väl tillbaka vid bilen har den immat igen fullständigt. Jag häller i bensinen och tror att eländet är över, men bilen startar ändå inte. Efter omkring tjugo försök börjar den tveksamt att röra sig framåt och jag kan fortsätta till jobbet.
Det här var sista gången. Nu ska bilen väck. Är det någon som är intresserad? Du får ett bra pris vid snabb affär.

söndag 16 september 2007

Sockerchock

Vi har precis haft kalas och jag har fått en sockerchock. Chokladkakor, rulltårta, plommonpaj och prinsesstårta, mums! Men nu är jag speedad som en duracellkanin. Funderar på att använda energin till att göra något vettigt.

Vissa dagar känner jag mig fin och andra dagar... mindre fin. Det är nog helt naturlig och jag misstänker att ni känner igen er. Igår gjorde jag dock det fatala misstaget att väga mig på morgonen. Jag hade inte vägt mig på säkert ett år, för jag tycker spegeln är den bästa vågen. Hela dagen kände jag mig fel. Jag hatar vågar! Man tycker man ser okej ut och sedan ser man ett par digitala siffror och plötsligt är inget okej längre. Nu hoppas jag att det dröjer minst ett år till innan jag är så dum och väger mig igen.

Rättelse

Mats poängterar att han inte köpt en buss utan en pick-up.

lördag 15 september 2007

Idol

Jag har nästan sett varenda avsnitt av Idol denna säsong, men det är inte kul längre med alla som gör bort sig. Det är bara tragiskt. Såg ni hon som hade en mjukismus med sig in? Hon var ju läskig! Och hon som skelade som trodde hon skulle bli nästa Agnes, hur ska det gå för henne i livet? Och han som kom in med lösbröst och gul mexicanhatt, varför visar de ens honom? Det är ju precis vad han vill och frågan är inte OM utan HUR mycket han fick betalt av sina polare för det där?
Nej det jag vill se är de som verkligen kan sjunga så att man blir imponerad. De som gör en grön av avund och får en att grabba tag i duschmunstycket och själv leka stjärna för en stund...

Observerat på väg till jobbet

Saker folk gör i bilen:

1. Sätter handen för ansiktet eller fäller ner solskyddet när de passerar en fartkamera.
2. Pratar i mobiltelefon.
3. Vinkar till mötande bilister de känner.
4. Petar näsan.

torsdag 13 september 2007

En blå buss

Min pojkvän har köpt en blå Volkswagenbuss, som av en händelse har samma blå färg som min bloggsida. Den är riktigt söt och vi lär hädanefter aldrig kunna åka osedda genom stan. När jag var yngre och lite mer utsvävande i min livstil, drömde jag om en likande buss, som jag kunde inreda och kuska runt i på festivaler och annat på äkta hippimanér. Det var då det... Nu ska bussen användas som byggbil till vårt kommande hus. Tiden förändras och människorna likaså.

tisdag 11 september 2007

När grytan kokade över...

Det finns absolut ingenting äventyrligt i mig. Jag drömmer inte om att bestiga något berg, forsränna eller resa jorden runt. Jag söker inte några utmaningar överhuvudtaget och vill helst slippa alla former av äventyr. Jag vill bara ha lugn och ro.
För varje dag som lärare är en utmaning. Att vara lärare är ett äventyr i sig. Kanske kommer jag känna annorlunda om några år, men just nu är det adrenalinkick nog att vara på jobbet.
Idag löpte mina elever amok under ett grupparbete. Det var som en puttrande gryta som plötsligt svämmade över. Två tjejer skrek fula ord åt varandra. Det smälldes i dörrar och kastades pennor. Snart var hela klassen inbegripen i vilda diskussioner. Det var den värsta lektion jag någonsin haft. Plötsligt förstod jag kritiken mot att det saknas en kurs i konflikhantering på lärarutbildningen. Imorgon bitti blir det krismöte. Fortsättning följer...

måndag 10 september 2007

Gulletussan

Ni missade väl inte första avsnittet av Mia och Klara på SVT i onsdags? Det var klockrent enligt min humor. Jag gillade speciellt hårfrissan Gulletussan, hon var helt fantastisk. Hon pratade för mycket, lyssnade för lite, ställde för personliga frågor och hade absolut noll integritet vad det gällde hennes eget privatliv. Har man själv mött en Gulletussanfrissa i sitt liv blir det ändå roligare. Skippa Heroes på fyran och kolla in två störtsköna kvinnliga (!) komiker i övermorgon.

Dagens i-landsproblem!

Idag när jag kom hem bläddrade jag lite förstrött i veckans Hemköps-blad. Då upptäcker jag till min stora fasa att de har en kupong på hushållsost för 39 spänn. Precis en sådan ost som jag just köpt - utan kupong! Jag rusar till soporna och rotar fram det skrynkliga och blöta kvittot... 64.90!!!!! Jag har betalat nästan 65 kronor och hade kunnat fått den för 39! Jag klarar inte av sådant. Jag börjar nästan gråta! Jävla kassör, varför sa han inte att det var kupong på den?! Ja jag vet att det låter supersnålt och är en fis i rymden, men jag blir tokig när det blir så här. Speciellt som jag gick ifrån toapapperet jag köpt i samma butik förra veckan. Det grämer jag mig över än. Nu får jag ligga sömnlös för osten också...

söndag 9 september 2007

Agnes

Jag har kommit på ett nytt rättpsykiatriskt test för att ta reda på om en brottsling är psykopat eller ej. Låt dem se en veckogammal bebis och mät sedan deras hjärtfrekvens. Står man kall inför en varelse lik denna, då kan man inte vara annat än psykopat.
Att få ögonkontakt med en sådan här liten människa är magiskt. Jag träffade min kompis lilla Agnes idag och jag har knappt återhämtat mig än. Ljuvlig är bara förnamnet...

lördag 8 september 2007

Fenomenet Facebook

Jag känner mig ytterst kluven till fenomenet Facebook. Jag blev med utan att fatta det själv. Några tangenttryck och vips så var man med. Det känns som att det blir lite vem-har-flest-vänner-tävling över det hela. Och jag vet, det låter lite bittert eftersom jag typ har tjugo vänner på facobook, medan alla andra har runt hundra. Sen är jag allvarligt allergisk mot tjejer som lägger ut närbilder på sig själva där de naglar fast en med kåt blick och plutar med läpparna, jag blir alldeles generad. Skaffa lite självdistans! (Eller skicka bilden till Slitz.) Dessutom känns det som jag snokar i folks privatliv när jag kollar på deras semsterbilder, fast de har lagt ut dem själva.
Jag har paradoxalt nog mest pratat skit om facebook ända sedan jag gick med. Men så går jag in på en en kompis sida och får för första gången se bilder på hennes bebis. Jag får ett meddelande från en gammal klasskompis och någon kommenterar ett av mina foton. Då känns det plötsligt helt okej med facebook i alla fall. Så jag tror jag stannar ett tag till.

fredag 7 september 2007

En timme senare...

Jag sitter här än. kaffet är slut och hållningen något säckigare men sitter här gör jag likväl. Jag kunde inte stänga av. Hittade DN:s webb-TV med massa roliga klipp och bra musik och en timme gick i rask takt. Fan vilken dålig självkontroll jag har... Men nu SKA jag sluta!
Något har ändrats i mitt beteende. Jag sitter med en kopp kaffe och en (några) Marabou chokladbitar framför datorn. Den heliga kaffestunden, aldrig att jag skulle tillbringat den vid datorn för ett år sedan. Nej nej, vid bordet i lugn och ro med ett ljus tänt var ett måste. Hjälp! Jag får inte bli beroende! Nu stänger jag genast av!

torsdag 6 september 2007

I en ding-ding värld...

Jag ser mig som en stor clown. Bly och godis hotar barnen. Rikslarm efter femårig flicka. Här drar McCartney sexskämt. Minuten senare slår raketen ner. Är det vanligt med sviktande stånd? Så får du schyssta lökar. Turkiska män har flest sexpartners. Ge mig ett barn Katrin. Ellen: Jag har alltid svärden med. Felix har krävt minst 38 liv. Förlåt mig Madonna.

(Obs! Texten är ett montage, fritt komponerat av Aftonbladets rubriker för dagen)

onsdag 5 september 2007

Jag hjärta kranvatten

Jag skriver detta på arbetstid. Det känns inte okej, men jag måste ta en paus från allt förberedande, kopierande och rättande. Jag sitter med andan i halsen och stänger ner så fort någon kommer in.

Ingen har väl kunnat missa den senaste flaskvattensdebatten. Numer får man maskera sig med solbrillor och lösskägg om man har tänkt köpa sig en flaska vatten. Plötsligt har petflaskor med vatten blivit Sveriges största miljöbov. Jag håller med om att det är onödigt att köpa vatten, när det finns gratis i närmaste kran. Men det är så typiskt media att blåsa upp en sak till en dödsynd när det handlar om ett helhetstänkande. Klimathotet kan dessvärre inte stoppas bara för att vi börjar dricka kranvatten. Vad blir nästa löpsedel - "Att diska under rinnande vatten kostar liv"

måndag 3 september 2007

Toffelhjältarnas vardag

Ibland uppstår små komiska situationer i vardagslivet (som i och för sig inte alltid blir så roliga när man återger dem, men hur som helst...). För en stund sedan satt jag och Mats och kvällsfikade. Mats i sina snorfula vägverksorangea nittonkronorstofflor från IKEA och jag i mina lika fula turkosa. Vi tar varsin tugga macka och lutar oss tillbaka exakt samtidigt. Nej okej, det låter inte så kul, men det kändes kul. Eftersom tofflorna är så fula och det blev lite gammalt gift par över oss. Fast det är ju bara kul att skämta om så länge man är på tryggt avstånd från att verkligen vara det. Och nu känner jag att det här inlägget blev det sämsta i historien (vilket kan ha att göra med en påtaglig sömnbrist) och troligen aldrig borde publiceras. Men jag gör det ändå och hoppas att någon kan se det komiska i ett par som sitter i likadana tofflor och rör sig synkroniserat. God natt!

Är det något fel på mig?

Vad är det med killar och Simpsons egentligen? Vad är det som gör att vuxna karlar har denna tecknade skräniga figur som idol? Jag har verkligen försökt att ta Bart till mitt hjärta, men hur jag än bär mig åt tycker jag att han är dryg. Jag fattar att det är smart serie och inget för Disneydags, men ändå. Det är fortfarande ett mysterium för mig hur han kan vara så dyrkad...

lördag 1 september 2007

Autumn leaves

Idag är det första september och det känns bra. Några lugna sköna höstmånader när det inte händer så mycket väntar. Dessa vackra höstlöv får illustrera min välkomsthälsning till hösten. Dessutom har bloggen fått en ny höstlövsinspirerad skrud.

Stickmani

Igår såg vi Jakten på lycka, den var alla tiders. Vilken resa för Will smith - från Fresh Prince i Bel air - till detta! Tyvärr fick vi se den på miniatyr-Tv:n, för plasma-Tv:n hade inte kommi igår! Besvikelsen var enorm och jag tror inte Mats har kommit över det än. Nu får vi vänta i två veckor till!

Jag har börjat sticka nu. Det är väldigt beroendeframkallande. Det är nästan så jag stickar några varv när jag går upp och kissar på natten. Jag ska visa er mina alster när jag är klar. Det bli dock bara halsdukar för det är det enda jag kan. Börja sticka allihop, det är så avkopplande. Handarbete har samma effekt som beröring. Det utsöndrar må-bra-hormonet oxitycin. Samma rogivande hormon som frigörs vid massage, kramar, smek och pussar. Prova så får ni se!