torsdag 30 oktober 2008

Om mindre än en vecka är det val i USA och jag håller tummarna blå för att de förenta staterna ska få sin första färgade president. Men frågan är om de konservativa amerikanarna är mogna...

Stopp!

Sedan jag fick barn har jag fått ökad förståelse för de rullstolsburnas utanförskap. Man är nämligen väldigt begränsad när man har något stort på hjul med sig. Höga trottoarkanter är plötsligt ett irritationsmoment och jag kommer bara in i mataffärerna nere i centrum. Inrednings-, blomster-, smycke- och presentaffärerna har trappor och är supertrånga så det är bara att glömma. Att lämna Odin sovande utanför är inte ett alternativ. Tänk om någon kidnappar och adopterar bort honom? Är det någon som har förslag på vad man kan köpa i födelsedagspresent på ICA?

onsdag 29 oktober 2008

Unge

Igår kände jag mig som en dålig mamma. Odin brukar heta saker i stil med gullunge, skruttplutten, skrotnisse, sötnos, gullunge, prinsen, skatten, älskling, gospricken, plutten, snutten, skrutten, gubben (jag kan fortsätta i det oändliga), men i går kallade jag honom för... Unge. Han vägrade sova fast han var jättetrött och gnällig och jag höll på att bli tokig. Plötsligt hör jag mig själv säga med irriterad röst:
-Men sov nån gång då Unge!
Efteråt fick jag jättedåligt samvete. Samtidigt gör det mig knappast unik. Ibland tryter tålamodet. Den förälder som alltid är på strålande humör finns inte. En mer rutinerad tvåbarnsmamma lyssnade roat då jag beklagade mig senare på kvällen.
- Oj oj oj, sa hon, det kommer bli många "Unge".

Den första snön

Den första snön har fallit. Inifrån var det vackert men ute var det mindre trevligt. Jag var ute och gick och blev täckt av ett 5 centimeter tjockt lager blötsnö. Jag måste ha sett rolig ut för när jag kom in i mataffären var det många som stirrade och en som till och med kommenterade mig. Odin sov väl inkapslad i vagnen och missade helt sin första snö. Väl hemma i värmen igen är det mysigt att titta ut och min jullängtan börjar komma smygande. Det är bara en månad till första advent!

måndag 27 oktober 2008

Läs

Har ni inte läst Flyga drake och Tusen strålande solar av Khaled Hosseini så är det dags. Otroligt gripande läsning som blir än mer gripande när man vet att berättelserna ligger så nära verklighetens Afghanistan.

P.S. Om ni undrar hur jag hinner med att läsa så är svaret - jag läser när jag ammar. Det är perfekt. D.S.

Dansbandskampen

Tack SVT. Tack för att ni fått mig att inse att de töntstämplade dansbanden är underbara. Jag menar, de är bara så... så... sig själva. Så befriande otrendiga och charmiga med sin passion för musiken och inlevelsen i de klyschor de sjunger om. Och så skönt att se att ytan är sekundär. I dansbanden är artisterna både tjocka, spinkiga, flintskalliga och gamla, till skillnad från i popbranschen. Varför har jag uttalat ordet dansband så spydigt? Varför har jag inte insett tidigare att de, till skillnad från så många andra, är genuint äkta och väldigt roliga?

Jag är dålig på pardans tyvärr och hänger inte alls med i svängarna. Min pojkvän har alltid sagt att när vi blir 40 ska vi gå en buggkurs och "åka på dans". För då är man på tok för gammal för att springa på ortens disco (det är man visserligen redan). Efter lördagens avsnitt av Dansbandskampen gjorde han plötsligt en helomvändning och tyckte att jag ska önska mig en buggkurs i 30-årspresent. Det låter som en bra idé. Är det någon mer som hänger på?

söndag 26 oktober 2008

Gårdagskvällen

Guess what!? Det blev en lugn hemmakväll igår. Odin var helcool och jag tittade på tre (!) tv-program och åt en massa godis. Det var fantastiskt skönt. Minns inte när jag kollade på ett helt tv-program sist, helt ärligt. Och vilken underhållning sen! Dansbandskampen (Heja Larz Kristerz!) , följt av Tack gode Gud på fyran och sist men inte minst Brottskod försvunnen. Väldigt olika program, men alla lika roliga att se.

I det blå

Jag och min pojkvän sitter framför nyheterna. Vi tittar under tystnad och ser båda koncentrerade ut. När vädret varit säger M:
- Men nu hörde jag inte alls på. Vad blir det för väder imorgon?
- Jag har inte en aning, jag satt också i andra tankar, svarar jag.
Suck. Det är som när man läst några sidor i en bok och inte har en aning om vad man läst. Känns fenomenet igen?

lördag 25 oktober 2008

Finns inte på kartan

Jag skulle vilja säga att vi ska ha en lugn hemmakväll. Men det är inte längre möjligt. Man vet aldrig om det blir en lugn kväll med en bebis i familjen. Vi kan bara hålla tummarna, vänta och se. Hemma blir vi hursomhelst. Nu ska jag göra en ost- och skinkpaj och hoppas att Odin vill bistå mig eftersom hans pappa spelar innebandymatch. Ha en trevlig kväll allihop, lugn eller inte lugn...

Guldklimpen

Jag har idag skyndat mig att köpa en kamera innan mina stackars små besparingar helt försvunnit till följd av börsraset. Den gamla kameran har gett upp och jag blev väldigt stressad av att inte kunna ta kort på Odin när han växer så fort. Han är nu 9 veckor och mäter 61 cm. Han var 51 cm när han föddes. Han snittar alltså på över 1 cm i veckan! Han väger 5950 gram och hade han inte bajsat alldeles innan jag la honom på vågen hade han nog vägt 6 kilo. En riktig guldklimp som börjar bli tung att bära. Mina armmuskler kommer snart att vara i klass med Arnolds.

På fotot kan ni se Odins spretande lillfinger som min farmor bestämt hävdar är ett arv från farfar.

fredag 24 oktober 2008

Väntan del II

Torktumlarreparatören:
- Ja, hej, var det du som hade problem med torktumlaren?
Malin:
- Ja det stämmer.
T:
- Tänkte komma och kolla på den idag.
M:
- Jättebra. När kommer du?
T:
- På förmiddagen någon gång.
M:
- Ja vad bra, för jag ska till Bvc klockan ett.
T:
- Ja då före det kommer jag. Jag kommer före lunch någon gång.
M:
- Okej jättebra, jag ska hålla utkik.

Klockan tio i två ringde han.

- Hej, nu är jag här!

Torktumlarreparatörer äter tydligen sen lunch...

torsdag 23 oktober 2008

Inte en dans på rosor

Det är skittufft att vara nybliven mamma. Så. Nu var det sagt. Många frågar: "Men är det inte mysigt?". Jo visst är det mysigt men det är också väldigt krävande. Det är lite tabu att sätta ord på negativa känslor när man fått barn. Man förväntas bara vara lycklig och tacksam. Och visst är jag det (så in i vassen), men jag känner mig också sliten och ibland frustrerad. Ofta tittar jag på Odin och gråter av lycka och kärlek, men jag gråter också ofta av oro och utmattning. När han äntligen somnar på kvällen stupar jag i säng och somnar på en minut. Men det blir mysigare och mysigare för varje dag och jag lär mig något nytt hela tiden. Det tar tid att lära känna varandra och det tar tid att hitta sin föräldraroll. Det kanske låter löjligt att "hitta sin roll", men det är så. Det är lika med till exempel ens yrkesroll, den tar tid att hitta och den blir aldrig färdig. Man är under ständig utveckling. Jag blir aldrig en "klar" mamma. Det är farligt att tro att man är färdig. Det blir man aldrig.

Väntan

Denna förmiddag går i väntans tecken. Jag hatar att vänta... Det är ett väldigt okreativt tillstånd att vara väntande. Man bara vankar av och an och kan inte ta sig för med något vettigt. Och inte kan man gå utanför dörren heller. I alla fall inte när man väntar på en torktumlarreparatör.

Bloggkollega

Systra mi har startat en blogg. Kul! Jag har länge väntat på att någon skulle följa mitt goda exempel. Hur i hela fridens namn hon ska ha tid med det vette gudarna, men hon fixar det säkert. Välkommen in i bloggosfären syster!

tisdag 21 oktober 2008

Bra sagt

"Som regel undviker jag frestelser - om de inte är oemotståndliga."
(Mae West)

Hör och häpna

En liten rutin börjar anas i vårt smått kaotiska bebisliv. Efter 2 månader kan jag se ett mönster. Odin sover "alltid" en liten stund ca 1-1 1/2 timme efter att han vaknat på morgonen. Inte länge, men nog länge att hinna med några småsaker. Springa ner till tvättstugan. Ringa något telefonsamtal. Borsta tänderna. Sätta på diskmaskinen. Gå in på mailen och bloggen. Och nu vaknar han. Hej då.

kannibal

Ibland överträffar verkligheten dikten. Jag tappade hakan igår när jag läste på text-tv (mitt nya sätt att snabbt skaffa mig LITE koll på vad som händer utanför detta hyreshus). En brittisk kock har skurit halsen av sin älskare och därefter tillagat honom med olivolja och färska örter och ätit upp honom! Hårresande.

måndag 20 oktober 2008

Vardagar är bra

Helger i all ära men ibland är det skönt när det blir måndag. Ibland är det till och med skönt när det blir en mulen måndag (damm, skitiga fönster och hundhår syns sämre). Alla väntar på helgen och när den kommer går den ofta i ett. Mycket ska hinnas med och många ska hinna träffas. Trots att man bestämt sig för att inte göra så mycket blir det lätt en hel del i alla fall. När vardagen kommer blir det lite lugnare och rutinerna (i den mån man har några) tar vid. Jag och Odin får göra allt i vår takt och ta det lite lugnare. Vardagslunken är mysig. Men det är klart, om jag jobbade skulle jag nog inte hylla måndagarna. Eller vad säger ni som jobbar/studerar - är måndagar veckans värsta dag eller ganska sköna?

fredag 17 oktober 2008

Kalaspingla

Min kalaspingla till syster fyller år i helgen och prövar ett nytt koncept på söndag. Kalas hela dagen! Tre olika fikasittningar, ett förmiddagspass, ett eftermiddagspass och ett kvällspass. Alla väljer det som passar dem bäst. Jag som bor i samma hus slinker nog in på flera! Att fika är ett av mina största fritidsintressen.

Återförening

Älgjakten är över och jag pustar ut. Även om jag alltid är ensam med Odin på dagarna så är det mycket värt att bli lite avlastad på kvällen. Efter en timmes magknipsskrik gallskriker man själv i kapp med bebisen. Mina nya hjältar är alla ensamstående med barn.

Stackars jägaren. Odin började grina så fort han hälsade. En veckas eldande från morgon till kväll bidrar till en ganska frän lukt. Sanna mina ord. När han bytt om blev allt frid och fröjd och även pappa fick ett av Odins obetalbara leenden.

Lövpanik

Under mina många promenader har jag fascinerats av folks desperata kamp mot höstlöven. Det krattas med en väldig iver trots att alla löv inte fallit av än. Det finns dessutom en massa maskiner för att bli av med löven, blåsar och sugar och något slags fordon som samlar upp. Lövstressen måste vara jobbig för dem som drabbas av den. Jag kan inte riktigt förstå vad löven gör för skada och varför de måste bort till varje pris. Ska inte löven ligga kvar som ett skyddande täcke under vinterkylan? Jag väljer att tro det.

onsdag 15 oktober 2008

Hunden tar sig friheter

Även hundar dansar på bordet när katten är borta! Doris ligger på sängen (som om det vore det mest självklara i världen) där hon egentligen inte får ligga och aldrig brukar lägga sig. Jag har inte hjärta att putta ner henne...

Björntjänst

Eftersom jag är hemma rätt mycket (typ jämt) så har jag ofrivilligt väldigt bra koll på mina grannar. Jag kunde till exempel inte undgå att notera att min närmsta granne (en 16-årig kille som just flyttat hemifrån) hade sin mamma på beök igår. Hon var där och städade och tvättade! Jag ville bara rusa dit, slita moppen ut handen på henne, ruska om henne och skrika:
- Nej gör det inte! Sluta! Du kanske förstör din sons liv! Och dina chanser att få barnbarn!
Allt för många välvilliga mamma skämmer bort sina söner och låter dem inte lära sig att städa, hålla ordning, tvätta, laga mat och ta ansvar. De gör dem en björntjänst. När de sedan flyttar ihop med en flickvän blir det hon som får lära honom alternativt göra allt själv. I värsta fall tröttnar hon, tar sitt pick och pack och drar. Gode Gud låt mig inte göra detta misstag själv (för det är nog lätt hänt). Måtte jag se till att Odin lär sig sortera tvätt, städa en toalett, reda en sås och allt annat som man behöver kunna. Även som kille.
Idag får jag fira! Jag har 100 "friends" på facebook!

tisdag 14 oktober 2008

Äntligen sover mitt lilla gullefjun. Nu ska jag ta en kopp kaffe och några chokladbitar och läsa senaste Allt i hemmet. Håll tummarna för att han sover ett tag till.

söndag 12 oktober 2008

Slarvstädning

Jag har myntat ett nytt begrepp - dammsugsdamning. När man gör allt i lätt panik (eftersom bebben när som helst kan vakna) så gäller det att vara effektiv (= fuska). Det finns inte tid att ta ut mattorna, och det finns inte tid för damning, men jag dammsuger upp dammråttorna och de döda flugorna i fönstren med dammsugaren. Och så vispar jag runt lite på bord och byråer med slangen. Det blir inte direkt skinande rent, men bättre än innan. Jag rekommenderar det varmt.

Älgänka

Jag är älgänka nu. Min sambo ska ägna sig åt en orgie i testosteron i veckan, jaga stackars älgar, lukta svett, dricka whiskey i träkåsa, skära tjocka korvskivor med en morakniv och skrävla om vem som fällt älgen med flest taggar genom tiderna.
Det känns som jag måste passa på att göra något nu när jag har chansen. När katten är borta dansar råttorna som bekant på bordet. Men vad ska jag göra? Det finns ju ingenting jag inte kan göra när han är hemma. Hm... jag får fundera lite. Jag ska åtminstone köpa en stor chokladkaka och ha alldeles för mig själv...

lördag 11 oktober 2008

Dumma bebisar?

En fråga är väldigt vanlig hos bekanta som sticker ner huvudet i vagnen:
- Är han snäll då?
Jag blir alltid lika ställd. Vad då är han "snäll"? Vad är alternativet? Skulle han kunna vara dum? Det är en konstig fråga. Alla bebisar är väl snälla. Jag förstår att "snäll" i det här sammanhanget betyder typ tyst, lugn och anpassningsbar, men det är hursomhelst en dum fråga. Jag ska testa nästa gång någon frågar att svara nej.
- Är han snäll då?
- Nej, han är jättedum.
Det vore intressant att se reaktionen på det.

fredag 10 oktober 2008

Hej på dig du!

Det kan ju tyckas bra att det i jämställdhetens namn blir mer avklädda killar i reklamen. Men snälla, låt oss slippa sliskiga bilder av det här slaget. "Hello girls!"- töntigare reklamslogan får man leta efter. Klipp dig och skaffa dig ett jobb!

torsdag 9 oktober 2008

Slösa inte med vattnet!

Jag läste ett miljötips i en tidning som gick ut på att man ska stänga av vattnet i duschen när man tvålar/schamponerar sig. Gör inte alla det? För mig som växt upp med vedeldning är det en självklarhet. Det är snabbduschning som gäller när man växt upp med minst ett syskon som står och bankar på badrumsdörren.
- Spar lite varmvatten till mig också!
Nu har jag, min uppväxt till trots, övertalats till ett liv på vedbacken då min vedromantiker till pojkvän älskar att hålla på med ved. Och visst låter det väl mysigt att gå ut i råkalla vintermörkret och med stelfrusna fingrar hämta in ved och elda innan man, tidigast en timme senare, kan ta en snabb dusch?

Noll koll

Som ni kanske minns så har jag fått jobb, en fast anställning på skolan där jag jobabde innan jag blev föräldraledig. Därför fick jag lov att ansöka om tjänstledigt för att vara föräldraledig. Det är naturligtvis ren rutin och inget de skulle neka mig. Hursomhelst. Jag fick tillbaka en kopia på ansökan en dag och skrattade lite generat när jag såg att jag skrivit under den själv. Jag har väl, just hemkommen från BB, inte läst igenom den där blanketten så noga utan bara krafsat ner min namnteckning på den rad som jag först fick syn på. Rektorn måste ha undrat när han fick en ansökan redan beviljad av den som ansöker...

Singelmammor

Om jag känner mig trött, sliten eller fattig så tittar jag på SVT:s serie Singelmammor (man kan se avsnitten på internet). Det ger mig perspektiv. För hur jag än känner så är vi i alla fall två om allt. Jag beundrar dessa mammor som kämpar för att få vardagen att gå ihop och så vitt jag kan se så lyckas de bra med det.

onsdag 8 oktober 2008

Ännu snålare

Jag kom på en till snålgrej! Jag fryser in ostkanterna som man inte längre kan hyvla av och använder till matlagning. Dessutom -och det här skäms jag för - valde jag en gång på ICA att inte trycka på välgörenhetsknappen vid pantautomaten. Det är pinsamt snålt...

Ännu mer bebis!

Igår fick jag ännu en fantastisk brorson och Odin sin andra kusin. Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa honom. Välkommen till världen Vincent!

Snålis

Jag är inte så snål så jag gråter när jag skiter, men väl så snål så jag river av ostämplade frimärken från brev och vykort. Erkänn. Vad har du för snålbeteende?

tisdag 7 oktober 2008

Leve madrassen!

Jag kan bara tigande sitta och se hur pengarna minskar dramatiskt för varje dag. Fy fan för fonder. Snart är jag bankrutt...

En dag i mitt liv

Jag vill en gång för alla överbevisa dem som tror att man som föräldraledig är "ledig". Här har ni min gårdag (det enda jag censurerat bort är mina egna toabeök), timme för timme. Minut för minut. Från klockan 6.00 igår till kl 6.00 imorse. Var så goda.

6.00 Odin vaknar. Ammar.
6.30 Odin somnar om.
7.10 Odin vaknar. Sover lite sporadiskt till kl 08.00.
8.30 Ammar
8.45 Odin somnar. Jag skyndar mig att äta frukost.
9.00 Sätter på diskmaskinen. Plockar undan. Borstar tänderna. Klär mig. Städar toalett och handfat.
9.20 Odin vaknar. Får AD-Droppar.
9.30 Odin badar.
10.00 Plockar ur diskmaskinen. Bäddar.
10.20 Pratar med syrran och med pappa om torktumlaren i tvättstugan som krånglar.
10.30 Ammar
10.50 Går på promenad i 1 1/2 timme. Odin somnar.
12.20 Lillasyster kommer. Vi fikar hos farmor. Odin vaknar.
12.50 Ammar
13.00 Duschar
13.20 Går till Barnmorskan.
13.30 Efterkontroll hos BM.
14.15 Går till affären och handlar.
14.30 Odin somnar.
14.50. Hemma igen.
15.00 Äter lunch/eftermiddagsfika.
15.30 Börjar med middagen.
15.50 Odin vaknar. Ammar.
16.20 Lagar klart maten. Dukar.
16.40 Odin bajsar ett stort lass. Pojkvännen kommer hem.
17.00 Äter middag med en hand. Odin i famnen.
17.30 Odin somnar och jag åker och städar trapphuset i ett hyreshus.
18.40 Hemma igen. Svarar på några mail. Bloggar en snabbis.
19.10 Dricker kaffe och äter en munk med pojkvännen. Mamma och pappa tittar in.
19.40 Odin vaknar.
19.50 Ammar. Pojkvännen går till innebandyträningen.
20.20 Duschar. Under tiden vädrar Odin rumpan.
20.40 Äter en kall pannkaka, en satsumas och en riskaka sittandes på golvet bredvid Odin.
20.50 Vi går och lägger oss. Jag läser saga.
21.30 Ammar
22.00 Odin somnar.
22.30 Jag somnar.
1.15 Ammar
5.00 Ammar
6.00 Odin somnar om.

Jag vill avslutningsvis bara poängtera att jag inte skulle vilja byta bort mitt liv för allt i världen.

måndag 6 oktober 2008

Efterkoll

Jag var hos barnmorskan på "efterkontroll" idag. Så här efter förlossningen kändes en vanlig gynundersökning som en baggis. Som att gå till tandläkaren typ. Inte som tidigare när jag klädde mig i den längsta tröjan i garderoben eller en klänning, tryckte mig efter väggen och behöll trosorna på in i det sista. Nu låg jag kvar och pratade fast hon hade tagit av sig handskarna och var klar och hon fick lov att säga åt mig att:
- Du kan gå ner nu.
Det kändes rätt skönt att ha fått en sådan avslappnad inställning till något så intimt.

lördag 4 oktober 2008

Nostalgimusik

Tre skivor kommer alltid att frammana en speciell känsla i mig - de vi spelade under förlossningsdygnen. Det var Katie Meluha, Coldplay och Sofia Karlsson. Musiken gjorde det lättare att slappna av och blev en skön motvikt mot alla sladdar, slangar och kurvor. Men när det var dags för utkrystningen och M försynt frågade om han skulle sätta på något svarade jag med eftertryck:
- Nej för fan!
Då var det 100% fokus och koncentration som gällde. Då skulle bebisen ut om jag så skulle spricka i två delar på kuppen!

Fest

På två dagar har jag blivit bjuden på inte mindre än 2 fester framöver, en 30 och en 40-årsfest. Och då menar jag riktiga stora fester med fin inbjudan på posten, o.s.a. och mat. Det måste vara rekord! Jag minns knappt när jag senast blev bjuden på en sådan stor fest (brorsans bröllop i maj?). Jag ryckte ner almanackan med sådan iver så att den nästan gick sönder för att skriva upp dessa trevliga festligheter. Men hur var det nu man gjorde när man gick på fest?

fredag 3 oktober 2008

Småflicksporr

Hur tänker man när man gör en bild som denna (Playboys omslag oktober -08)? Pedofilvarningen är kompakt! Förväntas alla vuxna karlar tända på småflicksattribut som rosa rosetter och nallar (samma saker som deras eventuella döttrar har)? Jag blir äcklad. Riktigt rejält äcklad.

Seriöst

Mitt i bankkrisen bokar vi in ett möte på banken för att söka huslån. Inte särskilt bra planerat... Att gå på möte på banken känns väldigt seriöst. Allt är så ordnat på en bank och alla har så prydliga kläder. Jag kände mig sunkig i min noppiga kofta och med svetten rinnande (som alltid nu när jag är påpälsad som om jag vore på väg till Sibirien, för att undvika mjölkstockning). Jag sneglade på M och noterade att även han var okammad och inte särskilt välklädd, just kommen från jobbet som han var. Dessutom förstod jag inte hälften av vad hon sa fast hon ansträngde sig för att förklara begripligt, men jag hummade och nickade och låtsades helt med på noterna. Nåväl, förhoppningsvis får vi lån ändå. Vi fick i alla fall en spargris i plast. Den ligger nu i Odins leksakskorg.

torsdag 2 oktober 2008

Nybadad


Påminnelser från förr

Då och då får jag reklammail som påminner om mitt gamla liv. Mail från till exempel en filmfestival, ett ställe som säljer piercingsmycken, sajter som säljer kläder, mode- och musiksajter. Tänk... Det fanns en tid när jag gick på filmfestival, köpte piercingsmycken, trendiga kläder och hängde med i musikvärlen. Den tiden känns evigheter bort fast det egentligen inte var så länge sedan. Jag raderar mailen helt utan känsla av vemod.

Sedan jag fick barn har jag blivit tröttare, slitnare, känsligare, oroligare, fattigare, tjockare och mycket mycket lyckligare...

Perspektiv på eländet

Tack för all omtanke! Nu med lite perspektiv känns det bättre. Jag tröstar mig med allt annat han skulle kunna råkat ut för som är mycket värre. Jag menar - vad är ett pungbråck mot ett ryggmärgsbråck? Och som min kloka kusin Tora skriver så vore det kanske värre om han vore äldre, nu oroar han sig i alla fall inte själv och kommer säkert över det ganska fort. Jag tänker på min brorsson som är 2 år, hur skulle man till exempel förklara ett pungbråck och förbereda honom för en operation? Ett äldre barn skulle ju dessutom vara mycket mer mottaglig för föräldrarnas oro än vad Odin är. Men jag kan ändå inte få bort synen av kniven som skär ner i hans bebishull...

onsdag 1 oktober 2008

Bråck och elände

På läkarundersökningen förra veckan blev det konstaterat att Odin har bråck. Pojkbebisar har en försvagning i bukmuskelaturen för att testiklarna ska kunna trilla ner och i värsta fall kan även en del av tarmen trilla ner. Så är fallet. I förrgår var det mycket värre och jag ringde sjukvårdsrådgivningen som uppmanade oss att åka in till barnakuten. Två mycket oroliga föräldrar och en betydligt coolare bebis gav sig iväg i höstmörkret. På akuten petade de tillbaka bråcket och vi fick åka hem, med löfte om att de skulle ringa dagen därpå med vidare besked. Igår ringde läkaren och gav oss domen. Odin måste opereras. Jag finner inte ord för hur hemskt det känns. Jag grät hela eftermiddagen. De ska söva ner och skära i vår lilla son! En vass skalpell ska tryckas ner i hans perfekta bleka bebishud tills blodet rinner.
Läkaren sa att det är den vanligaste operationen de gör på bebisar och att det inte är något att oroa sig för. Jag oroar ihjäl mig ändå! Han är för liten för narkos och operation! Inte kan man prata med honom eller förbereda honom heller. Det känns som om vi ljuger för honom. För honom bakom ljuset. Han kommer att vara lyckligt ovetande ända tills han plötsligt får en mask för ansiktet med sövande gas. Hur ska han kunna lite på oss igen efter det? Ja, jag vet att jag är dramatisk och att det kunde vara värre, (hjärnskada, hjärtfel o.s.v.) men just nu är det här det värsta. Det värsta tänkbara.