Efter att ha sett Benjamin Buttons otroliga liv konstaterar jag följande:
När man går upp klockan sex och knappt har någonting på dag- ordningen blir dagen ganska låååång. På ett bra sätt. Prova får ni se.
Så här ser man ut på kvällen när man under dagen färdigställt en husgrund. Flera veckors arbete har äntligen resulterat i en "platta". Nu är det bara resten av huset kvar, men grunden är ett viktigt etappmål som vi nu har nått. Ikväll firar vi.
Dagen började illa med en intrampad pin från hjärt- och lungfonden i hälen. Jag stöder gärna deras arbete men det var inte riktigt så jag hade tänkt mig. Nu har vinden vänt och jag lever det ljuva sommarlivet hemma hos mamma och pappa. Solar i baden baden-stolen och luktar på blommorna. Dessutom har vi fikat med Mats på tomten och smakat vårt vatten. Det smakade mycket bra som vatten sett. Och ännu bättre som vårt vatten sett. Nu sitter jag här medan mamma och Elina förbereder lunchen och Odin sover. Sämre kan man ha det. Sedan jag fick barn och inte får sova hela nätterna behöver jag inte göra ett dyft när jag är borta. Jag frågar alltid av artighet om jag kan hjälpa till med något men får alltid nekande svar. Och då brukar jag acceptera det utan att bråka. Det är skönt att vara lite slöfock ibland.
Midsommar- en är slut och jag likaså. Det kostar på att umgås med folk hela tiden när man är van att mest umgås med en bebis och en hund. Det kostar på att kuska runt med en bilhatande bebis och bo på olika ställen varje natt. Det kostar på att äta som en häst fast man är en människa. Men det var det värt, trots regnet blev det en toppenhelg. Jag hoppas kunna bjuda på lite mer bilder när jag fått/snott några från syrran.
Midsommar är för många lika med misshandel, fylla, gräl, stress, våldtäkt och olyckor. Men det hjälps inte, det vilar ändå ett beslöjat skimmer över denna helg. Aldrig blir vi så nationalromantiska som nu. De ljusa nätterna, musiken, barndomsminnena, blommorna, de söta gubbarna, alkoholen, den mjälla potatisen, den stundande sommaren och alla människor som gjort sig fina påverkar. För även om det regnar så är det vad vi minns. Eller? Glad midsommar önskar jag er alla!
Om jag blir av med mitt lärarjobb framöver så har jag nu en ny karriär i bakfickan som jag kan ta upp vid behov - nämligen som vattenspårare! I förrgår kväll åkte vi till tomten och jag kände med hjälp av två kopparpinnar ut var det fanns vatten (eller rättare sagt var jag trodde att det fanns vatten). Jag "spådde" också att det skulle finnas på 80-90 meters djup. Igår skedde borrningen. Det blev en spänd väntan... Och hör och häpna - de fann vatten på den angivna platsen! På 85 meters djup! Sedan dess har jag gått med näsan i vädret. Vill ni anlita mig så är det bara att slå en signal så ska ni få ett kostnadsförslag.
Solen kom idag och energin med den. Dammade, dammsög och torkade golven med hjärtans lust. På eftermiddagen när Odin hade vaknat efter sin 30-minuters eftermiddagslur satte vi oss i soffan och gosade och han somnade om. Det är något visst med sovande bebisar. Lika intensiva som de är när de är vakna, lika fridfulla är de när de sover. Det var längesedan han fick sova klart i min famn. Oftast är jag snabb med att lägga honom i sängen för att fortast möjligt kunna ta itu med allt. Alla dessa måsten kan dra någonstans. Den timmen, då jag låg med Odin på mitt bröst, var en sådan stund då man vill stanna tiden.
Passaten är inne på lagning eftersom larmet går när man kör bilen. Därför är vi nu
De här fotona kom på mailen imorse. Bara så där. Jag är lyckligt lottad som har en syster som tar så fina kort. Odin har fått två tänder uppe och två nere och det gör honom, om möjligt, ännu sötare. Vassa är de också, fråga mina tuttar. Odin har ännu inte lärt sig innebörden i ordspråket: "Bit inte den hand som föder dig". 
Totte, Max och pekböcker i all ära... Nu har Odin valt sin första bok ur bokhyllan själv och det blev, lite otippat, diktsamlingen Osminkat fanstyg som han kom körande med på gåstolen. Mats hade nog hoppats att han skulle föredra Claskatalogen, men Odin är tydligen mammas pojke.
Vackra miljöer, dramatik, romantik, tårar, skratt, popcorn, päronsaft, kolor och en sovande bebis. Vad mer kan man begära av en filmkväll?
Odin har nu firat sin första nationaldag och det gjorde han med glans, assisterad av moster Elina och Hanna.
Här ser ni en morgonpigg ung man som tycker att 05.45 är en bra tid att gå upp på en solig nationaldag. Ja, varför inte? Hans energi smittar av sig (men inte alltid, märk väl...). Nu håller vi alla våra tummar och tassar för att solen stannar så vi kan fika i Guds gröna Grop och sjunga allsång till fosterlandets ära.
Begravningen är över. Vi har tagit farväl av farmor. Det är en lättnad när begravningen är slut med det känns för den sakens skull inte lättare. Det var en välbesökt och vacker begravning värdig farmor. Två spelemän spelade toner så smärtsamt ljuva att hjärtat snörptes ihop. En kvinnlig sångsolist sjöng "Bli kvar hos mig" och det var nog så vi alla kände. Jag höll mitt avskedstal och det är jag glad över. Jag fick ge min bild av farmor och berätta hur oerhört mycket hon betydde och hur tacksam jag är över de senaste månaderna då vi umgicks i stort sett dagligen. De månader som var Odins första och som blev farmors sista.
Mats var ut och svängde sina lurviga i lördags. Jag förhörde mig noga dagen efter om "världen utanför".
Jag köpte ingen barnstol när vi var på IKEA förra veckan. Vi kom på att det går lika bra med en kartong!
