Begravningen är över. Vi har tagit farväl av farmor. Det är en lättnad när begravningen är slut med det känns för den sakens skull inte lättare. Det var en välbesökt och vacker begravning värdig farmor. Två spelemän spelade toner så smärtsamt ljuva att hjärtat snörptes ihop. En kvinnlig sångsolist sjöng "Bli kvar hos mig" och det var nog så vi alla kände. Jag höll mitt avskedstal och det är jag glad över. Jag fick ge min bild av farmor och berätta hur oerhört mycket hon betydde och hur tacksam jag är över de senaste månaderna då vi umgicks i stort sett dagligen. De månader som var Odins första och som blev farmors sista.
1 kommentar:
ditt tal var så himla bra! jag förstår att det känns skönt att du gjorde det... begravningen var så, så fin. samtidigt helvetiskt jobbig...
Skicka en kommentar