Igår var det åter dags för vaccination. Jag och Mats var nervösa innan. Odin var lyckligt ovetande tills två sprutor stacks in i hans tjocka lår. Mats som var med för första gången tyckte det var värre än väntat. Och ja, det ljudlösa skriket är fruktansvärt. Han skriker men det kommer inget ljud förrän efter några sekunder. Chockskrik.
Efteråt verkade han oberörd, men inatt fick han feber och var vaken i två timmar. Vi bar, vaggade, sjöng och turades om att dra honom i vagnen. Idag är han som vanligt, men tack och lov att det är ett halvår till nästa vaccination.
1 kommentar:
ååh, underbara tjockislår! jag minns hans hemska skrik sen förra gången... skrotnisse! nu måste jag pussa honom!
Skicka en kommentar