Odin bodde hos sin farmor i helgen. Inte för att vi behövde barnvakt utan för att de skulle få umgås på tu man hand. Det gick naturligtvis galant. För Odin. Han grät och ville stanna kvar när vi hämtade honom. Jag, däremot, gick mest hemma och längtade. På lördagen fick jag lov att gråta en liten skvätt när jag var in på hans rum. Jag är mycket medveten om att jag är överdrivet blödig. Till viss del kan jag kanske skylla på amningshormoner och sömnbrist men inte bara. Det är tur att jag har en liten gnutta intellekt så jag vet att de måste få prova sina egna vingar och bli självständiga individer.
måndag 16 maj 2011
Stora killen
Odin bodde hos sin farmor i helgen. Inte för att vi behövde barnvakt utan för att de skulle få umgås på tu man hand. Det gick naturligtvis galant. För Odin. Han grät och ville stanna kvar när vi hämtade honom. Jag, däremot, gick mest hemma och längtade. På lördagen fick jag lov att gråta en liten skvätt när jag var in på hans rum. Jag är mycket medveten om att jag är överdrivet blödig. Till viss del kan jag kanske skylla på amningshormoner och sömnbrist men inte bara. Det är tur att jag har en liten gnutta intellekt så jag vet att de måste få prova sina egna vingar och bli självständiga individer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Söt-Odin... förstår du saknar, men som sagt, var glad att han är en sådan genomtrygg, glad och pigg liten unge!
ja jag har oxå gråtit när dom varit borta utan amningshormoner ;)kramaar
Måste få till lite egentid med syskonbarnen i sommaren. Utan dryga föräldrar ;)
Skicka en kommentar