Var det inte något som lät? Nej... Jag inbillade mig nog. Eller? Jo, det är något om låter. Är det skator på balkongen? Men varför reagerar inte vår annars så ypperliga vakthund som väcker oss varje morgon när tidningen kommer? Jag masar mig i alla fall upp, går ut i vardagsrummet och kikar ut på balkongen (som har en trappa upp från gräsmattan). Det är ett under att jag inte skriker rätt ut. Det står nämligen en ung man och tar av sig byxorna på vår balkong! Jag skyndar tillbaka och väcker upphetsat min pojkvän:
- Vakna! Vakna! Det är någon på balkongen! Det står en man på vår balkong och han har inga byxor på sig!
M tror det är dags för förlossning och flyger upp. När han samlat sig går han ut på balkongen och pratar med vår gäst. Han är full som en kastrull och har ingen förklaring till varför han står på vår balkong kl 4 på morgonen och klär av sig. Han bor åt ett helt annat håll och känner ingen i vårt grannskap. Jag kan inte annat än tycka synd om honom. Han ber om ursäkt gång på gång, drar på sig byxorna och vinglar til slut iväg. Mycket ska man vara med om...
4 kommentarer:
hahaha, herregud vad roligt, mystiskt och bara herreguuud!!
det händer sannerligen mer i Leksand än i storstaden!! herregud- vad rädd du måste ha blivit./Tora
Ha ha, men fy..jag hade fått hjärtsnörp...andra våningen har sannerligen sina fördelar! //Majsan
det var ju verkligen helt galet.. haha, jag skulle verkligen vilja veta vem det var!
Skicka en kommentar