Tack för alla fina kommentarer! Lite gladare är jag nu trots allt, för även om lämningarna är helvetiska går det riktigt bra på dagarna, motsägelsefullt nog. Den värsta morgonen någonsin följs av den bästa dagen någonsin. Jag fattar ingenting.
torsdag 28 oktober 2010
Jag känner mig "som ett utskitet äppelmos", som farmor brukade säga
Sliten som satan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Då är det dagen du får försöka minnas, inte lämningen.
Vi kanske ska ta några snygga bilder på dig nästa helg. Du är ju liksom finare än vad du gör dig på vissa kort du lägger ut här (även om jag alltid tycker du är fin).
Det är ju världens bästa ordspråk det där! Älskade farmor, hon och hennes fina talessätt.
Jag håller med Elina, sådär såg du inte ut när du kom över till oss! Du är ju alltid så fin! (även om man såg i dina ögon att du var ledsen och trött) Vila nu! Det behöver ni allihopa, Du, O, Magen, Mats!
Men de är ju ett gott tecken på att dagarna på dagis går bra då mår han ju inte dåligt när han är där då är de ju "bara" (förstås inte så bara då de är de man bär med sig under dagen) separationen som är jobbig de är ju lika med vincent nu han är hysterisk å gråter när jag lämnar men efter 2 min ringer dom från dagis å säger att nu är allt lugnt nu är han glad å leker så de är ju just själva separationen.
Du ska inte nedvärdera dig själv, kära dotter! Du är såå fin, på både in och utsidan!
Malin, det är så otroligt befriande att läsa din blogg. Tack och kram för det!
Skicka en kommentar