Jag är vän med min kropp idag. Så har det inte alltid varit. Gud bevars. Det fanns en tid när jag hade komplex över varenda liten beståndsdel av min kropp. Till och med örsnibbarna. Fel form. För stort. För litet. Det mest vrickade är att nu när jag är längst bort från samhällets skönhetsideal -ung, slät, fast, smal - är jag som mest nöjd. Då när jag var närmare normen hade jag mest våndor. Jag blir ledsen när jag tittar på foton från min ungdom och ser hur fin jag var men minns hur missnöjd jag var. Tyvärr är nog detta fenomen mer regel än undantag.
onsdag 15 februari 2012
Att bli kompis med sin kropp
Jag är vän med min kropp idag. Så har det inte alltid varit. Gud bevars. Det fanns en tid när jag hade komplex över varenda liten beståndsdel av min kropp. Till och med örsnibbarna. Fel form. För stort. För litet. Det mest vrickade är att nu när jag är längst bort från samhällets skönhetsideal -ung, slät, fast, smal - är jag som mest nöjd. Då när jag var närmare normen hade jag mest våndor. Jag blir ledsen när jag tittar på foton från min ungdom och ser hur fin jag var men minns hur missnöjd jag var. Tyvärr är nog detta fenomen mer regel än undantag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Känner igen mig. Tråkigt att man ödslade energi på att vara missnöjd över något som faktiskt var väldigt bra. Jag skämdes som tusan när jag skrev in mig på MVC, hade gått upp 5 kg och kände mig SÅ tjock, och nu skulle jag vara överlycklig om jag vägde som jag gjorde då. Även om jag inte är nöjd med hur jag ser ut idag, så är jag ändå tillfreds med den jag är och jag skäms inte, väldigt befriande!
Bra och viktigt inlägg! Känner mig fortfarande missnöjd ibland, över vissa saker. Men känner ändock att det är struntsaker i det stora hela. En anledning är väl kanske att man börjar inse vilka egenskaper som verkligen spelar roll? Å andra sidan kan man ju vara väldigt självkritisk gällande såna egenskaper (smart, social, rolig, you name it) också.
Men åh, får man bli irriterad? Hur kan man tappa perspektivet så mycket!? För mycket tv?!! "längst bort från samhällets skönhetsideal" ???
Men snälla du, du är ju alla dom sakerna!!!?? Du har ju inte ens fyllt 35. Du är väldigt smal, (VAD jämför du dig med!!!?) & otroligt vacker. NEJ, du Malin. grr. Hur tror du folk som VERKLIGEN ligger långt från något slags skönhetsideal känner sig när du skriver något sådant här.
Men det är ju kul att höra att du landat i att tycka om din kropp, och det du skriver om komplex förstår väl alla, för det finns väl inte en kotte som inte har haft eller har komplex. Så jag förstår häften, men den andra hälften fattar jag inte vart den kommer ifrån.
Javisst är det sorgligt att det är så... samtidigt är det skönt att man vet att "det blir bättre" även fast jag lider när jag hör missnöjda tonåringar. Jag tycker att människan blir bara snyggare med åren :)
Linda! Jag tror du missförstår mig. Jag menar INTE att jag är LÅNGT bort från samhällets ideal utan att jag är som "längst" bort från idealen i mitt liv sett. Stor skillnad! Jag utryckte mig förmodligen otydligt. Jag är MYCKET medveten om att jag är både smal o relativt ung, fast o slät, ja på vissa ställen och andra inte, utan att gå in på några detaljer :)
Och idealen jag syftar på är såklart inte mina utan samhällets (framförallt mode, reklam, film o musik-branschen) och de kan hantera idag men det kunde jag inte när jag var tonåring utan jämförde mig med dessa snedvridna ideal in absurdum med ätstörningar på kuppen. Det tragikomiska är att när jag väl blev så smal som en fotomodell tyckte alla att jag såg sjuk ut. Vilket jag på sätt och vis också var. Lika sjuk som de normer som vi alla jämför oss med när vi tycker att vi är "fel" på något vis. Normer som du också förhöll dig till idag då du träffade besiktningskvinnan :)
Förstår ni mig nu?
Förstår det hela mycket mer ja. =)
Kram & godnatt
Skicka en kommentar