Att vara yrkesarbetande är ingen barnlek. Jag är som en trasa på kvällarna. Jag hoppas att det är en övergångsfas för nu orkar jag just ingenting mer än att jobba på vardagarna. Jag har slutat läsa, prata, baka, träna och kolla på TV på kvällarna. Duschar gör jag fortfarande varje dag men det är med nöd och näppe (och mest för att jag är rädd att få öknamnet Svettsvenskafröken av eleverna).
I helgen fick jag dock glömma vardagen för ett tag - då blev jag under högtidliga former stolt fadder till lilla Oscar.
3 kommentarer:
Grattis till fadderskapet! Oscar får fina förebilder i er.
Jag hoppas också att det är en övergångsfas för dig och att du snart får känna mer ro och tid.
Huu, förstår så väl känslan. Jag har ju inga barn så har ändå tid för mig själv... men jag förstår inte hur småbarnsföräldrar som jobbar heltid någonsin hinner med ngt annat än jobb+barn. Ni är hjältar! Och kommer in i det snart, mer och mer. Och som vi sa igår, heltid - nej tack !!!
Fina bilder, mmm, tåååååårta!
ja som jonna sa vi är hjältar :)kramar
Skicka en kommentar