I lördags plockade vi blåbär. I söndags en stackars ensam kantarell. Det gör mig så gott att vara i skogen. Bästa avkopplingen på jorden.
Imorgon är det min lediga dag. Min heliga dag. Och vi ska säga farväl till Alvars trassliga och alldeles ljuvliga änglasvall. Det känns sorgligt men jag kan inte plåga honom med borsten mer. Han vägrar låta sig kammas.
Han vägrar borsta tänderna och klippa naglarna också. Han är ett litet men mycket bestämt barn.
7 kommentarer:
Vad sorgligt att inte få se det ljuvliga håret mer!
noooo dont doit kramar
Så det är dags nu? Känns både sorgligt och nödvändigt! Det växer ju ut igen... Även om kanske inte blir samma bebistunna, mjuka svall igen. Får se om han ens tillåter att det klipps då? :)
Ska medge att lite nervös är jag allt ; )
Kram/ MB
skooooooooooooogen ropar efter mig! Särskilt här i betongdjungeln...
Åh Alvarplutten... och hans änglafall... men det kommer bli superfint med kortare hår också! Mindre bäbis, mer litet barn.
Åh...kom ihåg när Rasmus lockar föll för första gången...men den glada nyheten är att det växer ut igen :)
P.s gillar muminmuggen!!
Gillar också koppen förresten! ASFIN!
Skicka en kommentar