Det här med internet alltså...

Alla som känner mig vet att jag är lite pretto när det kommer till det här med internet. Vägrar Iphone och trådlöst bredband. Håller facebook på en armlängds avstånd och tar flera dagars uppehåll från datorn. Men jag gillar internet också. Det gör jag. Jag får massa inspiration (och mindervärdeskomplex när jag är på det humöret) och jag har blivit med i en underbar bokcirkel tack vare facebook. Jag älskar att blogga. MacBookarna som både lärarna och eleverna nu har underlättar mitt jobb jättemycket. Jag minns med fasa när man skulle boka datasalar flera veckor innan och hur eleverna ständigt ropade: "Det funkar inte!". Samtidigt vet jag att de flesta elever aldrig kopplar ner (eller av?) och att de umgås via tekniken fast de sitter vid samma bord. I veckan ramlade jag över en debatt om huruvida den ökade psykiska ohälsan bland barn beror på all strålning. Det finns mycket forskning som visar på negativa effekter av strålning. Läs mer om det här om ni vågar.
Jag glömmer aldrig den gången när en pappa på Bamsegympan satt och tryckte på sin Iphone hela timmen medan hans dotter lyckligt gjorde framsteg på golvet och i luften. Då rös jag en smula. Fast internet har helt klart gjort det lättare att vara lantis, det har det.  Och gjort mycket annat lättare också, på gott och ont.
Jag är inte den enda som funderat på hur stor plats tekniken tar i våra liv. Jag läser hur en bloggare gjort en detox med Iphone/Ipad-förbud för att barnen blivit så passiva.
En annan känd bloggare och hennes man har tröttnat på att vara "slavar" under sina mobiler och bestämt sig för att telefoner och datorer inte får vara i vardagsrummet på kvällen. Nu för tiden är  det socialt att titta på TV tillsammans - då delar man iallafall samma upplevelse. Min relation till internet kan närmast beskrivas som hatkärlek. Oavsett vad vi tycker kan vi inte vrida klockan tillbaka så frågan som återstår är - vilken plats vill vi att modern teknik och internet ska ha i våra liv?