Parkering

Satt en stund i bilen på en gråslaskig parkering idag och väntade på min sambo. Klockan var strax efter fem. Folk kom och gick, parkerade och körde iväg. Alla såg så trötta ut. Grå. Bleka. Några pratade i mobil, såg ut att säga: "kan du kolla om vi har någon buljong hemma?" eller något liknande. Föräldrar med hungriga barn. Pensionärer med osäkra parkeringar. Unga par som istället för att hålla varandra i handen går med tre meters mellanrum, tjejen först och killen lite långsammare efter. Och sen jag, som i skydd av mörkret likt en civil spanare stirrar på alla ovetande människor. En helt vanlig måndagskväll i en svensk småstad. Livet på en pinne. Det är bara att gilla läget:)