Läggningen med stort L

Igår var det dags för läggningen med stort L. Jag har nått en gräns när en förändring är nödvändig. Att amma var och varannan timme på natten går inte längre om jag ska funka på dagen. Igår laddade jag mentalt för att lägga honom vaken i sin säng och inte amma honom till sömns. Han behöver som BVC-sköterskan säger - lära sig att somna själv, utan tutten. Jag var riktigt nervös innan och kände mig som Elaka Mamman men det gick bra. Han smågnällde i 40 minuter, grät i 10 och somnade sen. Under tiden satt jag bredvid, nynnade, sjöng och klappade honom. Inatt har han visserligen vaknat lika ofta som han brukar, men somnat om snabbare än vanligt. Och vi har lyckats hålla nere tuttningarna (hi hi roligt ord) till två stycken och det känns som ett stort framsteg. Återstår att se hur det går i kväll/natt, men jag känner mig hoppfull. Mycket hoppfull.