tisdag 24 augusti 2010
Jag börjar förstå dem som väljer att bli dagmammor för att slippa lämna bort sina barn
Dagens lämning på förskolan var något av det mest ångestframkallande jag upplevt. Odin grät redan på parkeringen och klamrade sig fast vi mig så att jag bokstavligt talat fick slita honom ur min famn. Det var avskyvärt. Hjärtslitande. Han grät förtvivlat när jag gick och jag kände mig som världens sämsta mamma. Jag har gråtit floder idag (men tack och lov lyckats bita ihop under lektionerna). Odin har helt tytt sig till en av personalen och hon hade fått vara med honom hela dagen. De hade gjort små små framsteg och han hade ätit lite och sovit 40 minuter (somnat i hennes famn). Behöver jag säga att jag har ångest inför morgondagen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch, jag lider med dig! Förstår verkligen att det känns hemskt att lämna honom när han gråter. Men du får försöka tänka på att han har det bra på dagis. Han blir ju inte misskött eller utfryst!
Du ska se att det snart är jobbigare att hämta då han inte vill följa med hem för att han har så roligt :)
det blir bättre kramar
Nej vad tråkigt! det lät ju så bra i början där. Förstår att du är ledsen. Hoppas hoppas det vänder snabbt, skönt att han har någon han känner sig trygg med.
Jag bävar lite för Leos start nu, han har varit ledig i 3 månader och det är ett nytt ställe, för dagiset har flyttat, så det känns som om man måste börja om lite.. hua.
Och ursäkta att jag glömde bort Odins födelsedag. Tänk att våra killar är två år!!!!
/Linda
Ja det blir bättre, men förstår att det är fasansfullt!
Skicka en kommentar