Vi gjorde det!

Med stor ångestklump i magen styrde vi imorse vår kos mot dagis. Odin var glad och förväntansfull, lyckligt ovetande. När jag sa att jag skulle gå började han gråta men jag stålsatte mig och gick ändå, som alla säger att man ska göra. När vi vinkade i fönstret hade han redan slutat. Jag grät hela vägen till jobbet i alla fall. Lite av sorg och lite av lättnad att det var gjort. Vår stora stora kille. Dagen hade gått jättebra. De hade till och med lyckats få honom att sova. När jag kom för att hämta honom vid två hade han knappt tid att hälsa på mig. Det kändes som att han växt mentalt på bara en dag. Helt otroligt. Imorgon blir han 2 år. Vår stora duktiga kille.
De hade kalas för Odin på dagis och han hurrade hela vägen hem.