Idag erbjöd sig en kvinna att hjälpa mig när jag drog en fullastad kundvagn med ena handen och bar Alvar i bilbarnstolen i den andra. Det var första gången någon okänd erbjudit mig hjälp och då har jag ändå haft barn i över 2 år. Och vad svarade jag då? "Nej tack det går bra. Jag är van". Tänk att det ska vara så sabla svårt att ta emot hjälp!? Nästa gång frågar hon inte.
5 kommentarer:
Man blir väl lite paff eftersom det är ovant att någon frågar!
Så har jag också svarat när någon frågat.Tror man blir så förvånad att någon frågar.Sen skulle jag känna mig jättedum om man sa ja,tack och en "främmande" person skulle gå och släpa på tex bilstolen.
Det var ALDRIG någon som frågade mig under alla år jag "bubbade" på barn och kassar och påsar! Så två år är inte så lång tid innan du fick frågan för första gången!!Kram!
gud va läskigt det var säkert en psykopat kramar
Mäh, jag får gå mot strömmen och säga att klart du skulle ta emot hjälp? Har du inte ens blivit erbjuden hjälp när du åkt tåg med barn?
Skicka en kommentar