I en annan del av Köping

Jag följer inte en enda tv-serie för tillfället. På söndag börjar jag. Ska du följa en enda tv-serie i vår så låt det bli säsong 2 av I en annan del av Köping. Ett underbart program med underbara människor.

Gräla mera!

Enligt en färsk studie lever man längre om man kan gräla. Ha ha. Jag kommer snart att dö. Jag är värdelös på att gräla. Konflikträdd till tusen. Nu hoppas jag att staten tar sitt ansvar och anordnar kurser för alla som måste lära sig att gräla, så att inte befolkningen dör ut i förtid.

4 veckor till sportlovet

Jag har börjat räkna ner till sportlovet nu. Och nej jag tänker inte skämmas för att jag har lov. Det står fritt för alla som vill att utbilda sig till lärare och på köpet får man kommentarer som den jag fick idag.
På en lektion sitter vi en datasal. En manlig elev säger till mig:
- Det är fel på den här musen fröken. Kan jag få låna din? Hur funkar den? He he...

På väg hem från jobbet idag, trött och hungrig, ringer farmor och frågar om hon får bjuda på middag. Om hon får! Underbara farmor. Det är verkligen vardagslyx att slippa laga mat och få sätta sig vid dukat bord. Om några dagar bjuder vi tillbaka.

Videung och vemod

Idag har vi tagit ner träd på tomten och dragit kvistar och pinnar. Träden tar aldrig slut. Vi måste få in ljus till vårt kommande hus. Samtidigt skär det i hjärtat när man tar ner ett vackert levande träd. En del träd ville inte ge upp. M fick slita länge, det var som att bevittna en lång utdragen dödskamp. M vann till sist och träden segnade ner i backen med en kraftig duns. Vemodigt. Jag plockade med mig några videkisskvistar hem, som ett minne. Nu har vi precis ätit pizza och jag är så där otrevligt mätt. Trots det sitter jag och funderar på att poppa popcorn till filmen. Jag måste ha varit svältande afrikabarn i ett tidigare liv...

Veckans lista

Ibland kommer den. Ibland kommer den inte. Nu kommer den. Kort, men ändock en lista...

Veckans spänningsmoment: Vems är de knotiga knäna? Aftonbladet tar verkligen det här med nyhetsrapportering på allvar.

Veckans nyord: Dödslyft (Aftonbladets term på ett av lyften i Let´s dance).

Mest självutlämnande bloggen: Mia Skäringers (se mina länkar), mensblod, ångest, sexlust, brist på sexlust, ingenting är för privat för Mia. Modigt, men inget jag tar efter.

Månadens mest obegripliga artistnamn: Hästpojken. Hur tänkte karln?

Veckans romantiker: En Kd-gubbe som på deras partikongress sa: "Äktenskapet är en institution för den biologiska reproduktionen". Någon som vill gifta sig?

Veckans höjdpunkt: Kvällens trerätters. Jag dreglar redan!

Jag sitter på mitt arbetsrum och väntar ut tiden. Väntar på att få åka hem. Väntar på att ta helg. Det låter som om jag har världens slappaste jobb som kan sitta och vänta ut tiden, men det har jag inte. Jag har en rättningsshög som ligger och skriker efter mig på skrivbordet och jag hör mina elevers röster klinga i huvudet. "Har du rättat min recension än?". Jag slår dövörat till. Jag har liksom bränt mitt krut för den här veckan. På fredagarna tar jag ingen lunch för att kunna sluta tidigare. Äter något på mitt rum samtidigt som jag bläddrar med några papper så det ser ut som att jag jobbar. Arbetslunch. Som om någon skulle bry sig.

Det är fredag igen och jag har alldeles lagom med planer för helgen. Typ 2 + några saker som inte måste ske. Det är lagom, man ska inte stressa på helgerna. Mina planer är: 1. Städa ett trapphus. 2. Gå bort på middag! Lite nytta och mycket nöje. Trevlig helg på er alla!

Tiden skenar

För vissa skenar tiden. Bokstavligt talat. I måndags skrev DN att Anna Carin Olofsson är i andra månaden. Idag är hon i fjärde månaden enligt samma källa. Hmm...

Huligan

Jag har sett på em-handboll i dagarna. En av få lagsporter som inte uttråkar mig. Det går fort. Det vänder snabbt. Det är inte en massa avblåsningar i tid och otid och man SER spelarna (på nära håll och utan masker). Men något händer med mig. Jag blir en huligan. En patriot. Jag svär så spottet flyger. Skriker och tjoar så att hunden blir tokig. Alla domslut är felaktiga och alla spelare i motståndarlaget är hänsynslösa bufflar som spelar "fult". Medan Sveriges spelare är änglar och inte förtjänar en enda utvisning. Missa nu inte den rafflande fortsättningen imorgon kväll då Sverige möter ärkerivalerna Tyskland.

Slutsmygfilmat

Enligt ett nytt lagförslag ska det bli förbjudet att fota och filma personer i privata miljöer utan deras samtycke. Skojar de med mig? Har det varit lagligt?! Helt otroligt! En främmande karl skulle alltså kunna stå utanför mitt sovrumsfönster med en kamera och filma mig och inte ens riskera lite böter. Jag läser i DN att det idag inte finns "förbud mot integritetskränkande fotografering. Det är inte förbjudet att filma via en ventil i badrummet. Det finns en mängd nutida exempel på försmådda äkta män och hyresvärdar som filmat kvinnor utan deras vetskap". Det är inte utan att man undrar vad den tjocka lagboken rymmer för lagar egentligen när inte ens en lag om detta finns med.

Heath Ledger

Heath Ledger, skådespelaren från bl. a. den banbrytande Brokeback mountain har dött, troligtvis av en överdos. Än en gång har det bevisats att ära, berömmelse och pengar (och en bedårande dotter) inte är en garanti för lycka. 28 år. Smärtsamt. Tragiskt.

Roy

Roy Andersson tog storslam på gårdagens guldbaggegala, 2007:s bästa film, manus och regi. Roy Andersson är minst sagt en smal regissör och hans filmer går inte hem hos gemene man, absurda, långsamma, färglösa, tragikomiska och oerhört smarta. Han har också gjort en hel del reklamfilmer i samma underfundiga stil. Orkar man inte kolla på en hel film kan man ju alltid kolla på lite reklam: http://www.youtube.com/watch?v=7ofPRv29RMs

En yrkeskår på utdöende?

En brittisk undersökning har kommit fram till att barn inte gillar clowner. Clowner är ett vanligt inslag på sjukhusens barnavdelningar. Nu har forskarna frågat 250 patienter i åldrarna 4-16 och INGA gillade clowner. Är du förvånad? Det är inte jag, clowner är skitläskiga. Nu får clownerna tvätta av sig sminket och klä på sig en nallekostym istället.

Storstad vs hålor

Vissa går på krogen en fredagskväll eller kanske på en konsert. En del går på bio, andra kanske ser på en film och äter chips. Vi tog reda på en åttondels oxe igår kväll. Ja, det låter sjukt, men det är helt normalt här i trakterna. Olika falla ödets lotter.

Stormen som aldrig kom....

Igår varnade SMHI för storm i bl.a. Svealand. Jag känner ofta en skräckblandad förtjusning inför stormar och eftersom vi bor i hyreshus känner jag mig också ganska trygg. Stämningen trissades upp under dagen. Det pratades om den annalkande stormen på jobbet och ett gäng gubbar stod och pratade om den utanför kassorna i mataffären. Jag förberedde lite på balkongen för att inget skulle blåsa bort. Och timmarna gick... Jag tittade ut på träden men de förblev lika stilla.
- Men den skulle nog ine komma förrän till natten har jag för mig, sa jag besviket. Jag tänkte att jag vaknar nog inatt av att vinden river utanför förnstret. Men icke. Och imorse förväntade jag mig att se trädgården full i skräp och kvistar efter nattens storm. Allt var sig likt. Det blev ingen storm. Vi blev lurade.

Tjohoooooooooo

Äntligen fredag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (Helgen bjuder visserligen inte på några större eskapader, men jag har laddat hela veckan för........ årets första semla!)

Lama Malin

Jag var hos tandläkaren igår (och har återigen lovat att tandtråden ska bli min livlina). Jag lagade två hål och blev förlamad i halva ansiktet av bedövningen. Det är en nyttig erfarenhet att inte ha kontroll på sina muskler, man får ökad förståelse för de människor som aldrig har kontroll. Jag stoppade in maten på den normala vänstra sidan och den trillade ut på höger sida. M log medlidande åt mig och torkade mig vänligt om munnen, för jag kände inte själv att jag hade fil i halva ansiktet. Ett par timmar senare när bedövningen släppt upptäckte jag ett litet förråd av mat i kinden.

Tito

Rättegången mot våldtäktsåtalade Tito Beltran blir allt mer dramatisk för varje dag. Nu har han kollapsat också och åkt ambulans till lasarettet. När jag först läste om fallet hade jag lite svårt att se den superkorte lille mullige operasångaren som våldtäktsman, men efter att såväl Maria Lundkvist som Carola och Robert Wells vittnat mot honom börjar det stinka ordentligt.

Dagens glädjebesked är att Ulf Larsson klippt av sig de stripiga hårtestar som hängde ner på hans dåliga hållning som ett skabbangripet tomteskägg.

Jag trodde vi gick mot ljusare tider, men det märks inte på det kompakta mörkret utanför fönstret i mitt arbetsrum. Snön är borta och det är mörkare än någonsin.

Dagen som aldrig blev dag

Idag var det dagen som aldrig blev dag. Ljuset kom aldrig. Varken bildligt eller bokstavligt. På skolan rådde en dyster och något förtryckt stämning. Via en artikel i lokalpressen fick personalen veta att gymnasiechefen sökt ett annat jobb, efter bara dygt ett år hos oss. Alla kände sig svikna eller i alla fall besvikna. Men det värsta av allt var att ett antal onyktra manliga elever i söndags kissat ner ett elevhem och därtill hällt öl på en tjejs mus (ett husdjur alltså, inte snippan. Gud bevare mig väl, det hade faktiskt varit ännu värre). Skolan kändes på glid i dag. Det gör den inte alla dagar. Men idag var den på väg utför. På torsdag har vi informationskväll för nians föräldrar med mingel, snittar och cider. Ska vi ge den censurerade eller den ocensurerade versionen?

M håller på och rensar avloppet. Jag sitter i skrubben och skäms över det långa hårets förbannelse. Det är som en stor död råtta av hår och smuts som täpper igen flödet. Jag har sagt att jag skulle göra det, men som med så mycket annat har det inte blivit av... Tur att vi snart får gå på ännu en gala ( i mjukisbyxor). Äckelkänslorna är förhoppingsvis snart bortsvepta av glansen kring alla flådiga idrottstjärnor.

All publicitet är bra publicitet

ICA ökade sin försäljning av köttfärs i december, jämfört med samma månad förra året...

Idag har jag städat julen puts väck. Jag trodde att det skulle kännas vemodigt men det var bara befriande. Det blir lätt lite för mycket prylar kring jul, med alla tomtar, änglar, lyktor och annat som ska samsas på de 44 kvadratmetrarna. Dessutom känns det att den saliga våren närmar sig när julen dansas ut.

Let´s dance

Ikväll börjar Let´s dance. Jag tänker faktiskt titta på det. De har lyckats med sin digra reklamkampanj. Jag har inte följt det förut, men nu känner jag att jag behöver en rejäl injektion av glamour i mitt liv. Lite lyxiga klänningar och gnistrande juveler. Programmet är inte bara glamour, det är också grisbonden Karl-Petter. Heja heja!

Pölsa

Igår åt vi pölsa. Jo, det är sant. Det ser oaptitligare ut än geggan man gjorde i sandlådan när man var barn, och jag skulle förmodligen aldrig gilla det om jag inte hade fått det innan jag var stor nog att protestera. Jag har säkert inte ätit pölsa på 15 år eftersom jag varit veggie i 11 år. Det smakade precis som jag mindes. Nu har jag blivit någon slags etisk köttätare, dvs jag äter bara kött som jag vet var det kommer ifrån. Också det hade varit otänkbart för några år sedan. Man förändras med tiden. Men jag funderar fortfarande på att skippa korven när jag ser levande grisar. Jag minns för kanske tio år sedan när jag satt i halmen hos grannens grisar och grät så jag hulkade.

- Förlåt, förlåt, sa jag. Förlåt för att jag ätit era släktingar...

Det låter lite komiskt när jag återberättar det, men tro mig, det var allvar. Då.

Grammis

Snart ska jag se på grammisgalan och alla rockstjärnor (som oftast tycks ha käkat citron innan galan för att inte tappa sin coola och stenhårda min). Inga tårdrypande tacktal i stil med Gwyneth Paltrows oscarstal här inte. Rockstjärnorna på grammisgalan spelar inte förvånade när de vinner.

Grönt är skönt

Idag hade jag grönt på mig och det kändes så jäkla bra. Inbillar mig nu att grönt har en lugnande effekt även på kläder. Tror ni att det vi har på oss styr vårt humör?

P.S. Jag är inte lika rädd som jag ser ut...

Hav hopp

Det är aldrig försent att hitta den rätte. Peggy, 85, och James, 93, har gift sig. "Hon var ute efter min kropp, jag efter hennes pengar", sa James efter bröllopet. Årets sötaste brudpar om du frågar mig.

Gubbsjuk

Varför ska Bond alltid ha två brudar på G? De nya bondbrudarna är dessutom 28 och 21. Daniel Craig är 39.

Sömntuta

Idag somnade jag på en föreläsning i aulan. Vi hade fortbildning om sekretess och föreläsaren hade en ytterst behaglig och sövande röst. Jag trodde inte att någon sett mig, förrän en kollega sa "hej då sömntuta" när vi skildes åt för dagen. Pinsamt. Tur att rektorerna sitter längst fram.

Det är väl ett allmänt känt fenomen att man irriterar sig på egenskaper hos andra som man själv besitter. Jag kom att tänka på det idag när jag tutade vilt på bilist som körde ut framför mig med alltför klen marginal. handen på hjärtat. Jag gjorde själv samma sak (och ännu värre) för en tre-fyra veckor sedan OCH för ett par månader sedan. Man skäms som en hund och därför kändes det lite bra att få någon annan att skämmas idag. Hi hi. Jag är hemsk.

Vi var bortresta i helgen och under tiden har en burk fogskum
tröttnat på sin instängda tillvaro och levt rövare i vår lägenhet.

Arn

När man hör folk diskutera Arn brukar det ofta vara i termer av ”seg”, vacker”, ”bra”, ”sämre än böckerna” och dylikt. Därför var det lite intressant att tjuvlyssna på mina kollegor, lärarna i historia, när de diskuterade filmen nyss. Det lät ungefär så här:

– Vilken felaktig historieskrivning!
- Ja, jag pratade med professor blabla i medeltid och hon hade skickat ett mail till Jan Guillou och frågat om han ens läst hennes avhandling.
- Det är inget fel att göra en fiktion, men då ska man inte låtsas att man skildrar hur det var.
- Det värsta är att våra elever kommer att tro på det. Dom kommer att tro att det var så där.

Jag gav mig inte in i diskussionen. Jag är inte bättre än eleverna. Jag har ingen aning om vari felet ligger.

Rätt svar

Rätt svar på blogginlägget från 1 januari - vad ska rimligtvis kunna slå Charlotte Kallas prestation den 1 januari? Naturligtvis - hon själv! Bragdguldet är givet! Är hon mänsklig? Kanske är hon en genetiskt sensation till följd av tornedalsk inavel?

Jo Jonna jag har sett att Mia Skäringer börjat blogga men det tar mig emot något fruktansvärt att tipsa om en annan bloggare, för jag vill bara att ni läser min! Men när det nu är min favoritkomiker som gett sig in i bloggosfären så måste jag väl ge er en hint om det.

Dagen med stort V

Imorgon är dagen med stort V här. Vardag. Vanligt. Vemodigt. Dryga två veckors skön ledighet är till ända. Men nu har jag bestämt mig för att följa min kloke fars mantra att "det är skönt att det blir vardag igen". Jag går omkring som en maniker i lägenheten och mumlar det om och om igen. Det ska bli skönt att det blir vardag igen. Det ska bli skönt att det bli vardag igen. Jag tänker helt enkelt inte ge luft åt några tankar som: "fy fan vad jobbigt att gå upp kvart i sex igen", "fy fan vad jobbigt att åka till jobbet i mörker och åka hem i mörker" och "fy fan vad jobbigt att bara sova, jobba och äta". Åh nej, det ska bli skönt med lite rutiner igen. Få ordning på mat och motion och inte sova bort halva dagarna. Det ska bli skönt att få göra lite nytta igen och komma in i gamla vanor. Jag lovar. Bombsäkert.

Från en annan tid

Först efter 2,5 års förhållande kröp det fram häromdagen att både jag och min sambo tycker om de töntiga musikalföreställningarna som går på TV ibland och alltid har Eva Rydberg i en av rollerna. Att erkänna det för varandra var nog i nivå med första fisen. Publiken består till 80% av gråa kalufser. De är hopplöst otrendiga och brukar vara en orgie i överspel, snubbelkomik, övertydlighet, snälla under-bältet-skämt, stereotyper och klämkäcka sångnummer. Men de är ju roliga just därför.

Charlotte Kalla

Charlotte Kalla gör årets lopp på årets först dag. Vad ska rimligtvis kunna slå hennes prestation i längdspåret? Jag blev så inspirerad att jag funderar på att ta mig en skidtur. Tror ni skidorna blir förstörda om man åker på gräs?

Biverkningar av semestern

Jag har total idétorka. Jag har surfat runt på måfå på nätet i över en timme nu under tiden jag försökt komma på något kul att skriva om. Men faktum är att min tillvaro just nu är så händelselös att det inte finns någonting värt att skriva om. Jag försöker desperat hitta någon nyhet jag kan kommentara, men inget intresserar mig. Jag är mätt. Känner mig för omväxlings skull inte upprörd eller entusiastisk inför någonting. Jag har efter en längre tids ledighet drabbats av semestersymptom lika med fullständig avslappning (slöhet), initiativförmågebrist (fantasilöshet) och intellektuell tillbakagång (för mycket slötittande på TV). Jag är som ett kolli. Ni får förlåta mig, det blir inte bättre än så här. Gott nytt år på er!