Jag sitter här med en kopp kaffe och tröstäter mörk choklad. Jag har just varit på det mest katastrofala fikat någonsin.Tänk dig vita utemöbler i skuggan från en syrénhäck. Några termosar kaffe. Nybakat bröd. Solvarmt smör och ost. En stor skål med söta jordgubbar och en med vaniljsås. Fem pratsamma mammor med barn i ungefär samma ålder. Ett gäng glada barn i solhattar. Och sen... ett barn på sitt allra sämsta humör - min Odin. Vår vanligtvis så glada kille grinade hela tiden så snor och tårar rann och sa att han ville gå hem. Jag försökte trösta honom på alla tänkbara vis men fick ge upp. Det var bara att tacka för oss efter två klunkar kaffe. De andra lär knappast sakna oss. Jag har aldrig varit med om något liknande. Troligtvis var han bara väldigt trött, när vi kom hem somnade han på stört. Den enda som är glad är Doris som inte behövde vara ensam så länge.
En gång är ingen gång eller hur är det man säger?
7 kommentarer:
Åå vad tråkigt!Du ska se att det går bättre nästa gång.Precis som vi kan dom ha dåliga dagar utan att det behöver bero på någonting och värmen gr ju ine saken bättre.
Kram
Men vad trist! Lille plutten, han brukar ju alltid vara så glad! Och när han väl blir ledsen går det ju över så fort... men som sagt, värme, trötthet, en dålig dag kan alla ha!
SNYGGO!!!
Vi saknade er mycket!!!
ikväll var han då glad kramar
Snart blir det KATASTROFBLOGGEN om du inte börjar blogga lite! Hallå! Jag vill bl.a. ha ett detaljerat inlägg om din upplevelse från loppet!
Nästa gång blir går det säkert bättre igen :) Tror också värmen gör sitt. Jag är också väldigt trött!
Skicka en kommentar