Snorungar

Tror ni att man älskar alla barn sedan man blivit mamma så tror ni fel. Moderinstinkten innefattar inte alla barn. Höromkvällen mötte jag ett par unga killar i tioårsåldern som cyklade. Den ena cyklade rakt emot barnvagnen och vejade först då han var ett par decimeter ifrån. Uppenbarligen försökte han imponera på sin kompis. Jag kom helt av mig av hans fräckhet och blängde bara surt. Vilken snorunge! Säkert samma skitungar som slängt äpplen på min sambos pick-up. Så ska inte Odin bli när han blir stor. Det ska jag se till.

Ölmärke

Hjälp! Vi har döpt vår son efter en ölsort! Jag visste inte det förrän efteråt, då syrran som var i Köpenhamn upplyste mig om det. Han kommer att bli mobbad. Vad har jag gjort? Måtte bryggeriet gå i konkurs och falla i evig glömska innan han börjar skolan och hamnar i öldrickarålder. Namnet Odin är förövrigt danskt/norskt och i Sverige heter 60 stycken Odin i förstanamn enligt SCB. Kolla hur många som heter ditt namn!

Lyxhelg

Så fort det blir helg och alla andra blir lediga så får jag inte tid över för bloggen. I helgen har jag haft det lyxigt! I fredags fick jag middag hos farmor, i lördags kom svägerskan hit och lagade mat och igår åt vi hos mamma och pappa. Underbart! Så skulle man ha det jämt. Idag måste maten lagas igen och det står mellan pölsa och fiskbullar...

Mjölkstockning

Igår genomled jag min största pröving hittills som mamma (efter förlossningen förstås). Jag fick mjölkstockning. Smärta i ena bröstet och feber. Det var fruktansvärt. Att stå och vyssja ett skrikande barn yr av feber och med värkande bröst är ingen barnlek. Och martyr som jag är så var det först när febern stigit från 38.5 till 39 som jag ringde M och sa:
- Nu får du lov att komma hem. Jag har 39 graders feber. Jag orkar inte mer!
Det kändes som jag befann mig i en dramafilm. Gråtande och snörvlande tittade jag på min förskräckta son och försökte le (men det blev nog mest en grimas).
- Det är ingen fara med mamma gubben, hon är bara lite förkyld. Det går snart över.
Vilket det också gjorde, tack och lov. Nu har jag köpt en pump så att jag kan tömma mina stinna bröst när Odin inte orkar. Förövrigt var vi till BVC idag och han väger nu på sin femveckorsdag 5030 gram och mäter 57 cm. Han har växt 6 centimeter på 5 veckor, inte illa!
- En exemplarisk gosse, sa läkaren (vilket han säkert säger till alla) och mamma Malin gick stolt som en tupp hela vägen hem.

Dimman lättar

Dimman har lättat och solen förstärker åter alla underbara höstfärger. Nu är det höst när hösten är som bäst. Överallt äpplen som man får anstränga sig hårt för att inte palla. Jag har blivit för gammal för att palla äpplen, för feg. Men igår kväll pallade jag en rönnbärsklase. Räknas det?
Jag gillar dimma. Det är något sagolikt och romantiskt med dimma. Odin gillar däremot inte dimma, han visade med all önskvärd tydlighet att han ville hem i förmiddags när vi var ute och gick. Så det vara bara att halvspringa hem. Det är bäst att inte gå för långt hemifrån. Ingenting är sig likt sen Odin kom. Igår åt jag kvällfika på toaletten. Han var bara nöjd på skötbordet, så vad gör man? Odin regerar. Malin lyder. Det är de enkla reglerna. Man uppfostrar inte en krabat på en månad.

Omtanke på posten

Igår fick jag en present på posten av en av mina gamla klasser bestående av massor av fina bebiskläder. Jag blev alldeles våt i ögonen. Så snällt... Och betygen är ju satta för länge sedan så de kan knappast ha en baktanke. Nej, de måste helt enkelt gilla mig. De har inte glömt mig! Detta gör att jag tror på ett liv efter mammaledigheten...

Omtanke på dörrhandtaget

Imorse hade lillsyrran hängt en påse med hembakt bröd, en lunchlåda och en burk hemgjord musli på dörren. Fantastiska människa. Hon har precis förstått vad en nybliven morsa behöver. Omtanke och närande mat (plus sömn förstås, men det kan ju inte hängas på dörrhandtaget tyvärr). Tack gullet!

Vägg i vägg

Det är väldigt lyhört mellan oss och grannen som bor vägg i vägg. Det vet jag eftersom jag ibland hör exakt vad han och hans vänner säger med sina högljudda tonårsröster. Jag kan inte låta bli att tänka på allt han får höra, barnskrik, inte alltför fager sång och massor av jollrigt bebisspråk. Jaja, det ingår liksom i hyreshuspaketet att ofrivilligt få lov att ta del av sina grannars liv. Och samtidigt - det kunde vara värre. Hellre vägg i vägg med ett nyblivet föräldrapar än ett nyförälskat par...

Firarfrossa

Halva min släkt och bekantskapskrets fyller år i augusti-september. Det är kalas varenda vecka, ibland flera. Igår hade vi kalas för min sambo, på kvällen var jag på ett annat kalas och idag ska jag på ännu ett. När hösten är slut kommer hela släkten rulla fram av allt kak- och tårtätande. Men det är det värt, kalas är alltid trevligt.

Napp

Odin har börjat ta nappen (ibland) och det är faktiskt jätteskönt. Vi har lydigt väntat tills "amningen är etablerad", men nu kör vi på. Kritikerna får säga vad de vill. Om nappen innebär mindre gråt så tackar inte jag nej. Han kommer lättare till ro, så enkelt är det. Och jag har då aldrig sett ett äldre barn med napp så det bekymrar mig inte. Barnen kommer till en punkt när de vill "vara stora" och då ryker nappen.

Den är här! Kan ni fatta? Den är inte död! Jag trodde aldrig jag skulle få se solen igen!

Sov lite till snälla!

Ibörjan av mitt mammaliv hoppades jag att han skulle vakna. Nu hoppas jag att han ska sova längre. Måste hinna vattna - dammsuga - maila- diska - äta - gå på toa - sms:a - plocka undan - tvätta! Skynda! Skynda! Hinner ändå bara hälften, i bästa fall. På BB sa en äldre barnmorska bestämt:
- När bebisen sover, ska du sova.
Det lät ju bra, men allt annat då? Jag orkar inte bli stressad av att jag inte sover på dagarna. Jag vill ju så gärna ägna mig åt det andra också. Sömn är överskattat. Åtta timmar är inte nödvändigt. Försöker övertyga mig själv.

Kändisar

Allas nya komikerälskling Björn Gustafsson sägs vara tillsammans med den "kända sångerskan" Sara Varga. Vem f-n är det? Någon?

Det var samma visa för några veckor sedan när det blåstes upp stort att Linda Bengtzing blivit tillsammans med en "Rockstjärna". Det avslöjades sedan att det var Peter Ståhlgren, som spelat i folkmusikbandet Harv och agerat gitarrist åt Darin. Det kallar jag en äkta rockstjärna.

Jag är kär

Han är tunnhårig, tandlös, fiser ljudligt och ogenerat. Han rapar alltid rätt ut efter maten och kräks flera gånger om dagen. Han har bilringar på både armar och ben, dubbelhaka och diarré. Och han är den vackraste jag någonsin mött...

Första mötet som föräldrar

Ikväll ska föräldragruppen träffas för första gången sedan alla fått sina bebisar. Det ska bli jättekul. Vad vi ska göra vet jag dock inte riktigt, men alla lär väl i smyg jämföra sina avkommor med varandra. Och en sak är säker - att alla kommer fram till samma slutsats - att deras egen bebis är finast. För så finurligt är naturen funtad.

Samboliv

Sambolivet innebär en hel del kompromisser. Saker som jag tycker är missprydande kan min sambo se som prydnader. Därför står det innebandyklubbor och ligger färgglada blad till klubbor här och där i vårt hem. Jag städar bort dem, men vips så är de framme igen! Jag kanske ska döpa om bloggen till "Innebandyfrun" i stil med Fotbollsfruns blogg? Nej... jag är nog hellre min egen.

Disktrasa

Sur disktrasa är den äckligaste lukten jag vet. Den går liksom inte riktigt att tvätta av sig. Jag byter trasa ofta för att undvika detta, men när jag jobbade på hemtjänsten var det ofta en pina. Vilken är den äckligaste doften enligt er näsa?

Hål i väggen

Vi såg på den tramsigaste tänkbara underhållning i går - Hål i väggen på 6:an. Och jag måste erkänna att jag skrattade. En mycket simpel programidé från Japan. Det är kul att se folk åka i vattnet. Speciellt när det är en stelopererad Linda Rosing som fösöker behålla värdigheten (och sminket). Bättre då att som Schyffert, Björn Gustafsson och Felix Herngren spexa och bjuda på sig själv. Då kan man gå hem med äran i behåll trots att man har gräsliga kroppsnära silveroveraller på sig. Jag tror jag tittar nästa vecka också...

Kaffestund har guld i mund

Man får vara uppfinningsrik som mamma. Kaffesuget river. Bebis skriker. Hur bär man sig åt för att få dricka den efterlängtade koppen förmiddagskaffe i lugn och ro? Svar: man lägger barnet framför sig på köksbordet med rumpan bar. Då ligger barnet där och sprattlar förnöjt medan man kan njuta sitt kaffe till trivsamt joller. Att det sen kan komma en fontän av kiss i kaffet är en risk man får ta. Kisset är i alla fall sterilt under amningstiden.

Min värld

Orkaner ödelägger, plan störtar, krig rasar, båtar förliser, människor försvinner, mördas, slår världsrekord, gifter sig, bedrar och separerar. Världen pågår, men mig passerar allt obemärkt förbi. Min värld och min vardag kretsar kring annat...
När åt han sist? Hur länge har han sovit nu? Vilken tutte tog vi sist? Har han vädrat rumpan idag? Var är den andra strumpan? Vad är det där för plita? Får han ont i magen om jag äter det här? Är han röd i ljumskarna? Bajsar han inte väldigt mycket? Är han kall? Eler varm? Vågar jag gå och handla? Hur många blöjor har vi kvar?
Tids nog ska jag börja bry mig om omvärlden igen.

Mammadiet

Lunch fredag: Grillkorv med bröd
Lunch lördag: Varmkorv med bröd
Lunch söndag: Varmkorv med bröd

Är bröstmjölk näringsriktigt oavsett mammans kost?

Mamma på vift

Idag ska jag till tandläkaren. Jag är väldigt nervös... Inte för att jag ska laga ett hål utan för att att Odin ska bli hungrig under tiden. Då blir det inte kul för pappa, för hur duktig han än är på att trösta så har han ingen mat i brösten. Jag har varit hemifrån tidigare men då har jag bara varit fem minuter bort om jag skulle behövas. När jag ligger i en tandläkarstol med munnen full i slangar, sugar och borrar blir det lite svårt att springa hem. Hur ska det här sluta?

Mysko man

Mötte en mysko man när jag var ute och gick igår. Han tittade allvarligt på mig och sa:
- Hur går det att ha hund och barn egentligen?
- Det går väl bra. Vad då? Hur så? svarade jag något irriterat.
- Nä jag bara undrar. Vem blir det som får mest uppmärksamhet? replikerade han och såg anklagande ut.

Visserligen trampade han på en öm tå, då jag har lite dåligt samvete för att vovven får mindre uppmärksamhet än förut, men ven fan är han att hoppa på mig? Jag blir argare ju mer jag tänker på det. Naturligtvis kom jag på vad jag skulle svarat när han gått vidare:

- Är en barnlös matte eller husse en garanti för att en hund får mycket uppmärksamhet? Jag vet inte många hundar som är så älskade som min och det går alldeles utmärkt att ha barn och hund. Jag är hemma hela dagarna, hon behöver aldrig vara själv (jag lämnar henne till och med hos farmor den korta stunden det tar att gå till BVC!) och vi går på långa promenader varje dag. Och dessutom får hon sitta bredvid mig och gosa när jag ammar. Så det så! Gubb strutt!

Men så sa jag alltså inte... Fan också...

Grått och rått

Jag är gräsligt trött på detta väder. Grått, blött och rått. När man redan är trött och mosig från början skulle lite sol göra susen. Dessutom är det mycket svårt att få till stånd en promenad mellan regnskurarna, då det dessutom ska synka med Odins mat- och sovtider som kommer lite hipp som happ. Jag brukar inte bry mig så mycket om vädret men nu är jag faktiskt lite sur...

Smycke

Jag har full förståelse för dem som tatuerar in sina barns namn eller födelsedatum. Kärleken är så stark att man på något sätt vill befästa den, visa upp den, och i motsats till en partner så vet man med säkerhet att man har barnen för evigt. Så det finns ingen risk att man kommer vilja ta bort tatueringen i framtiden. Men du kan vara lugn mamma, jag avstår tatueringen och nöjer mig med detta underbart söta smycke med min sons namn.

Efternamn

Nu är det bestämt. Påskrivet. Postat. Oåterkalleligt. Odin kommer att bära min sambos efternamn. Våra efternamn passar inte tillsammans så dubbelnamn var inte ett alternativ. Lite tråkigt känns det så klart att inte heta samma som sitt barn (något frieri har jag ju inte sett röken av...), men någon fick ju lov att offra sig. Jag resonerade så att jag tror att det betyder mer för min pojkvän än för mig, speciellt som hans pappa har gått bort i förtid. Det är lika mycket min son ändå.

Gallskrik

Igår kväll genomled vi vår största prövning hittills som föräldrar. Odin var otröstlig. Han gallskrek i princip oavbrutet i en timme. Han var jätteledsen och det var fruktansvärt. Troligtvis hade han magknip. Det var hjärtskärande. Odin grät. Jag grät. Vi provade allt, men inget fick honom lugn. Jag hade kunnat offra min lilltå för att få honom glad. Till slut lugnade han sig när jag vaggade honom i famnen och sjöng (hm... jag kanske inte sjunger så tokigt ändå?). Nu känner jag mig alldeles nervös inför kvällen, ska det bli samma sak igen eller var det ett enstaka tillfälle?

3 %

Jag fick anställningsbeviset med posten idag. Förra veckan påminde mitt fackombud mig om att jag har rätt till den generella löneökningen a´3 % trots att jag är mammaledig. Det hade jag naturligtvis inte fått. Så dessa papper kan jag inte skriva på. Suck, jag hatar att begära lön. Speciellt med den här rektorn som är en läskig ex-officer. Det är är så jobbigt att jag nästan tar den lägre lönen för att slippa. Men så dum kan jag inte vara. Nej, Malin. You got to fight for your right!

Tantilla

Mötte en söt liten tant idag. Jag såg redan innan vi passerade varandra att hon skulle säga något. Mycket riktigt.
- Tänk att det blir så konstigt ljus ibland när man har glasögon och går ut, sa hon och sökte mitt medhåll.
Jag förstod inte alls vad hon menade men log och sa i alla fall:
- Ja jo det kan bli så...

Halvdan

Varför känner jag mig som en halvdan morsa när jag med ena handen surfar på internet och med den andra skakar vagnen...

Idol

Kollade en stund på Idol igår. Det är smärtsamt pinsamt att se de usla, men som jag ryser när det kommer in någon och knäcker den skeptiska juryn. Åh vad jag önskar att jag kunde sjunga som en gud! Jag blir så avundsjuk! Kolla till exempel in Dolores och Lars!


http://www.expressen.se/webb-tv/index.html?serialid=11583

Jobb

När jag trodde att tillvaron inte kunde bli bättre ringer de från mitt gamla jobb och erbjuder mig en fast tjänst på 45%. Visserligen är det en liten tjänst (som kan bli större), men den är ändock fast och jag kan vara trygg i förvissningen om att jag får komma tillbaka efter mammaledigheten. Jag har så mycket tur och lycka i mitt liv så att jag nästan skäms. Jag får försöka övertyga mig själv om att jag är värd detta...

Jehovas vittnen

Igår när jag satt vid köksbordet fick jag syn på tre kvinnor på vägen utanför. De tog bara en sekund innan jag förstod att de var Jehovas vitnnen (alla hade kjol och de hade med sig det obligatoriska barnet som gör att folk inte kan snäsa av dem av hänsyn till det stackars barnet). Odin hade (äntligen) precis somnat och jag blev galet irriterad på att de skulle ringa på och väcka honom. Ilsket satt jag och väntade och försökte sansa mig för att inte vara alltför otrevlig. Men de ringde aldrig på... Senare berättade mina goa farmor som bor i lägenheten mittemot att hon sagt åt dem att de absolut inte fick ringa på hos mig för jag hade en bebis som låg och sov. Tack farmor! Inför framtida besök funderar jag på att sätta upp en lapp på dörren där det ska stå: "Nej tack inga Jehovas vittnen eller försäljare!".

Puh!

Magen är borta (ja i alla fall delvis) men svettigheten består. Kroppens termostat är satt ur spel. Även vid amning är kroppen fullpepprad med hormoner och svettattackerna måtte likna dem som uppstår för kvinnor i klimakteriet. De rimmar väldigt illa med det faktum att man måste vara varm om tuttarna för att inte få mjölkstockning. Suck och svett och stön...

Spadtag

Igår togs de första spadtagen till grunden på vårt blivande hus. En historisk dag! Ännu bättre känns det nu när man vet att huset kommer att fyllas av ljudet av små barnafötter som springer på trägolvet. Även om fötterna kanske hinner bli ganska stora innan det är klart...

Veggo

Miljöpartiet har lagt förslag om att alla skolor ska ha en helvegetarisk dag i veckan. Bra, säger jag. Det borde alla familjer också ha. Sedan jag började äta kött igen har jag dock blivit fruktansvärt lat och det blir mycket mer korv än jag skulle vilja. Dessutom har jag glömt eller tappat fantasin vad det gäller veg-rätter. Det gick skrämmande snabbt att bli inbiten köttätare igen...

Fotomodeller

Idag var vi i tidningen. Hela familjen. Jag har fått höra att jag såg "så fräsch ut". Jag ska avslöja en hemlighet - det är en mask. De mörka ringarna under mina ögon var inte att leka med. Självklart var jag inte "fräsch" efter 53 timmars värkarbete och förlossning. Jag lovprisar rouge och concealer, man kan sminka sig till pigghet.

Eller en blick på Odin och tröttheten är också som bortblåst...

Fotot har min duktiga syster tagit.

Bebisblogg

Jag förstår om inte alla finner det intressant att läsa om mitt bebisliv, men tyvärr kan jag inte tillmötesgå er. Det är så mitt liv er ut just nu och därför kommer bloggen att bli lite av en bebisblogg.

Idag har Odin kissat ner BVC-sköterskan som var på hembesök och skrikit hela vägen fram och tillbaka till Apoteket (är det någon som vill köpa en knappt använd barnvagn? Lägg ett bud!). Han hatar vagnen. Dagens styrkebesked - Odin har gått upp 480 gram på en vecka! Men så sitter jag med tuttarna framme mest hela tiden också...

En kompis till mig som nyss fått barn sa att hon öppnat dörren för sin svärfar med tuttarna framme en gång. Innan jag fick barn tyckte jag att det lät fruktansvärt pinsamt och såg det som en omöjlighet för egen del. Idag förstår jag precis. Brösten är liksom inte bröst längre, eller i alla fall inte på samma sätt. De är... vad ska jag säga... typ... skafferier.

Lapplisa

Att ha bebis innebär att det inte går att planera ett endaste dugg. Det är inte lätt för en lapplisa som jag. Nästan varje dag brukade jag skriva en lapp med vad jag skulle göra under dagen. Nu är allt annat än amning, vaggning och bytning av blöjor en bonus. Nu sover han, men har rör sig oroväckande mycket och när som helst kan lugnet bytas mot ett gallskrik. Ja, där kom det! Farväl mina vänner!