Filmkväll i småbarnslyan

Igår hyrde vi film. Det var naivt. En bit in i filmen kom Odin upp och la en spya. När vi tröstat, tvättat och torkat efter den och fått honom att somna om var vi så rädda att han skulle vakna igen så vi fick ha "textat för hörselskadade". Sen knorrade Alvar missnöjt resten av filmen. Men vi försökte i alla fall.

Med rosor på kinderna och ringar under ögonen

Snabbmat

Nu är den på plats - vår nya micro. Jag önskade att jag kunde säga att jag inte saknat micro men det har jag. Mycket. Stekta makaroner är inte gott och det är oekonomiskt att värma upp en hel ugn för två pannkakor. Dessutom ökar en micro chansen att jag hinner få i mig lite lunch på vardagarna. Och en bulle tinar på några sekunder, det är kanske det bästa av allt.

Matt

Jag är inte sjuk men ej heller frisk. Igår hade jag ont i magen och frös som en lort. Dessutom hoppade jag över kvällsfikat och då står det inte rätt till. Idag har jag inte ont i magen men känner mig orkeslös. Därför får Odin leka med Emil i Lönneberga just nu.

Alvar började le väldigt tidigt.
Odin i sin pippipyjamas.

Så var det vår tur...

Inatt har jag nästan inte sovit något alls. Men det är inte mig det är synd om. Odin har fått magsjuka. Det verkar vara en mycket smittsam variant för redan klockan åtta imorse hade sex föräldrar sjukanmält sina barn på dagis med samma motivering. Kräkningar hela natten. Nu har han slutat spy och är rätt så pigg (tillräckligt pigg för att hitta på bus) men vill bara dricka välling. Övriga familjen har klarat sig. Än så länge...

Gullgossar

Att se sina barn tillsammans överträffar verkligen allt. Jag blir gråtfärdig varenda gång. Odin är jättesnäll mot sin lillebror. Vill ge honom nappen när han gråter, klappa honom, smörja honom med salva, sätta på honom solglasögon, mata honom med paprika, lägga på honom filt och hålla honom. När kompisarna på dagis flockas runt Alvar och alla vill gunga bilbarnstolen ser han mäkta stolt ut. Igår sa han:
- Ja om Allar (= jag tycker om Alvar).
Då tycker jag man kan bortse från att han kastade ett paket näsdukar på honom härom dan.

Husapotek

Jag har just spenderat nära 400 på apoteket. Det är dyrt att shoppa där. Men nu har vi kräm mot torr hy, salva mot röda barnstjärtar, kräm för torra händer, plåster, alvedon, olja för babymassage, tvål och allt annat man kan behöva för att överleva återstoden av vintern.

Mitt liv

Jag och Mats måste väl ändå vara tillsammans mot alla odds. Jag menar - skaffa barn och bygga hus på samma gång? Det är emot alla rekommendationer. Ständig brist på sömn. Mycket utgifter och lite inkomster. Och visst är det kämpigt ibland men jag skulle inte vilja byta mitt liv mot någon annans. Jag älskar det. Trots allt. Tack vare allt.

Elina har tagit det fina familjefotot och hur det gick berättar hon här.

Frågan är vad som är poängen med att gå en promenad? Sjäva promenaden? Eller att kaffet smakar så mycket bättre när du kommer hem?

Idag begav jag mig ut på den första promenaden själv med båda pojkarna. En tur som vanligtvis tar 20 minuter tog nu cirka en timme. Odin ville så klart gå själv och satte sig varannan meter i en snödriva. Till slut fick jag lov att muta honom för att överhuvudtaget komma hem.
- Snälla Odin! Om du ställer dig på ståbrädan får du en chokladbit när du kommer hem!
Det funkade.

3000 sms

Nu är det slut på d, isf, lr, oxå och andra förkortningar. Jag har beställt ett paket som ger mig 3000 textmeddelanden i månaden för 99 kronor. Det kommer jag att tjäna på. Dessutom upptäckte jag inatt att sms-skrivande är ett bra sätt att hålla sig vaken och få tiden att gå vid amningsstunderna. Brukar du få meddelanden av mig? Sätt din telefon på ljudlös om du inte vill bli väckt.

Vinterpromenad i lagom kallt och vackert väder

Med fina linjer

Jag har fått en hel del rynkor de senaste åren. Men jag har bestämt mig för att jag är fin ändå. Det är mest skrattrynkor som liksom inte riktigt slätas ut när jag är allvarlig.

Kaffe och debatt

Jag sitter och tittar på direktsänd partiledardebatt på TV. Det är väldigt inntressant. På riktigt. Ibland tänker jag att jag vill bli politiskt aktiv. Igen. Vet ni att jag varit sekreterare i Ung Vänster i Falun? Det är inte det parti jag skulle välja idag men ändå. Någon måste engagera sig. Vem kommer annars att styra kommunen i framtiden? Det får dock bli i en senare fråga. Nu ska jag sova middag.

Gotter

Igår kom svärmor på förmiddagen och hon hade semlor med sig. På eftermiddagen kom en kollega och hon hade en wienerkrans med sig. De visste exakt hur man muntrar upp en ständigt utsvulten mjölkkossa. Jag minns även min förra barnledighet som en enda lång fikaorgie. Det är tur att jag hör till den lyckliga skara som går ner i vikt när jag ammar.

Bildkälla

Bästa söndagen

Aldrig har väl en promenad i regn och på oplogade gångvägar varit så ljuvlig som idag efter tre dagars isolering. Jag har dessutom varit iväg på en aktivitet idag - julgransplundring hos mamma och pappa. Det var det första jag och Alvar var ut på sen förlossningen och det gjorde verkligen gott. Söndagen toppas med det bästa av det bästa man kan se på TV - Solsidan.

5 i topp - Odins bus

1. Suga på disktrasan
2. Stå på köksbordet
3. Lägga sig på och hålla fast hunden
4. Dra ut böckerna i bokhyllan
5. Göra sig benlös när han ska stå på pallen och bli tvättad

Om du har barn - vilket är deras favoritbus?

Rapport från en infryst mor

Fantastiskt fin träfigur från Willow Tree som jag fick härom dagen av min barndomsvän Linda. Alvar blir bara finare och finare för varje dag. Hur det nu är möjligt. Odin intar mellis liggandes i soffan. Vilken slöfock! Finchoklad, kaffe och skidåkning på TV, en bra kombination. Två och en halv vecka som tvåbarnsmor. Mats har börjat jobba. Jag ska inte försköna. Det är rätt tufft. Alvar vill amma väldigt ofta (varannan timme dygnet runt). Odin har blivit extremt busig och krånglig att natta. Vilket säkert är en kombination av att han blivit storebror och måste tävla om uppmärksamheten och att vi inte varit ut på 3 dagar på grund av kylan (BHV-sköterskan tyckte att -10 var smärtgränsen för ett spädbarn). Sängen förblir obäddad. Golvet fullt av leksaker. Ovikt tvätt i massor. Blöjhinken ständigt full. Doris ligger under soffan och morrar på alla grannar som går in och ut genom porten. För att behålla vettet intalar jag mig gång på gång att vi kommer in i det. Vi kommer in i det. Och tills dess klamrar jag mig fast vid mina livlinor - kaffe, choklad, mobilen, besök, TV:n, bloggen, kärlek.

The Förlossning

Nu ska jag berätta hur det gick till när Alvar kom till världen...

På eftermiddagen startade värkarna återigen efter att ha avstannat under dagen (vi åkte ju in och blev hemskickade natten innan). De var regelbundna och jag kunde tydligt känna hur de ökade i styrka med tiden. Mamma kom efter jobbet och hämtade Odin, vilket var en stor lättnad, det började bli svårt att dölja för honom hur ont jag hade. Jag försökte vila och lyckades få i mig en pizza från frysen mellan värkarna. Varje gång det kom en värk ställde jag mig på knä i soffan och lutade mig framåt. Hade läst någonstans att det skulle vara bra. Mats började prata om att åka in men jag vägrade åka för tidigt ännu en gång och tog en het dusch istället. Jag satt på Odins plastpall länge och väl och det var jätteskönt. Vid halv nio kände jag mig väldigt ynklig och ringde förlossningen. ”Kom in”, sa dem och jag började gråta av lättnad.

Halv tio skrevs vi in på förlossningen. Mitt blodtryck var lite högt men det undrar jag inte på eftersom det lät som de höll på att långsamt slakta kvinnan i rummet bredvid. Jag blev undersökt och det visade sig att jag var öppen 4 cm och därmed anses den aktiva delen av öppningsskedet inletts. Nu var det ”bara” 6 cm kvar. Jag fick lustgas och den gjorde mig skönt dåsig mellan värkarna och jag kunde nästan slumra till.

Så här satt jag under princip hela öppningensfasen, hängande framåtlutad över en gåstol. Det kändes mycket skönare än att ligga ner.
Vid varje värk sög jag girigt i mig av lustgasen samtidigt som Mats masserade mig i ryggslutet med hårda cirkulerande rörelser. I takt med att smärtan flyttade neråt höfterna tog Mats ett stadigt tag på vardera sidan av mina höfter och tryckte ihop allt vad han kunde under värkarna. Han fick verkligen vara aktiv och hans insatser hjälpte. Mellan värkarna stoppade han i mig honungsrostade jordnötter, mjölkchoklad, festis, vatten och saft.

Smärtan stegrades men den kändes hanterbar eftersom jag vid varje undersökning hade öppnat mig mer. Smärtan gav något. Den ledde framåt. Jag hade ett mantra som malde i mitt huvud: ”Varje värk för mig närmare mitt barn”. Sista gången jag undersöktes var jag öppen 7 centimeter och sen gick det undan. Vi blev nog alla lite överrumplade när det började trycka på. Jag hade fortfarande leggins, strumpor och en sport-bh på mig. När de ville att jag skulle ta av mig bh:n för att bebisen snabbt skulle kunna komma till bröstet kändes det som ett oöverstigligt projekt. ”Klipp upp den! Klipp upp den!”, flämtade jag. Vilket de också gjorde.

Krystningsreflexen var överväldigande men jag hade ändå kontroll på något vis. Jag kunde i alla fall säga att jag ville ligga på sidan vilket jag fick. I det här skedet är det vanligt att man känner att det är omöjligt. Har ni försökt klämma ut en vattenmelon genom ett synålshål någon gång? Men det är bara att följa med. Kroppen vet precis. Och på något konstigt vis stack det plötsligt ut ett huvud mellan mina ben. Absurd upplevelse. Jag såg det mörka håret och sista krystningen var lätt. Ögonblicket som sedan följer går inte att beskriva i ord. Att få upp sitt blöta, varma barn på bröstet överträffar allt. Allt. Lyckan var precis lika stor som vid Odins födelse. Vi såg på en gång att det var en pojke, precis som vi trott. Han fick ligga på mitt bröst en stund invirad i varma filtar men sen ville de att barnläkaren skulle titta på honom eftersom han var lite blek, det visade sig dessbättre inte vara någon fara och han var snabbt tillbaka. Mats fick ta Alvar så de kunde "misshandla" mig lite. Massera magen för att få ut all efterbörd. Bedöva. Sy några stygn. Sätta dropp (eftersom jag blödde 8 dl). När de äntligen var klara fick jag amma honom för första gången och sen kom brickan med flagga och ”champagne” och större anledning att skåla finns väl inte än att man fått ett välskapt barn?
På morgonkvisten fick vi byta förlossningsrummet mot ett enkelrum på BB. Mats somnade ganska snabbt men jag kunde inte sova, trots att jag bara sovit några timmar på två dygn. Jag var alldeles för tagen såväl fysiskt som mentalt. Och dessutom kunde jag omöjligt slita ögonen från det mirakel jag just fött fram.

På det hela taget är jag mycket nöjd med hur det blev. Det gick inte för fort och inte för långsamt. Vi hade samma barnmorska hela tiden. Smärtan var såklart skittuff men ändå hanterbar. Jag är grymt stolt över mig själv och min kropp. Det ska alla mammor vara. Och även om jag skrek till Mats att "ska vi ha ett tredje barn blir det adoption" under förlossningen så tänkte jag ganska kort efteråt att "det här vill jag göra igen". Att föda barn är det största man kan vara med om och det förändrar inte bara livet för all framtid utan även dig själv som människa.

Buspojk

När man tillfälligt är ensamstående mamma, står med en bebis på ena armen och rör i en såskastrull med andra handen, då kan man inte göra så mycket annat än se på när den busiga tvååringen börjar tapetsera köket med post it-lappar.
Det är vanligt att storasyskonet regrederar (som det heter på psykologispråk) och blir barnsligare när det får ett småsyskon. Tydligare än så här blir det väl inte? Odin har börjat med napp vid 2,5 års ålder.

Nedkomsten

Jag är snart klar med min förlossningsberättelse för den som är intresserad av sådana. Ni som är gravida läser dock på egen risk :)

Men kärlek kommer han inte lida brist på...

Stackars liten. Vindögd, två virvlar i kalufsen och födelsedag den 29 december. Han kommer inte få det lätt...

Utmaning

Jag ska snart lämna hemmets trygga vrå och gå till Elkedjan och köpa dammsugarpåsar och till mataffären. Jag känner mig lite nervös. Vad händer om Alvar börjar gallskrika innan jag handlat klart och betalt? Tror ni man kan få sätta sig bakom charkdisken och amma?

Hemma Mamma!

Odin har inte varit glad över att börja på förskolan igen tyvärr. Två mornar har han motvilligt följt med sin pappa och lämnat sin moder i upplösningstillstånd hemma. Idag grät han när vi sa att han skulle till dagis och sa:
- Nej! Hemma Mamma!
Väl där hade i alla fall lämningen gått bättre än igår. Jag antar att vi får ge det lite tid men en sak är säker - om det inte vänder får han vara hemma. Han är inte där för min skull.

Barrtrauma

Det är väldigt dumt att ge sig i kast med julgranen när man knappt har fått någon sömn alls. Jag hade ett litet barrtrauma här imorse. Vet ni hur mycket barr det ryms på en gran? Vet ni hur lätt det fastnar överallt? Jag tänkte faktiskt ordet "plastgran" och då har det gått långt.

En ny typ av vardag

Två nybadade barn sover. Imorgon är det vardag. Odin ska till dagis. Julen ska ut. Jag ska försöka ta dagen som den kommer.

Till faster Mi Långtbortistan

Sen får vi se om pojkarna har några invändningar...

Kvällens plan är att äta hämtpizza, drick orangina och se på hyrfilm. Med tuttarna i vädret.

Ge upp där uppe

Jag är så satans trött på allt snöande. För att uttrycka det milt. Det blir bara merjobb i form av skottande (kring hyreshuset) och plogande (på bygget). Dessutom gör det att folk lutar sig tillbaka, kliar sig i naveln och tror att klimatförändringarna är en bluff.

Foto: Elina

Bilder här!

Tack!

Vi har fått så mycket fina presenter, blommor, kort, sms, telefonsamtal, facebook- och bloggkommetarer och hälsningar den senaste tiden. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet. Men det är inte bara det. Samma dag som Alvar föddes kom syrran och Jonte med en generös kasse mat. Nästa dag kom mamma med en stor tacopaj. Dagen efter handlade Elina och Per åt oss. På söndagen kom Pappa med en lasagne och igår kom Jonna och Jonathan med färdigbredda (!) mackor och en termos kaffe. Vad tror de egentligen? Att vi har svårt att hinna handla, laga mat och äta? Att allt är rörigt, kaosartat och alla rutiner tillintetgjorda? Då tror de alldeles rätt!

Var det så det kändes med frisk luft?

Den omtalade ”bebisbubblan” är ingen myt. Man lever verkligen i sin egen lilla värld när man just fått barn. Allt kretsar kring det praktiska kring bebisen, dyrkan av bebisen och, i vårt fall, även att göra allt så bra som möjligt för storebror så klart.
Kylan har hållit mig inne lite längre än vad som kanske var tanken, men idag var temperaturen mer normal och utrustad med mina tuttvärmare av flectalon (vad det nu är?) bröt jag min isolering och gick på stapplande ben ut. Samtidigt fick Alvar sin första barnvagnstur. Det märkte han dock inget av. Han sov när vi klädde på honom, när vi gick och när vi kom hem och klädde av honom.
Odin älskar sin bobb. Idag åkte till och med jag bakom honom nerför en backe. Det är skönt att åter kunna leka med honom utan att ha en stor mage i vägen.

Tidsutmaningen

Idag har vi varit på BB för återbesök med läkarundersökning eftersom vi åkte hem så tidigt. Det tog 2 timmar för 2 vuxna och 2 barn att bli resklara och då blev det stressigt på slutet och jag hann varken sminka mig eller borsta tänderna. Med enkel matte kan man också räkna ut att när jag ska iväg själv med barnen får jag planera för 4 timmar från uppstigning till avgång. Det innebär uppstigning 4.45 när vi ska åka till dagis 8.45. Milda Matilda. Finns sömn i tablettform?

Bilder som sätter mitt modershjärta i brand

Statusuppdatering

Jag har inte varit ute på flera dagar av rädsla för mjölkstockning (FIB Aktuellt skulle inte tveka en sekund att anställa mig). Jag vet av erfarenhet hur känsligt det är i början. Därför tar jag också på mig täckjackan innan jag öppnar frysen. Trots att jag bara är hemma sminkar jag mig. Jag ser ut som ett lik under spacklet, blek med mörka ringa under ögonen. Med lite smink känner jag mig piggare även om det är en illusion. Alvar sover mest hela dagarna och på nätterna vill han äta ofta. Inatt var det dessutom rena rama världskriget här utanför med alla fyrverkerier så sömn blev det inte mycket av. Odin har tagit storebroderskapet bra hittills. Han blir lite stressad när Alvar skriker (vilket sker väldigt sällan... än så länge) och vill också vara liten ibland, bli buren och ligga i Alvars vagn. Men han vill också klappa och pussa på "bebisen" eller "Alar" som han också kallar honom och han missar inte ett blöjbyte.
Odin provar sin nya Bobb.

Vagn/läslåda.

Och för er som väntar på förlossningsberättelsen - den kommer. Jag måste bara smälta den först. Och läka lite.