Vi har fått så mycket fina presenter, blommor, kort, sms, telefonsamtal, facebook- och bloggkommetarer och hälsningar den senaste tiden. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet. Men det är inte bara det. Samma dag som Alvar föddes kom syrran och Jonte med en generös kasse mat. Nästa dag kom mamma med en stor tacopaj. Dagen efter handlade Elina och Per åt oss. På söndagen kom Pappa med en lasagne och igår kom Jonna och Jonathan med färdigbredda (!) mackor och en termos kaffe. Vad tror de egentligen? Att vi har svårt att hinna handla, laga mat och äta? Att allt är rörigt, kaosartat och alla rutiner tillintetgjorda? Då tror de alldeles rätt!
5 kommentarer:
Tack själva! <3
Åh, Malin. Jag är glad för din skull att ha en sån fantastisk tajt familj. Men jag måste erkänna att jag gråter samtidigt av avundsjuka.. Känner mig väldigt ensam just nu. Men men, hormonerna svämmar över, och jag är utmattad och uttråkad av att bara gå och vänta. Tror hela tiden att det ska dra igång.. men icke..
Men iaf, det jag eg. ville var att tacka dig för att du delar med dig i din blogg. Jag kollar ibland flera gånger per dag! Helt addicted.. hrm. men det är spännande att läsa, och är tacksam för att du delar med dig.
Kram
Jag tror kanske som Linda beskriver, att vi ibland tar detta för givet. Fast samtidigt så är vi ju tacksamma för familjen och den trygghet den ger, värme o kärlek.
men åh va snälla dom är! Va skönt för er att ni får lite hjälp så här i början, kan tänka mig att dagarna inte riktigt blir som man är van vid då :) Kram!
men åh va snälla dom är! Va skönt för er att ni får lite hjälp så här i början, kan tänka mig att dagarna inte riktigt blir som man är van vid då :) Kram!
Skicka en kommentar