Upp- och nervända dagen

Dagen började i total katastrof. Odin ville inte till förskolan imorse och grät så han hulkade. Jag fick vända vid Tällbergsporten. Jag kunde bara inte lämna honom i det tillståndet. Moderskänslan var fundamental. Varken jag eller pedagogerna kan förstå denna plötsliga vändning. Trots den miserabla starten blev resten av dagen en solig historia. Elina kom förbi och spred sin glans (läs: sitt snor) över tillvaron och vi fick finfika hos Jonathan.