Igår kväll genomled vi vår största prövning hittills som föräldrar. Odin var otröstlig. Han gallskrek i princip oavbrutet i en timme. Han var jätteledsen och det var fruktansvärt. Troligtvis hade han magknip. Det var hjärtskärande. Odin grät. Jag grät. Vi provade allt, men inget fick honom lugn. Jag hade kunnat offra min lilltå för att få honom glad. Till slut lugnade han sig när jag vaggade honom i famnen och sjöng (hm... jag kanske inte sjunger så tokigt ändå?). Nu känner jag mig alldeles nervös inför kvällen, ska det bli samma sak igen eller var det ett enstaka tillfälle?
5 kommentarer:
åh, så rörande. Men om han skriker ikväll igen så vet du vad du ska göra...sjunga lite för honom, så blir han säkert glad igen.
Lycka till! puss/Tora
förresten, jag sitter och läser bloggar när jag borde plugga, suck. Jag borde avskaffa mig internet. Jobbigt med självstudier då man måste vara sin egen chef. Jag är inte en tillräckligt sträng chef. Nu, bums Tora! Gör det du ska!!!
så det var den prövningen som hördes ut i trapphuset? :( hoppas det inte kommer tillbaka.. men samtidigt så finns det ju kolikbarn som skriver typ oavbrutet i månader, hoppas han inte får det :)
vet hur de där är gustaf hade ju jätte mycke magknip i tre månader de var jobbigt!!! kram
oooh, lycka till ikväll!
Skicka en kommentar