Igår kom jag på att det var 19 april och att jag glömt ännu en kompis födelsedag. Jag är hopplös. Det är en klen tröst att de glömmer mig ibland också. Då kom jag på att jag fick en årskalender av moster på 7-årsdagen. Precis vad jag behöver, och se, den stod i bokhyllan.
I den hade jag inte bara skrivit upp när mina vänner och släktingar fyller år utan lite annat smått och gott också. Som att "Lena permanenta sig" och att vi varit på kusin Daniels 14-årskalas. Där stod att av Jonna (som då var 4) fick han 2 snäckor och en vit sten.
3 kommentarer:
Ååååh hahaha! Vilken guldklimp! Det är så himla kul och fint att läsa sånt där. Kärlek!
Helt underbart och se att läsa! Underbart att jag gav Daniel sten och snäcka ;) M Hjärta R, ja jag säger då det... Sjugareminnen, barndomsminnen <3
Ps. Lena permanenta sig var ju nästan roligast av allt!
sedär nu fick vi skratta åt ditt inlägg.kramar
Skicka en kommentar