Imorse klockan 6 grät jag en skvätt. Så jobbig var natten. Under jul när Alvar hade feber och inte ville äta fick vi ett bakslag och han ammar återigen på nätterna. Nu är han dock frisk och jag vet inte varför han vaknar stup i kvarten, oftast redan efter bara drygt en timme. Är det att han har börjat gå som gör att han drömmer mycket och vaknar lätt? Vi kan bara spekulera. Nu står vi hursomhelst inför en ny avvänjning och jag orkar inte ens tänka på det. Kanske måste han sluta amma helt för att det ska funka. Jag hade tänkt fortsätta tills vinterns magsjukeomgång på dagis har blåst förbi, för att om möjligt skydda Alvar, men får kanske tänka om.
Sen läste jag en artikel om en 3,5-åring med leukemi och mina bekymmer var som bortblåsta.
Jag började nästan gråta när jag klev in i huset idag också. Flera golv var färdiga. Tapeter på plats. Alla tak är målade och uppspikade. Det knastrade i vedspisen. Det börjar likna nåt. Det börjar likna ett hem.
Jag började nästan gråta när jag klev in i huset idag också. Flera golv var färdiga. Tapeter på plats. Alla tak är målade och uppspikade. Det knastrade i vedspisen. Det börjar likna nåt. Det börjar likna ett hem.
5 kommentarer:
Det är ju så typiskt att du skulle behöva vara som piggast när du är som tröttast... Det är nog ingen idé att vänta? Ni behöver alla få sova så fort som möjligt! Imorgon kommer du bli tvingad att sova middag, var så säker!
Så himla härligt med huset. Förstår att det är svårt att hålla tårarna tillbaka! Som ni kämpat, längtat, funderat och väntat!
ja man måste sova om chansen ges överallt om så bara fem minuter kramar
Men Alvar din buse nu måste din mamma (och pappa?) få sova ut ordentligt! Busa kan du göra på dagarna..
Det är svårt och veta vad dom små liven vill och känner :( Vilson säger ofta där och pekar sen när jag inte förstår vad han vill eller menar blir han sur och ledsen!
Men du..jag är såå galet nyfiken på ert hus :) kan du inte slänga upp lite fler sneak peak bilder?! ;)
Kram Madde
Styrkekram Malin, förstår att du grät en skvätt. Det gör jag också mellan varven.
Men åh, KRAM!
Förstår att du gråter både av glädje, trötthet och sorg och eufori och alltsammans...
Skicka en kommentar