Skohysteri

Jag hade laddat så mycket inför gårdagens shoppingrunda att det nästan blev löjligt. Och det började bra, jag fick tag i tre snygga billiga toppar och sedan var det dags för skorna, vilket kom att bli en hel följetong... Jag hittade ett par boots med tillräckligt låg klack direkt, men kände att det var dumt att ta första bästa så jag bad expediten stoppa undan dem en timme. Sagt och gjort. Efter trekvart hade jag bestämt mig för dem och halvsprang ivrigt mot Din sko. Hör och häpna när skorna inte fanns där! De hade råkat sålt dem! Och det var sista paret i min storlek. Besvikelsen visste inga gränser. Plötsligt var det som om jag velat ha just de där skorna i hela mitt liv och jag är, till skillnad från många andra tjejer (och min käre bror), långt ifrån en skofetischist. Jag kunde inte riktigt glömma skorna. Men i skuggan av krisen i Burma kändes mitt problem pinsamt litet. Hursomhelst ringde jag en Din sko-butik i en annan stad i förmiddags. Jag hade inga större förhoppningar, men till min stora lycka hade de ett par kvar! Så nu har jag åkt sammanlagt tio mil för de skor ni ser på bilden. Om det var värt det? Ja, det kan ni hoppa upp och klappa er på. Lyckan är total när jag likt Askungen hittat den där skon som tycks gjord för just mig.