Marknad

Jag stod i kommunens tält på ortens höstmarknad och representerade skolan under tre timmar igår. Inte en levande själ visade något intresse för skolan (och ingen död heller för den delen). Men jag led ingen nöd. Att vara på en stor marknad på en liten ort är inget annat än en upplevelse. Under tre timmar gick låten med den tvivelaktiga texten ”skinnbracka mä lucku – dan un sittä kucku” på repris. Folk går man ur huse och alla bygdens original letar sig ut för att köpa korv, munkar, kläder och annat nödigt och onödigt, såsom sig bör på marknaden. En folkvariation av sällan skådat slag trängs tillsammans, punkare blandas med raggare, dansbandsfolk, pensionärer, new-agare, cowboyfantaster och pimpinetta brudar med små hundar under armen. Tre timmar i total sysslolöshet gick faktiskt försvinnande fort tack vare min fascination för att ”titta på folk”.