På tal om gratisnöjen...

Jag älskar att gå ut och gå på kvällen och kika in i folks hem. Jag ser dem, men de ser inte mig. Det kanske låter lite psykopatartat, speciellt med tanke på att jag igår erkände att jag tjuvlyssnar också. Men jag har alltid gillat det. Man kan fantisera om hur de har det och vad de säger till varandra. En del ser ut att ha det så trevligt (fast det kanske är tvärtom) och andra ser ut att ha det eländigt. Det är just distansen som är poängen. Om jag kände dem skulle det inte alls vara samma sak och att se in till sina egna grannar är mest pinsamt.