Med sig själv som största intresse

Jag har hört rykten om att ortens gymnasium har grupper av tjejer som aldrig sätter sin fot i matsalen och de flesta har mer eller mindre allvarliga ätstörningar. De är smala som småbarn och lägger ner fantastiska summor på kläder, accessoarer och smink. Jag är faktiskt inte det minsta förvånad, men icke desto mindre upprörd. Nuförtiden tycks många unga tjejers största och enda intresse vara deras utseende. All tid fokuseras på deras yttre och hur det kan förbättras och förändras med hjälp av hår, smink, kläder och träning. Om de skulle fylla i ”Intressen” på ett frågeformulär kunde de rätt och slätt skriva ”Mig själv”.
Jag önskar att någon kunde säga till dem att det fan inte är ett intresse att jobba med sitt utseende! Skaffa er ett liv! Gå en kurs! Skriv en dikt! Läs en bok! Gå med i ett förbund! Måla en tavla! Börja spela bandy! Vad som helst! Gör någonting någon gång som inte har att göra med ert skal! Det är inget fel att vara intresserad av mode och vad man har på sig, det är jag med. Man klär sig för att spegla/förstärka sin personlighet, men vad händer om man inte har någon personlighet att spegla? Hur intressant är man om man inte gör någonting annat på fritiden än tränar, festar och shoppar?
Denna totala fixering vid ytan bidrar naturligtvis till en hysteri som många (de flesta) unga tjejer inte kan hantera. Men hur i helskotta ska man hjälpa dem när de inte fattar själva att de behöver bli hjälpta?