Igår kände jag mig som en dålig mamma. Odin brukar heta saker i stil med gullunge, skruttplutten, skrotnisse, sötnos, gullunge, prinsen, skatten, älskling, gospricken, plutten, snutten, skrutten, gubben (jag kan fortsätta i det oändliga), men i går kallade jag honom för... Unge. Han vägrade sova fast han var jättetrött och gnällig och jag höll på att bli tokig. Plötsligt hör jag mig själv säga med irriterad röst:
-Men sov nån gång då Unge!
Efteråt fick jag jättedåligt samvete. Samtidigt gör det mig knappast unik. Ibland tryter tålamodet. Den förälder som alltid är på strålande humör finns inte. En mer rutinerad tvåbarnsmamma lyssnade roat då jag beklagade mig senare på kvällen.
- Oj oj oj, sa hon, det kommer bli många "Unge".
4 kommentarer:
jag tror knappast du behöver ha dåligt samvete för det... och ja, rätt mysigt med snön, fast samtidigt, lite drygt.. blött, kallt.. det kan vänta en månad till vad mig anbeträffar.
ja känner igen det där! man är trött, hungrig och känner sig hjälplös och plötsligt kommer ett ord eller en tanke man inte tänkte var möjlig! vi var ett gäng mammor som pratade om det där en gång och alla vart så fulla i skratt då alla kännt likadant ;) kram!
så där jag kände ibland när jag var hundvakt åt doris och hon skällde för obefintliga saker... plötsligt sa man nåt mindre trevligt! men unge är väl rätt oskyldigt ändå... :) och du är ju som sagt inte ensam om det! slans
så har då jag aldig sagt iaf jag är så duktig jag haha andreas
Skicka en kommentar