Älgjakten är över och jag pustar ut. Även om jag alltid är ensam med Odin på dagarna så är det mycket värt att bli lite avlastad på kvällen. Efter en timmes magknipsskrik gallskriker man själv i kapp med bebisen. Mina nya hjältar är alla ensamstående med barn.
Stackars jägaren. Odin började grina så fort han hälsade. En veckas eldande från morgon till kväll bidrar till en ganska frän lukt. Sanna mina ord. När han bytt om blev allt frid och fröjd och även pappa fick ett av Odins obetalbara leenden.
1 kommentar:
Åh vad härligt för pappa!
(fast jag fattar verkligen inte vara-borta-från-sin-2-månaders-baby-i-en-vecka-för-man-vill-skjuta-djur-istället-grejen..)
J´s pappa D är tex borta i 11 dagar.. whaat?
visst är det gott med älgkött, men palsternackor är också gott.
Skicka en kommentar