torsdag 2 oktober 2008
Perspektiv på eländet
Tack för all omtanke! Nu med lite perspektiv känns det bättre. Jag tröstar mig med allt annat han skulle kunna råkat ut för som är mycket värre. Jag menar - vad är ett pungbråck mot ett ryggmärgsbråck? Och som min kloka kusin Tora skriver så vore det kanske värre om han vore äldre, nu oroar han sig i alla fall inte själv och kommer säkert över det ganska fort. Jag tänker på min brorsson som är 2 år, hur skulle man till exempel förklara ett pungbråck och förbereda honom för en operation? Ett äldre barn skulle ju dessutom vara mycket mer mottaglig för föräldrarnas oro än vad Odin är. Men jag kan ändå inte få bort synen av kniven som skär ner i hans bebishull...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar