Hon fattas mig!

Jag har sålt min bil. Min Dolly. Min första egna bil. Det var outgrundligt ledsamt. Jag trodde inte att jag skulle bry mig, men plötsligt när jag satt på toan efteråt började jag böla. Jag vet att det inte är klokt och jag hoppas att det var för något annat jag grät innerst inne (vad det nu skulle vara). Det gick bara så fort. Jag la in annonsen på Blocket igår kväll och mindre än et dygn senare är hon borta. Ingen klarröd bil kommer längre att förgylla min vardag (eller motsatsen heller för den delen). Den nya ägaren kommer inte att älska henne lika mycket som jag. Han bara skrattade när jag sa att hon hette Dolly. Nej fy sjutton, jag säger som Mattis när Skalle-Per dött: Hon fattas mig! Hur ska jag någonsin kunna älska vår nya pick-up Ture lika mycket?