
måndag 30 juni 2008
Eastern promises

söndag 29 juni 2008
Pang pang
Min kära sambo är inne i en spelperiod igen efter en lång tids uppehåll. Nu hörs åter skottsalvor och soldatrop från vardagsrummet. Stackars bebin, den kommer aldrig att våga sig ut för den kommer tro att det är krig utanför magen...
Bara vara
Det uppstår lätt en intressekonflikt när den ena i ett par är ledig jämt (jag) och den andra (min sambo) jobbar. När det blir helg vill den lediga "göra något" och känner sig lite rastlös, medan den som jobbar är rätt nöjd med att "bara vara" efter en hård veckas slit. Lösningen stavas kompromiss och den här helgen har det gått bra. Jag har inte heller varit på "flänga runt"-humör. Jag har följt en gravidtidnings tips för den vecka jag befinner mig i : "Sov. Ät. Vila. Gå ut. Gå in. Ät. Vila. Sov. Ät".
FRA
Folk är som galna över FRA-lagen. Det är nästan upploppsstämning. Jag är också emot överdriven kontroll av befolkningen men har svårt att bli lika uprörd som vissa. Protesterna är vilda. Har folk verkligen så spännande mail att de tror att någon polis kommer vilja läsa dem?
lördag 28 juni 2008
En händelselös dag... trodde vi...
Vad som verkade bli en totalt händelselös dag som på intet vis skulle gå till historien fick en plötslig vändning...
Vi behövde handla och vi skulle hyra film. M tyckte vi skulle cykla och jag som kände mig trött ville ta bilen. M blev plötsligt miljökämpe och tyckte det var oerhört oetiskt att ta bilen den korta biten. Jag kunde inte annat än hålla med, det är förkastligt, men tyckte att jag p.g.a. mitt tillstånd kunde få dispens (fast egentligen var det bara för att jag inte ville lämna vovven som jag ville ta bilen. Jag klarar inte av att se hennes ledsna ögon när hon inser att hon inte får följa med. Hon vet ju inte att vi inte blir borta länge. Hon sitter mycket hellre i bilen).
Sagt och gjort. Vi tog bilen. Efter att ha hyrt film åker vi in i centrum och stannar vid ett övergångsställe vid ortens nöjespalats (ni som känner till orten förstår var jag menar). Vi hade en bil framför. Då kommer en bulldozer till karl gående med sin coola hund och gestikulerar surt till bilen framför oss att den står på övergångsstället. Varpå den backar. Rätt in i oss! Boom!
- Va fan! gastar M och vi flyger ur bilen.
En kvinna stiger ur och ser lika chockad ut som oss.
- Vad gör du? skriker jag hormonstinn och uppskärrad att barnet tagit skada.
Kvinnan urskuldrar sig och menar på att hon blev stressad av mannen som verkade sur. Några överförfriskade matgäster med kläder inspirerade av den amerikanska flaggan och fula skägg sitter vid en uteservering efter vägen och skrattar gott åt att få gratis underhållning. Idioter! Jag återfår fattningen och säger att vi får åka till närmsta parkering och prata mer. Hon tar naturligtvis på sig skulden och vi får hennes uppgifter (och ja, hon var turist). Det var inte världens undergång och att säga att bilen blev kvaddad vore en överdrift, men man blir chockad.
Och vem tror ni tog på sig skulden? Den som ville ta cykeln eller den som envist insisterade på att ta bilen?
Suck... kunde det inte bara ha fått förbli en dag i raden av dagar som lämnar minnet lika fort som de passerat...
Vi behövde handla och vi skulle hyra film. M tyckte vi skulle cykla och jag som kände mig trött ville ta bilen. M blev plötsligt miljökämpe och tyckte det var oerhört oetiskt att ta bilen den korta biten. Jag kunde inte annat än hålla med, det är förkastligt, men tyckte att jag p.g.a. mitt tillstånd kunde få dispens (fast egentligen var det bara för att jag inte ville lämna vovven som jag ville ta bilen. Jag klarar inte av att se hennes ledsna ögon när hon inser att hon inte får följa med. Hon vet ju inte att vi inte blir borta länge. Hon sitter mycket hellre i bilen).
Sagt och gjort. Vi tog bilen. Efter att ha hyrt film åker vi in i centrum och stannar vid ett övergångsställe vid ortens nöjespalats (ni som känner till orten förstår var jag menar). Vi hade en bil framför. Då kommer en bulldozer till karl gående med sin coola hund och gestikulerar surt till bilen framför oss att den står på övergångsstället. Varpå den backar. Rätt in i oss! Boom!
- Va fan! gastar M och vi flyger ur bilen.
En kvinna stiger ur och ser lika chockad ut som oss.
- Vad gör du? skriker jag hormonstinn och uppskärrad att barnet tagit skada.
Kvinnan urskuldrar sig och menar på att hon blev stressad av mannen som verkade sur. Några överförfriskade matgäster med kläder inspirerade av den amerikanska flaggan och fula skägg sitter vid en uteservering efter vägen och skrattar gott åt att få gratis underhållning. Idioter! Jag återfår fattningen och säger att vi får åka till närmsta parkering och prata mer. Hon tar naturligtvis på sig skulden och vi får hennes uppgifter (och ja, hon var turist). Det var inte världens undergång och att säga att bilen blev kvaddad vore en överdrift, men man blir chockad.
Och vem tror ni tog på sig skulden? Den som ville ta cykeln eller den som envist insisterade på att ta bilen?
Suck... kunde det inte bara ha fått förbli en dag i raden av dagar som lämnar minnet lika fort som de passerat...
Slaktbänk
Nu har jag gjort 33 fullgångna veckor av min graviditet och jag både ser och känner mig väldigt gravid. Tack och lov är jag hyfsat rörlig än så länge och har inte samlat på mig något vatten, men jag bävar för nästa veckas utlovade värmebölja. Jag tycker att vädergudarna borde lyssna mer på en havande kvinna än en massa fåfänga semesterfirare som bara vill ha en snygg solbränna.
Jag tänker allt mer på förlossningen som närmar sig med stormsteg. Än så länge känner jag faktiskt ingen nervositet. Jag är väl, vad man skulle kalla, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Jag lyckades nyss hålla mig från att läsa en artikel med rubriken "Förlossningsbordet såg ut som en slaktbänk". Hörde härom dagen en kvinna jämföra smärtan med att det kändes som om någon/något försökte slita henne i två delar. Det kom mig osökt att tänka på den avslutande tortyrscenen i Braveheart där Mel Gibson ligger i sträckbänken och trots den stegrande smärtan skriker "Freedom" för full hals. Måtte jag vara lika stentuff som han när jag ligger där och skrika "bebis" (eller nåt) för allt vad jag är värd...
Jag tänker allt mer på förlossningen som närmar sig med stormsteg. Än så länge känner jag faktiskt ingen nervositet. Jag är väl, vad man skulle kalla, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Jag lyckades nyss hålla mig från att läsa en artikel med rubriken "Förlossningsbordet såg ut som en slaktbänk". Hörde härom dagen en kvinna jämföra smärtan med att det kändes som om någon/något försökte slita henne i två delar. Det kom mig osökt att tänka på den avslutande tortyrscenen i Braveheart där Mel Gibson ligger i sträckbänken och trots den stegrande smärtan skriker "Freedom" för full hals. Måtte jag vara lika stentuff som han när jag ligger där och skrika "bebis" (eller nåt) för allt vad jag är värd...
fredag 27 juni 2008
Mat!
Vi ska till svärmor på middag ikväll. Det vattnas redan i munnen på mig. Att äta har alltid varit ett stort nöje för mig, men i takt med att magen växer och det övriga nöjesutbudet krymper så tenderar ätandet att bli det största nöjet jag har.
torsdag 26 juni 2008
Krig
Kampen mot silverfiskarna går vidare. Härom natten mosade jag tre stycken. Nu har jag utnyttjat min kötid till att söka reda på metoder för att bli av med dem. Det bästa tipset hittade jag hos hobbyman. Där står att man ska strö ut bikarbonat. Nu ni era smådjävlar ska ni bombas med bikarbonat! Fortsättning följer...
Kö
Jag sitter i telefonkö hos Försäkringskassan. Beräknad väntetid är 30 minuter! Igår ringde jag åtskilliga gånger, knappade mig fram bland en massa val och angav mitt personnummer för att sedan få höra:
- Just nu är det många som ringer. Var god försök lite senare.
Nu kan ju jag sitta här framför datorn och vänta en halvtimme, men hur gör folk som jobbar när de behöver komma i kontakt med FK?
- Just nu är det många som ringer. Var god försök lite senare.
Nu kan ju jag sitta här framför datorn och vänta en halvtimme, men hur gör folk som jobbar när de behöver komma i kontakt med FK?
onsdag 25 juni 2008
Sommaren är här på riktigt

Bäckenbottengym
Strax efter att jag skrev det förra inlägget öppnar jag min mail och finner ett mail från Allt för föräldrar som heter "Semestertips för underlivet". Det går i korthet ut på att man ska ägna sig åt bäckenbottenträning under semestern. Det var väl inte riktigt vad jag hade planerat om jag ska vara ärlig...
K

Big belly
Jag kommer fortfarande på mig själv med att försöka dra in magen. Det är tydligen en djupt rotad instinkt i mitt fåfänga kvinnliga psyke.
tisdag 24 juni 2008
Totte städar

- Läsa Totte städar!
Jag skulle kunna förvånas över barns bristande behov av variation, men så kommer jag på att jag just är på väg att ge mig ut på promenad med vovven. Samma gamla runda som vanligt. Att gå välkända stigar är tryggt. Man vet vad man får. Heja Totte!
söndag 22 juni 2008
Gratis terapi
1. Städa
2. Rensa papper och sätta in i pärmar
3. Motionera
4. Plocka blommor
5. Läsa
Allt detta har jag utövat idag och jag mår synnerligen bra...
2. Rensa papper och sätta in i pärmar
3. Motionera
4. Plocka blommor
5. Läsa
Allt detta har jag utövat idag och jag mår synnerligen bra...
lördag 21 juni 2008
Nykter
Jag erkänner. Igår var jag lite avundsjuk på er när ni stod med era glas med kallt vitt vin. Lite utanför känner man sig och stämningen blir tyvärr inte riktigt lika festlig med ICA:s "pärondryck med ciderkaraktär" i glaset. Men idag är jag inte avundsjuk på er. Imorse tyckte jag att det var så skönt att vakna upp pigg och obakis att jag på fullaste allvar funderade på att sluta dricka för gott. (Det var dock bara en fundering och ingenting jag vill få äta upp i framtiden.) Ha en fortsatt trevlig helg allihop och glöm inte - det är en dag imorgon också!
torsdag 19 juni 2008
Sommarnatt
I år ska vi på två majstångsresningar, en idag och en imorgon, i våra respektive barndomsbyar. Det gäller att hålla på rättvisan i ett förhållande.
I år behöver jag inte känna någon press att dansa små grodorna. Jag står lugnt på sidan och ser ut som en uppblåst groda istället.
Glad midsommar allihop! Ta en snaps för mig också.
Snipp snapp slut

onsdag 18 juni 2008
Dagens program
Imorse sov jag till kvart över sju! Det är rekord de senaste veckorna då jag vaknat mellan fem och sex (utan att kunna somna om) varje dag. Nu fick jag nästan känslan av att jag försovit mig. På dagens program står tre riktiga höjdpunkter. Först ska jag vara barnvakt åt min underbara och livliga brorson (jag har laddat med en rejäl frukost med långsamma kolhydrater).
Ikväll ska vi åka och hälsa på en av mina käraste vänner som fick barn i april och nu är i Sverige på besök hos sin mamma. Eftersom de bor i Köpenhamn har jag inte träffat hennes lilla dotter än och jag är sprickfärdig av nyfikenhet.
Senare sitter jag så klart bänkad framför Sveriges vinna-eller-försvinna-match. Jag har redan börjat misshandla mina nagelband. Det är inte bra för mina nerver med stora mästerskap. Jag vill så ooootroligt gärna att de vinner. Dels för hela Sveriges skull och dels för min egen skull, då jag får en mycket gladare och roligare pojkvän än efter en förlust.
Ikväll ska vi åka och hälsa på en av mina käraste vänner som fick barn i april och nu är i Sverige på besök hos sin mamma. Eftersom de bor i Köpenhamn har jag inte träffat hennes lilla dotter än och jag är sprickfärdig av nyfikenhet.
Senare sitter jag så klart bänkad framför Sveriges vinna-eller-försvinna-match. Jag har redan börjat misshandla mina nagelband. Det är inte bra för mina nerver med stora mästerskap. Jag vill så ooootroligt gärna att de vinner. Dels för hela Sveriges skull och dels för min egen skull, då jag får en mycket gladare och roligare pojkvän än efter en förlust.
tisdag 17 juni 2008
betongborr
Att borra i betong dammar hemskt, finkornigt damm lägger sig som en matta över allt. I vår nya lya är det bara betongväggar, så klart. Igår skulle M borra i taket och för att han inte skulle få allt damm i håret fick jag assistera. Jag stod med dammsugarmunstycket så nära borrhålet jag bara vågade och kände mig delaktig och viktigt. M startade borren och det dammade som f-n. Trots min insats? Efter en stund stängde han av borren, tittade på mig och sa:
- Malin, dammsugaren är inte på.
- Malin, dammsugaren är inte på.
Soc-besök
När man väntar en oäkting följer en del pappersformalia. Igår var vi på Soc och M fick intyga han var "fadern" (vilket uråldrigt begrepp de använder!) och jag fick godkänna (!) honom som fader. Jo, det är sant! Undrar vad som händer om mamman vägrar skriva på. Vi fick också skriva på papper för gemensam vårdnad. Så nu, vår lilla oäkting, har du två föräldrar i juridisk mening och kan känna dig trygg.
Aaaaaaah!

måndag 16 juni 2008
Högvinst
Jag vill dela med mig av den glädjande nyheten att jag idag vunnit på lotteri. Jag som aldrig vinner något och aldrig haft tur i spel vann idag, till min barnsliga lycka, ett paket Gevalia bryggkaffe i PRO:s lottkiosk på torget. Det ni!
söndag 15 juni 2008
Matmonster
Här sitter jag just hemkommen från kalas hos svärmor. Jag åt så mycket så jag fick lov att gå dubbelvikt efter middagen. Magen var för spänd för att rätas ut. Det var några knappa timmar sen. Ändå smyger sig hungern på igen (herregud får jag aldrig nog?), men jag vågar inte ens föreslå en kvällsmacka för M. Jag äter ju som... två. Då, plötsligt, som en skänk från ovan hör jag honom säga från vardagsrummet:
- Är du nå fikasugen? Jag är fikasugen jag...
Jag tror inte att jag hör rätt, men det gör jag. Köket here I come!
- Är du nå fikasugen? Jag är fikasugen jag...
Jag tror inte att jag hör rätt, men det gör jag. Köket here I come!
Söndagsångest
Söndagskänslan infinner sig trots att jag inte ska iväg imorgon. Minnen av många års måndagsmorgonar bleknar inte så snabbt. De sitter i ryggmärgen. Är matlådan klar? Väskan packad? När måste jag upp? Vad händer på jobbet imorgon? Vad ska jag ha på mig?
IKEA
En heldag på IKEA var vad som stod på programmet igår. Inköpslistan var lång och det mesta var så klart till vårt stundande bebisliv. På grund av priset handlar jag på IKEA trots att jag vet att alla kommer att se att där står en Leksvik och där en Billy. Originellt är det inte. Men uppblandat med mer personliga saker blir det ändå helt okej och man kan inte annat än underkasta sig IKEAs oslagbara priser. Dessutom hör jag till den minioritet som tycker det är kul med montering. Jag känner mig så jäkla duktig när jag lyckas. Händig liksom.
fredag 13 juni 2008
Nu är det minst ett år tills jag ska gå till ett jobb igen. Minst ett år som jag inte kommer att behöva gå upp på en väckarklockas kommando (i alla fall inte en mekanisk). Att inte behöva upp och iväg på så lång tid, det har ju inte hänt sen före jag började lekis. Och då tror ni kanske att jag skuttar omkring som på små moln här hemma? Icke. Jag känner mig knappt glad. Jag kan liksom inte fatta det. Det är för stort att ta in. Jag känner mig rätt sur. Hur konstigt det än kan låta.
Du har bara ett huvud
Bara var tionde vuxen i Dalarna använder cykelhjälm läser jag i lokaltidningen idag. Det är dumt. Inget annat än fåfänga kan ligga bakom. Frisyren blir förstörd. Man ser töntigt ut. Det första må väl vara hänt. Det andra stämmer inte. Min bror användet hjälm och han ser till och med cool ut i den. Att "våga" använda hjälm tyder på självförtroende och självsäkerhet. Han är en sann förebild och hans lilla son är naturligtvis jättestolt övet sin hjälm. Lika som pappas. Hur ska vi kunna motivera för barnen att de ska ha hjälm om vi inte har det själva? Det är aldrig någon unge som trilskas när man ska sätta på bältet. Det är så självklart för alla har det. Och svar nej - jag använder inte cykelhjälm. Men det ska bli ändring på det.
Kluven
Jag brukar oftast le på vägen till jobbet. Speciellt på fredagarna när jag lyssnar på sångogrammen på P3. Jag gillar mitt jobb. Idag började jag gråta på vägen till jobbet. Det är sista dagen och gudarna vet om och när jag kommer tillbaka. Jag blir i alla fall hemma ett år. Jag blev förvånad över min egen reaktion eftersom jag fram till idag inte gett luft åt någon annan åsikt än att det ska bli gudomligt skönt. Men nu... sista dagen... Säga farväl till alla. Tömma mitt rum. Jag är kluven.
onsdag 11 juni 2008
Den blomstertid nu kommer...
Idag är det studentavslutning här på jobbet. Ni vet småfulla studenter som skriker ”fy fan vad vi är bra” trots att man får ta studenten med hur många IG:n som helst i betyget. Men jag vet, jag har varit där också och jag var precis lika dryg och skrek mig hes. Det är en speciell dag, inte så mycket för att gymnasiet är slut utan mer för att man tar klivet ut i vuxenlivet.
Vi i personalen är ålagda att ta ifrån alla elever eventuella rusdrycker inom skolans område. Som tur är har jag inte stött på några än. Tänk er att ensam gå fram till ett gäng glada tjoande studenter och beslagta deras glas/flaskor/burkar. Hej mitt namn är glädjedödare!
Vi i personalen är ålagda att ta ifrån alla elever eventuella rusdrycker inom skolans område. Som tur är har jag inte stött på några än. Tänk er att ensam gå fram till ett gäng glada tjoande studenter och beslagta deras glas/flaskor/burkar. Hej mitt namn är glädjedödare!
tisdag 10 juni 2008
måndag 9 juni 2008
Äntligen hemma
Den gamle och havet
När man har mitt yrke är det nästan en outtalad plikt att läsa klassiker då och då. Jag har nu under en tid på hemvägen i bilen lyssnat på Den gamle och havet av Ernest Hemingway uppläst av Max Von sydow. Hans röst är härlig att lyssna på, lugn och mörk, men ack vilket sömnpiller. Ofta har jag fått stänga av för att inte riskera att somna bakom ratten. Denna mycket kända roman handlar i korthet om en gammal man som under flera dagarns kamp försöker fånga en gigantisk svärdfisk. Det tar ungeför 2/3 delar av boken. Sen när han äntligen fångat den och bundit fast den på släp så äter ett gäng hajar upp den. Snipp snapp slut. Nu har jag i alla fall lyssnat på den och den var bra, men jag skulle nog inte rekommendera den till annat än avslappningsskiva vid sömnsvårigheter.
Utvärderingar
Att läsa elevernas utvärderingar är läskigt. Jag drar mig verkligen för det, även om de oftast är snälla. Skriver de något negativt är det väldigt frusterande att inte få svara på kritiken. Eleverna tror att deras utvärderingar är anonyma. Det är de inte. Som svensklärare känner man naturligtvis igen deras handstil. Därför vet jag precis vilken elev det är som skrivit: "extremt snål med betyg". Eleven måste själv anses vara extremt snål med självkritik.
Klantskalle
Jag är skadad. Igår gick jag in en planka som stack ut från pick-upen i ögonhöjd (som jag mycklet väl visste var där eftersom jag var med till brädgården). Urbota klantigt och så... likt mig. Jag låg på backen och skrattade och grät på samma gång. Glasögonen satt trasiga intrasslade i håret. Gissa om mitt sår på vänster tinning givit upphov till många kommentarer?
Lokalpatrioterna
Patriotiska vindar blåste över gröngräset då vi i fredags sjöng allsång till landets ära. I min lilla håla kan vi inte heller som vid de större städernas firande visa upp några ”nysvenskar” med blågula flaggor i händerna. Nyhetsreportagen på kvällen zoomade gärna in några färgade småflickor med blågul ansiktsfärg. Sverige där jag bor är ett traditionellt Sverige, där bilden av det svenska är lika med folkdräkt, dalahästar och fiolmusik. Högtidstalet hålls årligen av en mönsterelev från ortens gymnasium. Nästa år skulle jag gärna se att någon nybliven svensk medborgare fick hålla högtidstalet och förmedla sin bild av Sverige.
Sorry
Hej och välkommen till Sveriges kanske sämst uppdaterade blogg. Hörde på radion förra veckan om vad som utmärker en bra blogg: 1. Den uppdateras ofta 2. Högt blandas med lågt. Att jag inte lever upp till det första kriteriet skyller jag uteslutande på telia. Sedan vi flyttade har vi inte fått tillbaka vårt bredband. Kan ni förstå varför det ska ta 8 arbetsdagar att flytta ett internetabonnemang 30 meter?
torsdag 5 juni 2008
Nationaldagen
Vad firar vi imorgon? Jag bara undrar... Att fira Sverige känns lite abstrakt och odefinierat. Vi har inga traditioner kring nationaldagen och vi äter samma mat som vi gör två veckor senare under midsommarhelgen. Fantasilöst. Vad ska vi göra?
Familjerådgivningen
På föräldrautbildningen i tisdags var familjerådgivningen på besök. Vi fick bland annat höra att barn är den största påfrestning man kan utsätta sitt förhållande för. Det är lätt att slå ifrån sig dylika pessimistiska uttalanden, men då gräver man nog sin egen grav. Jag är istället inställd på att det kommer att bli tufft och skulle absolut inte vara främmande för att söka hjälp om det behövdes. Par som väntar barn eller har småbarn är en ”prioriterad grupp” och får hjälp extra snabbt. Många fler än de som söker hjälp borde nog göra det. Det är farligt att tro att man är annorlunda jämfört med alla andra. Att just vi ska leva i en rosenskimrande familjedröm bara för att vi har det bra nu. Det kommer att gå upp och ner. Familjerådgivaren pratade om tre delar som alla behövde tid: ”Jag” Vi två” och ”föräldraskapet”. Risken är att det sistnämnda får all tid. En bra relation kommer inte av sig självt. Den måste man ständigt jobba på och underhålla, som en gammal bil. Romantiskt? Nej. Realistiskt? Ja.
onsdag 4 juni 2008
Dröm
I flera gravidböcker kan man läsa om att drömlivet brukar vara livligt under graviditeten. Jag har väntat och väntat, men inte märkt någon större skillnad. Drömmar är ju ofta knäppa även i normaltillstånd. Men nattens dröm tog ändå priset. Jag drömde att jag hade snopp! Eller snopp är egentligen inte rätt ord för att beskriva den… hm… ”sak” jag hade. Jag var – vad man skulle kalla - välutrustad. Eftersom mamma börjat läsa min blogg undviker jag perversa smeknamn. Nu förföljs jag av otrevliga minnesbilder från natten. Blä.
tisdag 3 juni 2008
Mjukisar
Nu har det hänt. Degraderingen är ett faktum. Igår åkte jag för första gången i mitt liv och handlade i mjukisbyxor. Det gick bra. Ingen tryckte på utrymningsknappen eller tog kort på mig. Risken är påtaglig att det upprepas. Bekvämligheten går före fåfängan. Trodde aldrig att jag skulle skriva det...
måndag 2 juni 2008
Vit lögn
Visst är det okej med en vit lögn emellanåt? Jag ringde just Vaktis och sa att det var stopp i pappersstrimlaren. Jag låtsades som att det var det när jag kom dit, fast det i själva verket var jag som orsakade stoppet då jag matade in fler papper än man ska. Herregud, det tar ju evigheter om man ska ta papper för papper när man har en hel bunt.
- Jaha, muttrade han. Då har de matat i för många papper igen.
- Ja, det har de nog, svarade jag medan tungan färgades svart.
- Jaha, muttrade han. Då har de matat i för många papper igen.
- Ja, det har de nog, svarade jag medan tungan färgades svart.
Äter som en häst
Jag har precis varit och ätit i matsalen med mina kollegor. Jag äter mer än karlarna. Alla häpnar över mina stora portioner och eftersom jag är gravid så är det fritt fram för kommentarer. Det lustiga är att jag åt precis lika mycket innan jag blev gravid.
På plats
Jag älskar att flytta. När det är färdigt. Flyttstädningen är absurt tråkig. Jag låg på alla fyra och gnodde så svetten rann och kom osökt att tänka på Askungen. Tack vare god hjälp gick det ändå relativt smärtfritt. Mamma ska dock anmäla oss till nästa säsongs Rent hus, eftersom jag inte dragit ut spisen en enda gång på nästan 3 år. Skäms snuskfia!
Att bo på en nytt ställe är en kul känsla. Man känner sig som en gäst fast ändå inte. Bara att bre sig en macka känns spännande och nymodigt. Att gå från en 1 1/2:a till en 3:a är en upplevelse. Jag har inte bott så stort sen jag bodde hos mamma och pappa. Det är som att bo i en paradvåning. Eftersom det är en gammal lägenhet är det också väldigt högt i tak och jag upplevde mig plötsligt liten, men eftersom jag sväller för varje dag så växer jag nog snart in i den.
Att bo på en nytt ställe är en kul känsla. Man känner sig som en gäst fast ändå inte. Bara att bre sig en macka känns spännande och nymodigt. Att gå från en 1 1/2:a till en 3:a är en upplevelse. Jag har inte bott så stort sen jag bodde hos mamma och pappa. Det är som att bo i en paradvåning. Eftersom det är en gammal lägenhet är det också väldigt högt i tak och jag upplevde mig plötsligt liten, men eftersom jag sväller för varje dag så växer jag nog snart in i den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)