Nu har jag gjort 33 fullgångna veckor av min graviditet och jag både ser och känner mig väldigt gravid. Tack och lov är jag hyfsat rörlig än så länge och har inte samlat på mig något vatten, men jag bävar för nästa veckas utlovade värmebölja. Jag tycker att vädergudarna borde lyssna mer på en havande kvinna än en massa fåfänga semesterfirare som bara vill ha en snygg solbränna.
Jag tänker allt mer på förlossningen som närmar sig med stormsteg. Än så länge känner jag faktiskt ingen nervositet. Jag är väl, vad man skulle kalla, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Jag lyckades nyss hålla mig från att läsa en artikel med rubriken "Förlossningsbordet såg ut som en slaktbänk". Hörde härom dagen en kvinna jämföra smärtan med att det kändes som om någon/något försökte slita henne i två delar. Det kom mig osökt att tänka på den avslutande tortyrscenen i Braveheart där Mel Gibson ligger i sträckbänken och trots den stegrande smärtan skriker "Freedom" för full hals. Måtte jag vara lika stentuff som han när jag ligger där och skrika "bebis" (eller nåt) för allt vad jag är värd...
2 kommentarer:
ja hur ont de må göra så är det ju skönt att man glömmer de så fort... och sedan när man ser folk föda på tv så fattar man inte att man själv gjort precis så.
de kanns värre nu när man ska göra de en andra gång för som du sa förra gången var man lyckligt ovetande, men kan jag så kan du!!!!
kram fia
det kommer gå prima malin, det känner jag på mig :)
Skicka en kommentar