Inte en dans på rosor

Det är skittufft att vara nybliven mamma. Så. Nu var det sagt. Många frågar: "Men är det inte mysigt?". Jo visst är det mysigt men det är också väldigt krävande. Det är lite tabu att sätta ord på negativa känslor när man fått barn. Man förväntas bara vara lycklig och tacksam. Och visst är jag det (så in i vassen), men jag känner mig också sliten och ibland frustrerad. Ofta tittar jag på Odin och gråter av lycka och kärlek, men jag gråter också ofta av oro och utmattning. När han äntligen somnar på kvällen stupar jag i säng och somnar på en minut. Men det blir mysigare och mysigare för varje dag och jag lär mig något nytt hela tiden. Det tar tid att lära känna varandra och det tar tid att hitta sin föräldraroll. Det kanske låter löjligt att "hitta sin roll", men det är så. Det är lika med till exempel ens yrkesroll, den tar tid att hitta och den blir aldrig färdig. Man är under ständig utveckling. Jag blir aldrig en "klar" mamma. Det är farligt att tro att man är färdig. Det blir man aldrig.