Igår kväll var det den årliga förstaadventsmiddagen hos mina föräldrar. Den blev inte riktigt som vanligt med två små bebisar i sällskapet. Än skrek de ena och än den andra. Vi fick lov att lämna middagen redan vid nio för Odin vägrade sova trots att han var supertrött. För bara några år sedan hade vi inga barn i släkten och middagarna var väldigt "vuxna". Det blir annorlunda med barn. Rörigare. Ljudligare. Och mer levande.
Ler än idag när jag tänker på min lillgamla tvååriga brorsson. När syster skulle byta blöja på honom sa hon då blöjan var på plats:
- Och så måste du ha byxor också.
- Naturligtvis, svarade han. Naturligtvis.
3 kommentarer:
ja eller när han säger Du måste ha tålamod mamma!! ha ha kram
haha, ja både naturligtvis och det där med tålamod var roligt! han säger verkligen så mycket härligt... som när han bjöd på "kaffe" igår på morgonen. innan han skulle dricka sitt låtsaskaffe tog han ut nappen och sa "man kan ju inte ha napp när man dricker kaffe", haha. dom är för söta alla tre!
ja de är ju helt underbara, älskade barn!
Skicka en kommentar