Hipp Hurra

Idag fyller denna underbara människa år. Min Pappa. Grattis och puss. Vi ses ikväll!

Bildfrossa från fäbodfärden

Mats gamla kamera har kommit tillrätta och bevisat att gammal är äldst (min nya är fortfarande hos reparatören), därför kan jag bjuda på en riktig bildkavalkad från vår trevliga fäbodhelg. Stugan invändigt...

och utvändigt.

Jag satte upp nya gardiner som jag sytt av gamla lakan och pyntade lite. Utanför ser ni Bilen från Helvetet.

Som ni ser fick vi riktigt fint väder på eftermiddagen och kvällen, tvärtemot vad väderflickorna sa.

Mats fixade rinnande varmvatten, inte illa.

Andreas och Fia - här ser ni vad ER bärstol gjorde när ni hade behövt den själva. Sorry.

Trots att där inte finns några kor så är det en levande fäbod. Det finns både golfbana (!)...

och majstång.

Odin älskar att vara ute.

Kvällsmys efter mörkrets inbrott.

Trots att jag spanade hela tiden fick vi inte se några vilda djur. En gång såg Mats och hans pappa ett lodjur utanför stugan.

På det stora hela blev det en mysig vistelse som dock blev lite längre än planerat eftersom bilen inte ville starta när vi skulle åka hem, men inte ens det kunde förstöra vårt goda humör. Vi packade upp all överbliven mat och väntade tålmodigt till svärmor kom med startkablar och räddade oss några timmar senare. Som plåster på såren hittade vi också kantareller på hemvägen, vilket vi säkert inte gjort om bilen startat. Säger vi.

Kaffet får vänta

Jag och Odin hade slagsmål med både tandborsten och snorsugen imorse. Han vann. Nu sover han, med snorbusar i näsan och tandtroll i munnen, nöjd efter sin seger. Och eftersom jag var uppe och vaggade honom två gånger inatt så tänker jag också lägga mig. Jag avlägger helgrapport senare. Ring mig inte på ett tag.

Farväl till moderniteter

Jag vet inte hur många gånger Odin vaknade inatt men jag vet att det var många. Varför han vaknade vet jag inte heller. Han hade ingen feber efter vaccinationen (som gick bra förövrigt) men kanske kände han av den ändå på något vis.

Vi åker till fäbodstugan idag. Och då menar jag den riktiga fäbodstugan och inte mamma och pappas moderna stuga som ligger på en fäbod, utan en med timrade innervägggar, råttskit, öppen spis och utan el och vatten. Opraktiskt till tusen, speciellt med en liten ettåring, men ändå charmigt och ett välkommet avbrott i vår snoriga vardag. Stövlar på! Here we go!

Quiz

Mats sa härom kvällen:

"Jag behöver köpa nya jeans."

Varpå jag sken upp som en sol. Varför tror ni att detta uttalande gjorde mig så glad:

A) För att jag är dödligt trött på de jeans han har.

B) För att det innebär att han snart kommer vilja åka och shoppa och att jag får följa med.

C) För att jag kan ta hans gamla.


(Rätt svar:b)

Tambourine man

Jag försökte verkligen. Jag gjorde allt som stod i min makt för att vi skulle få slippa. Jag ringde barnavårdcentralen och sa att han var snorig. De frågade om han var febrig och jag kunde inte ljuga - det är han inte. Har man feber orkar man inte gå upp mitt i natten och spela tamburin och leka i en timme. Bvc-Britt sa att "barn i den här åldern är snoriga nästan jämt utan att vara sjuka". Därför blev det ingen avbokning av vaccinationen och dem kommer att sticka Odin idag. Det finns ingen återvändo...

Lagom mycket att göra

Dagens program:

Fika
Handla
Gå till apoteket (måtte de ha fått in handsprit nu!)
Snyta oss
Gruva mig för morgondagens ettårs-vaccination
Laga mat
Läsa bok
Promenera
Diska
Gå på toa
Skicka tillbaka den felaktiga sulkyn
Inviga den rätta sulkyn
Duscha
Leka med gullungen
Äta



Skriver man upp allt så ser det riktigt stressigt ut. Hm...var ska jag börja?

Intorkat

Varför vill barn ha snor i ansiktet? Varför är det så hemskt när någon vill torka bort det? Jag har frågat Odin om detta, men han vägrar svara. Han vänder sig bara surt om för att i nästa sekund smeta av det på mig.

Gudrun

En gång har jag beställt från Gudrun Sjödén. En gång. Och det var en morgonrock som hittills endast använts på Fias möhippa se bild). Trots detta fortsätter de enträget att skicka mig reklam. Lyxiga kataloger i tjockt papper som luktar gott. Det är inget fel på Gudrun Sjödén-kläder, men de är dyra och inte min stil. Så snälla Gudrun, om du läser detta, sluta skicka mig fler kataloger. Återkom om 30 år, då kanske jag har blivit en kulturtant med vitt (eller hennafärgat) hår i page och glasögon med svarta bågar.

Inomhus

Jag skäms att säga detta men jag har inte varit längre ut än på balkongen idag. Man kan inte skylla på vädret för det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder men nu har jag bara dåliga kläder så jag skyller på det. Mitt regnställ är spårlöst försvunnet. När jag blev så gravidtjock att jag inte kunde dra igen dragkedjan måste jag ha gömt det på ett väldigt säkert ställe. Nu sover Odin och jag och Doris ska hasta ut med soporna. Hasta la vista.

Shop online

Vad gör man när regnet och snoret rinner och alla egentliga planer gått i graven? Man får, som det så käckt heter, göra det bästa av situationen. Det bästa jag kunde göra var att brygga mig en kopp kaffe, göra iordning ett fat med en ostmacka och två rutor choklad, slå mig ner vid datorn och beställa lite grejer från H&M shop online (där man idag har 10 % rabatt om man är clubmedlem). Nu vaknar Odin och det bästa jag kan göra av situationen är att stänga av datorn och leka med honom.

Jag & Gänget

Fråga inte hur telefonsamtalet gick. Okej, fråga då! Det gick inte alls. Jag ringde inte. Jag fegade ur, mailade istället och bad om en tid. Det är bättre att prata mellan fyra ögon. Jag gillar inte att prata med folk jag känner dåligt i telefon. Chefen har redan svarat och han skulle återkomma med en tid, just nu var det lite körigt som brukligt är vid terminsstart.

Jag och mitt sköna gäng (Doris & Odin) har varit ute på en skön sensommarpromenad idag, vi strosade omkring lite planlöst i över en timme, pallade hallon och gungade. Var in på hemköp och köpte fiskpinnar med den-där-märkningen-som-säger-att-det-är-okej-att-äta-den. Odin ska få äta fiskpinnar själv idag, det tror jag han kommer att gilla.

Vår vägg-i-vägg-granne är en ung kille som går på hockeygymnasiet, han är så trevlig och hälsar jämt. Idag kom han och en kompis och gick om oss och då vände han sig till och med om och hejade. Det måste vara ännu ett ålderstecken att jag blir så glad när en ungdom vill känna mig.

Telefonsamtalet med stort T

Idag ska jag ringa min chef. Jag borde göra det nu egentligen. Passa på när pyret sover. Men det tar emot. Det tar emot något fruktansvärt. Jag ska nämligen tala om att jag "vill" börja jobba efter jullovet, trots att hela mitt väsen skriker nej nej nej! Jag vet inte hur man jobbar längre! Jag kan inte! Hur ska jag överleva utan Odin? Nej, nu måste jag ta mig samman. Det är Mats tur. Mats tur att leva vardagsliv med sin son, med allt vad det innebär. Just nu innebär det att hålla humöret uppe på en snorig och klängig kille och vara ett levande snorpapper. Så med tanke på det borde väl telefonsamtalet vara lite lättare att ringa just idag...

Grisinfluensan

Handspriten är slut på apoteket. Svininfluensahysterin är ett faktum. Jag är drabbad. Av hysterin alltså. Läste just att 20-40 % av Sveriges befolkning kommer att smittas. Gud hjälpe mig! Bara Odin klarar sig. Vi får isolera oss i höst, jag ser ingen annan råd. Vi får hålla kontakten med omvärlden via internet. Mats får handla mat och innan han tar på oss får han duscha i desinfiktionsmedel. Ja, så måste det bli. Vi ses när faran är över.

Jag ska

Jag ska styra upp den här dagen. Kamma mig och klä på mig. Torka av allt kladd och smul på bordet. Jag ska gå ner i tvättstugan. Ska gå till apoteket. Ska ta reda på mattan och kläderna med kräk på som hänger på balkongen. Jag ska bädda sängen. Jag ska bara sova lite först. Odin vaknade 3.20 imorse och röjde runt i en timme innan han, med hjälp av en flaska välling, somnade om och sov till kvart i sex. Nyss uptäckte jag att det mörka under ögonen inte är gammalt smink utan bara trötthet. Därför vore jag en idiot ocm jag inte lät allt vänta och gick och la mig nu när Odin somnat. Inte sant?

Slutfirat

Vi avslutade helgens ettårsfirande med ett kräkkalas. Först var det hunden (som glömt att tugga maten) och sedan var det Odins tur. Lyckligtvis var det nog orsakat av ett hostanfall och inte av magsjuka (av konsistensen på morgonens lass att döma).

Hipp hipp Hurra

Odin ska firas kungligt. Imorse fick han sång, paket och välling på säng. Han var totalt otacksam för sina presenter och jag var mer uppspelt än födelsedagsbarnet självt. Är det födelsedag så är det. Det blir kalas i dagarna tre. Vi kommer inte att få göra annat än att brygga kaffe. Varför har vi en så puttinuttig kaffebryggare när vi har en så folkrik och kaffeälskande släkt? Det är vansinne! Vi brygger och brygger och fyller termosar på löpande band. Idag har vi i alla fall klarat av två födelsedagsfikan med hedern i behåll. Allt socker sitter som en beläggning på tänderna. Karius och Baktus lever rövare i min munhåla. De har Sötsaksfestival, tältar i min mun och festar från morgon till kväll. Det är som det ska vara. Men som ni vet så tar socker och salt ut varandra så därför ska jag nu tugga i mig en balja popcorn, för imorgon förmiddag kör vi igång igen! Hipp hipp hurra!

Det första året

Alla sa att det skulle gå så fort. Jag förstod aldrig vad de menade. Nu vet jag. Det är helt obegripligt att det har gått ett helt år sedan jag med stor vedermöda krystade ut detta livs levande mirakel. Det har varit det bästa året i mitt liv, varje dag med Odin är en gåva. Grattis på 1-årsdagen min älskade unge!

Dagens i-landsproblem

Vi var som uppspelta barn. Två paket kom idag, Mats nya mobil och Odins nya vagn. "Lilla julafton!" sa vi barnsligt och "ska vi öppna nu då? Vi öppnar tillsammans!". Förstår ni då hur allt bara rämnar när sulkyn är SVART och inte brun som vi beställt? "Är den svart? Visst är den väl svart?", tjatade jag som om jag blivit färgblind plötsligt. Nu får vi lov och skicka tillbaka den och kan inte inviga den på Odins födelsedag som planerat och jag måste stämma vagnleverantören också, "för försumlighet och skadegörelse av förstfödds födelsedag".

Morgonstund har guld i mund

¨lpSssssssssssxcchd


+ f gvfhasadxc


Gästinlägg av Odin. 05.30 torsdag morgon. Fri översättning:

"Hej. Jag har varit vaken sen 4. Jag har druckit välling, lekt och bajjat. Mamma har mest legat på lekfilten och sett halvdöd ut. Nu rörde hon lite på sig! Idag ska vi åka till farmor! Hej då"

Nannys

Idag ska jag och Elina vara dagmammor åt Odins kusin Vincent. Solen skiner och det ser ut att bli en riktigt kul dag. Därför ska inte mitt bregotthår få störa idyllen. Duschen nästa.

Matdust

Vi hade en dust vid middagsbordet igår. Jag och Odin alltså. Mats jobbar över denna vecka så honom ser vi tyvärr knappt röken av. Vårt lilla gossebarn ville inte ha någon mat trots att jag, helt emot mina principer, försökte med tre olika rätter (ja, jag vet att jag skämmer bort honom mamma). Jag försökte förklara för den trinda lilla ungen att barn i andra länder svälter, att vissa rentav tvingas äta sopor, men han ville inte lyssna på det örat utan slängde älggrytan på moraklockan. Splash! När jag gav upp och satte ner honom på golvet kröp han in under bordet och åt genast upp en hundmatskula. Var det något han försökte säga mig angående min matlagning?

Kaputt

Min kamera är trasig för andra gången sedan jag köpte den i oktober. Katastrof! Varje dag utan att kunna föreviga Odin är stressande. Tänk om han börjar gå när jag inte har någon kamera. Då ska jag stämma Nikon för "förhindrande av förevigande av historiskt ögonblick i blodsarvinges utveckling" eller nåt... Jag får slipa på detaljerna med min advokat sen.

Hoppla

Igår kväll var vi nära att åka till Borlänge för att köpa en begagnad sulky för tusen kronor. Lättlurad Kalle koskit. Efter en snabb koll på internet (heja pricerunner!) fann jag att man kunde få en ny för 1095 inklusive frakt. Sagt och gjort. Nu kommer Odin att få en sprillans ny brun sulky på sin första födelsedag på fredag. Och nej, han ska inte börja en tidig karriär som travkusk, en sulky är en lättare typ av sittvagn som enligt säljarens utsaga går att fälla ihop med en hand (det återstår dock att se).

Brödbestigning

ICA Mårtas. Måndag eftermiddag. Vid brödhyllan. Samma gamla sorter. Alla smaker de lika. Jag tänker: "jag bakar ikväll istället". En baggis. När Odin väl har somnat känner jag mig som en trasa. Ryggen värker. En "baggis" är plötsligt en bergsbestigning. Att jag aldrig lär mig - baka på dagstid eller köp bröd.

Rättelse

Elina tog udden av mitt inlägg om Usain Bolt. För det första var finalen inte på natten utan halv tio igår kväll (det är ju nästan natt för mig) och för det andra så log han visst. Tänk att man ska behöva bli uppläxad av lillsyrran. Nåväl. Det var i alla fall en väldigt kontrollerad reaktion vilket bevisar mannens imponerande självsäkerhet. Han var inte det minsta chockad själv över sitt övernaturligt snabba vinnarlopp.

A night to remember

I lördags lämnade jag Odin i sin mormor och morfars trygga händer och begav mig iväg på vad som skulle komma att bli en fest att minnas. Mycket dans och skratt blev det.

Så här såg jag ut på festen i cirka tio minuter sen åkte kofta, jacka och halsduk på.

Förväntansfulla och ännu prydliga.


Systrar i vått och torrt. I sus och dus.

Elinas hår var också med på festen.

Födelsedags-barnet i mitten. Inte en rynka i sikte, men så fyller hon inte 30 förrän i slutet på september heller.

Reach the sky

Odin rider på sin ståtliga morbrors rygg. "Så här högt upp har han väl aldrig varit", säger Andreas.

En mänsklig gepard

På nyhets- morgon ser jag att Usain Bolt vann hundra- meters- finalen i VM inatt på nya rekordtiden 9.58. Kommen- tatorerna vrålar sig hesa. Analytikerna pratar om en djurisk bedrift och jämställer hans bedrift med månlandningen. Det jag fascineras mest av är mannens reaktion. Inte ett leende undslipper den historiske sprintern.

Foto: all over press

Alla har vi varit nybörjare

Odin är inne i en intensiv utvecklingsperiod nu. Han tränar med ett imponerande tålamod varje dag på att lära sig, prata, stå, gå och äta själv med sked (och fingrar). Själv tränar jag på att snabbast möjligt torka kladd innan bananflugorna hinner före.

Vad f-n betyder aka?

Jag hänger inte med. Det är ingen idé att ens försöka. För bara några veckor sedan lärde jag mig vad spotify är. För att inte tala om alla dessa "nya" slangord - vaddå "Jonna aka Elin Woods"? Aka? Jag fattar inte... Det blir alltmer påtagligt att klyftan mellan mig och den yngre generationen ökar. Ikväll ska jag på Mias 30-årsfest och då ska jag i alla fall försöka bevisa att jag kan festa som en ungdom trots att mitt språkbruk är som pensionärs.

frizz

Mitt hår och jag har haft en problematisk relation en längre tid. Mellanlängd på utväxt utan uppklippningar är ingen rolig frisyr och det har blivit tofs-knut-tofs-knut-knut-tofs-fläta-tofs-knut-fläta-knut dag in och dag ut. Igår kom jag så äntligen iväg till frisören och se hur glamorös jag blev. Odin kände knappt igen mig. Idag har jag inga lockar kvar men kan åtminstone ha utsläppt utan att börja gråta. Jag måste vara en mardrömskund. Ofta har jag med mig en bild på någon modell som har tre gånger så långt hår som jag och fem gånger så tjockt och så säger jag "något sånt här hade jag tänkt mig". Som om hon vore en trollkarl.

Under tiden jag blev klippt så passade Elina Odin. På bilden ser ni den bittra besvikna barnvakten. Odin sov från det att jag for till det att jag kom hem.

Aj aj

Odin har fått rabies. Han biter hårt och i allt han kommer åt. Näsan. Låret. En tå. Jag slår i Stora boken om barn men finner ingenting om detta symtom i kapitlet om Barnsjukdomar. Jag måste ringa BVC och fråga.

Heligt

Sovrumsfönstret står på glänt. Pyret sover i sin säng. Jag ska också lägga mig. Lyssna på regnets lugna smattrande och Odins fridfulla andetag. Det, mina vänner, kallar jag lycka.

Sovmorgon och muskelvärk

Sex! Vi fick sova till sex imorse. Underbart! Wonderbar! Idag kommer en kompis hit. Hon ska få kanelbullar. Hon har dessutom en bulle i ugnen själv, den har jäst i 7 månader. Den ska jag klappa på. Saknar min bebismage ibland.

Jag tränade igår och det känns idag. Känner mig mörbultad men på ett skönt sätt. Så många stackars bortglömda muskler jag måste ha. I höst måste jag uppmärksamma dem lite mer för jag behöver dem så väl. Nu ska jag plocka och pyssla lite. En BH ligger på vardagsrumsgolvet. Saker har en tendens att ändra plats när man har barn. En morgon hittade jag inte bilnyckeln. Jag letade tills jag grät av frustration och var på väg att lämna återbud. Den låg under en matta. "Odin! Din förgrömmade unge", ropade jag och sprang efter honom, men han hade redan låst in sig på toan och där satt han och täljde trägubbar medan han planerade nästa bus.

Förberedd

Odin har fått en mössa av sin farmor som hon stickat. Den sitter som ett smäck. Nu kan höstkylan komma. Vi är beredda.

Trixigt

Hur borstar man tänderna på en stängd mun?

Bortskämd till tusen

Jag sa lite halvhjärtat att jag inte ville ha några presenter men ingen lyssnade på mig och jag fick så mycket fint som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag kommer på mig själv med att gång på gång titta, bläddra, lukta, känna och klämma på mina saker. Det kryper ut en illa dold liten materialist som nästan får mig att skämmas. Samtidigt är jag så glad och tacksam för att jag fick en kattskulptur, örhängen (som jag fick av en som inte ens var bjuden på festen. Hon är en så ny vän att jag faktiskt inte tänkte på henne när jag skickade ut inbjudningarna och när jag sen kom på det kändes det försent. Vem vill få inbjudan en vecka innan och misstänka att den inte varit påtänkt från första början?), blommor, vin, pengar, skålar, ljusstake, fotoalbum, inredningsbok, tavla, böcker, cykel (av älskling), fyra presentkort (ett på intersport - vilket kommer bli ett par springskor, ett på interflora - vilket kommer bli ett äppelträd, ett presentkort på helkroppsmassage - varenda del av min kropp jublar och ett presentkort som gällde både axlar/nack/ryggmassage och ansiktsbehandling!), en underbar bukett (den finaste och största jag någonsin fått) och en supersöt lampa.

30-taggare

Nu är jag 30 och det känns... precis som vanligt.

Jag måste försöka sluta tjata om att jag fyller 30. Jag har redan hunnit dra massa dåliga vitsar och sagt saker som "åldern tar ut sin rätt" och "det knakar i lederna". Nu får det vara nog. Jag har ingen kris, men går inte runt och gapflabbar av lycka heller. Punkt slut.

Min födelsedag inleddes med sång (av Odin klockan 04.15 och av Mats en timme senare), present (visar den sen) och en rejäl frukost på säng. Nu har jag också hunnit med att sova middag, promenera, fika på gårscaféet med ett mamma-barn-gäng, köpt en liten present till mig själv på Lantliv, handlat och bakat bröd inför mitt kvällsfikakalas (te och mackor).

Nu håller jag tummarna för att mina vänner och bekanta inte ska gratulera mig eftersom jag nästan alltid glömmer dem. Jag är själv helt hopplöst dålig på att komma ihåg födelsedagar. Det skulle kännas bättre om jag också blev bortglömd.

Före och efter

Ser ni någon skillnad?

Nedräkning

Jag är fortfarande 29. Jag vill bara poängtera det. Jag är inte född förrän i 14-tiden.

Den sista dagen

Jag har ägnat min sista dag som 29 år med att besöka Lager 157 och café Paviljongen i Sågmyra tillsammans med Elina. Vi var dock de sämsta tänkbara kunder för allt vi passerade kassan med var ett par trosor. Den klena konsumtionen kan nog bäst föklaras med att Odin tyckte att det var dags att gå upp 03.50 imorse.