Telefonsamtalet med stort T

Idag ska jag ringa min chef. Jag borde göra det nu egentligen. Passa på när pyret sover. Men det tar emot. Det tar emot något fruktansvärt. Jag ska nämligen tala om att jag "vill" börja jobba efter jullovet, trots att hela mitt väsen skriker nej nej nej! Jag vet inte hur man jobbar längre! Jag kan inte! Hur ska jag överleva utan Odin? Nej, nu måste jag ta mig samman. Det är Mats tur. Mats tur att leva vardagsliv med sin son, med allt vad det innebär. Just nu innebär det att hålla humöret uppe på en snorig och klängig kille och vara ett levande snorpapper. Så med tanke på det borde väl telefonsamtalet vara lite lättare att ringa just idag...