Nu är jag 30 och det känns... precis som vanligt.
Jag måste försöka sluta tjata om att jag fyller 30. Jag har redan hunnit dra massa dåliga vitsar och sagt saker som "åldern tar ut sin rätt" och "det knakar i lederna". Nu får det vara nog. Jag har ingen kris, men går inte runt och gapflabbar av lycka heller. Punkt slut.
Min födelsedag inleddes med sång (av Odin klockan 04.15 och av Mats en timme senare), present (visar den sen) och en rejäl frukost på säng. Nu har jag också hunnit med att sova middag, promenera, fika på gårscaféet med ett mamma-barn-gäng, köpt en liten present till mig själv på Lantliv, handlat och bakat bröd inför mitt kvällsfikakalas (te och mackor).
Nu håller jag tummarna för att mina vänner och bekanta inte ska gratulera mig eftersom jag nästan alltid glömmer dem. Jag är själv helt hopplöst dålig på att komma ihåg födelsedagar. Det skulle kännas bättre om jag också blev bortglömd.
4 kommentarer:
Du glömde att skriva om min sång! Mitt sista "HURRAAA" var ju till och med av extra hög musikalisk standard. Som Loa Falkman minst. Oförlåtligt!
SÖT! Jag sjöng med... eller ja, jag skulle ringt och sjungit... men du var ju inte hemma! puss
Grattis damen. =)
Grattis än en gång! Precis som du skrev så var det himla kul att få prata lite på "riktigt" idag! En fika i framtiden vore kul!
Ha en skön födelesdagskväll, kram madde!
Skicka en kommentar