Yrkesarbetande

Igår kväll var jag som ett barn innan första skoldagen efter sommarlovet. La fram kläder. Packade väskan. Sov med flätor för att få lite vågigt hår. Samtidigt fick jag hålla tårarna tillbaka när jag sa god natt till Odin och visste att jag antagligen inte skulle träffa honom förrän följande kväll.
Vad tror ni jag kände imorse när jag lämnade Mats och Odin i den varma sängen klockan sju för att åka till jobbet genom ett mörkt vinterlandskap i minus 20? Lycka. Ja faktiskt. Det kändes bra att ha ett jobb att åka till. Jag kände mig stolt och lite viktig. Jag saknade så klart Odin hela dagen men inte så hemskt som befarat. Jag fick en välkommen-tillbaka-applåd på personalmötet i aulan och har varit som en segrare efter en stor tävling hela dagen för alla har frågat "hur känns det?". "Det känns bra" har jag svarat. Och menat det.