Familjerådgivningen

På föräldrautbildningen i tisdags var familjerådgivningen på besök. Vi fick bland annat höra att barn är den största påfrestning man kan utsätta sitt förhållande för. Det är lätt att slå ifrån sig dylika pessimistiska uttalanden, men då gräver man nog sin egen grav. Jag är istället inställd på att det kommer att bli tufft och skulle absolut inte vara främmande för att söka hjälp om det behövdes. Par som väntar barn eller har småbarn är en ”prioriterad grupp” och får hjälp extra snabbt. Många fler än de som söker hjälp borde nog göra det. Det är farligt att tro att man är annorlunda jämfört med alla andra. Att just vi ska leva i en rosenskimrande familjedröm bara för att vi har det bra nu. Det kommer att gå upp och ner. Familjerådgivaren pratade om tre delar som alla behövde tid: ”Jag” Vi två” och ”föräldraskapet”. Risken är att det sistnämnda får all tid. En bra relation kommer inte av sig självt. Den måste man ständigt jobba på och underhålla, som en gammal bil. Romantiskt? Nej. Realistiskt? Ja.