Illtjut

Ni har inte hört av mig på ett tag. Mina armar tillhörde inte mig igår. Jag bar, vaggade, bar och tröstade. Odin Vaccinerades. Själva sticket gick bra, han skrek några sekunder men glömde det rätt fort och blev som vanligt. Fram till eftermiddagen... Då började han gallskrika och var i princip otröstligt. Stackarn. Han hade ingen feber men måste varit påverkad på något vis ändå som han skrek. En skolelev knackade på och skulle sälja något till en skolresa. Hon såg helt förskrämd ut när hon hörde Odin och jag hann inte säga något innan hon sa: "Du kanske inte har tid?", "Nej", svarade jag och stängde dörren. Gårdagen tog nog rejält på hans krafter för idag har han tagit en rejäl sovmorgon. Jag hoppas han snart vaknar med ett leende på läpparna som han brukar. Något positivt kommer det kanske ur detta i alla fall när jag tänker efter. Den unga killen som bor vägg i vägg (i detta lyhörda hus) lär inte slarva med kondomen. Att bli pappa är nog hans största skräck för tillfället.