Jag har inte varit här på ett tag. Jag har inte haft lust. Har egentligen inte lust nu heller. Vår älskade farmor har lämnat jordelivet. Farmor bodde i samma hus som vi och sedan jag blev mammaledig har vi umgåtts så gott som dagligen, ibland flera gånger om dagen. Fikat, pratat, promenerat. Jag stod farmor nära redan innan, men sedan vi blev grannar har hon kommit att bli min bästa vän. Alltid där. Alltid lyssnat. Alltid berättat. Alltid full av kärlek. Nu känns det som något inom mig dött. Saknaden och tomheten som jag upplever är… obeskrivlig. Så jag lånar istället Astrids beskrivning i Ronja Rövardotter när Skalle-Per dött.”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”
Då sa Lovis:
”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om?
”Men han fattas mej” skrek Mattis. ”Han fattas mej så det skär i bröstet!”
Så är det. Hon fattas mig. Hon fattas mig så det skär i bröstet.
6 kommentarer:
Vi tänker på er.
Stor kram Michaela Magnus och Nils
ja det går inte att beskriva saknaden hon var underbar kram
ja, vet inte ens vad jag ska tillägga. Ett sånt stort hjärta, jag kan inte förstå.. vill inte.. jag skar mormor så innerligt. Men jag tror hon vet, eller det är så. Hon vet. Att vi älskar henne. När vi dör möts vi igen. Så blir det.
puss Mailnm ring om du saknta för mycket, så kan vi sakna tillsammans, jag dör av saknad... puss igen.
Hon fattas verkligen. Även om vi inte sågs så mer än några gånger i månaden så känns det så tomt. Vetskapen om att hon inte går runt där hemma med långkalsonger och sin kofta gör ont. Jag säger som Tora, ring när du vill! Jag ringer annars dig nästan varje dag. Det vet du. Och snart är jag hemma så får vi sakna, minnas tillsammans.
Vilka fina ord Malin... det kommer över en i smått och stort, saknad och sorg.
Vad otroligt fint du skrivit Malin!
Skicka en kommentar