Husbygget fortskrider. Mats är nu tjänstledig och sliter så svetten rinner. Jag beundrar honom så för att han vill göra detta. Han är så duktig! För även om jag också är en förutsättning för att detta ska bli av så är det han som måste göra det mesta jobbet. Och mycket jobb är det. Vi kommer säkert att ångra oss både en och två gånger, men sen... när huset är klart... då kommer vi att tycka att det är värt allt. För då får vi bo i ett hus som vi nog aldrig vågat drömma om.
2 kommentarer:
Det ser ljuvligt ut på bilden! Men jag förstår om vägen dit känns oändlig... Mats är verkligen duktig! Och du också!
det kommer bli underbart! och ni är duktiga strävsamma typer båda två!
Skicka en kommentar