Stickkursen igår gick över förväntan. Jag slapp rullas i tjära och fjädrar - tvärtom - jag fick till och med beröm! Nu kan jag sticka tvåändsstickning! Jag kanske inte kan om tre dagar men nu kan jag. På fotot ser ni början till ett par vantar åt Odin (men med min takt så blir det kanske eventuella barnbarn som får dem). Att sticka är fantastiskt kul och väldigt avkopplande. Det går inte att tänka på annat, för att hålla reda på allt måste man ha fullt fokus. Dessutom är det väldigt svårt att sluta. Igår kväll när Mats och Odin sov smög jag upp och satte mig vid köksbordet. Endast ackompanjerad av kylskåpets surrande stickade jag ett varv till. Och ett till. Och ett till...
5 kommentarer:
Roligt! Jag vill också kunna något sånt där. Däremot kanske det inte är så bra att du börjar sitta uppe på nätterna? Jag menar, du sover ju inte så mycket ändå.
(Jag förstår inte skillnaden mellan vanligt stickning och tvåändsstickning?)
Vad kul att det gick så bra! men det visste jag väl! duktiga du!
va kul! Du kan få hålla kurs för oss övriga sedan....
håller med elina, förutom att jag vet skillnaden såklart.kram
Visst är det roligt! Jag tycker det var så mysigt. Nu får vi faktiskt leva upp till namnet syjunta och göra något när vi träffas.
Skicka en kommentar