Sedan Odin blev mer rörlig har blåmärkena blivit många, det blir minst ett nytt varje dag. Kropps- kontrollen är inte total. Långt ifrån. Idag inträffade den värsta smällen hittills. Han föll på tröskeln ut till balkongen. Det blev en stor blå bula med ett jack i som verkligen såg otäck ut. Odin skrek naturligtvis som en stucken gris och vi irrade runt som de hysteriska förstagångsföräldrar vi är:- Men herregud! Men herregud! Lilla gubben. Herregud, vilken bula!
-Åh fy fan! Gud! Is! Vi måste badda med is! Nej vi tar hushållspapper med kallt vatten. Nej! En handduk!
- Men skynda dig då! Såja såja lilla vännen.
- Var fan är isen?!! Jag hittar inte isen! Här!
- Nej! Det är för hårt! Det gört ju ont om du trycker den där på. Ta handduken!
- Vi måste lugna oss. Jag försöker avleda honom istället. Hej Odin. Hej hej skruttgubben! Ska vi gå och titta om vi ser nån pippifågel? Kom så går vi ut. Tralallalala. (Pust... han tystnar. Avledning funkar bättre än hysteri. Surprise.)
Efter denna dramatik bestämmer Mats att Odin inte får krypa något mer resten av dagen. Och jag som trodde att jag var den mest överbeskyddande av oss båda.
4 kommentarer:
hahaha! vad roligt mitt i allt trauma :D men stackars lilla gubben, såg verkligen stort ut! moster ska blåsa och pussa imorgon.
Man kan ju utrusta honom med en hjälm...det är nu han skall "upptäcka världen" och detta är bara början! Kram
Ja, sånt där ser jag ofta. Mammor som kommer och hämtar på dagarna med lillasyster eller lillebror i handen och deras små bulliga glågula pannor. Det ser lite misshandel ut, men som Ina säger "han måste ju få upptäcka världen". Han måste bli modig och tuff, ingen mes inte!! ; ) hihi
/Tora
Åh lilla Odin, stakkars. Leo hade en period också, det var blåmärken mest hela tiden, men det var ett tag sen nu. Kanske går i perioder. Hoppas det är bättre nu. Kram från Djura
Skicka en kommentar